heter, hvilka till öfverflöd utredas och behandlas
af Talare i samtliga Riks-Stånden och blott syssel-
sätta mig med det, som jag fruktar att man eljest
möjligen kunde komma att lemna ur sigte. Med
en blick på händelserne, finner man lätt, att Rikets
Ständers beslut i afseende på Indragningsmakten är
fullkomligen likgiltigt, så länge de omständigheter
äro oförändrade, hvilka inverkat på Bonde-Ståndets
vid sista Riksdag minnesvärda handlingssätt för In-
dragningsmaktens bibehållande, och hvilka vid
denna Riksdag röja sig i de åtgärder, som
gifva fäderneslandets sanna vänner anledning att
beklaga, det så många betydelsefulla och mäktiga
hinder ligga i vägen för de goda afsigter, som Ri-
kets Ständer kunna hysa. Låt vara, att represen-
tationsformen är i sin natur bristfällig och olämp-
li; det står dock fast, att Representantsn, vare sig
Odalman, Näringsidkare eller Tjenstem-n, aktgif-
vande på den inre röst, som manar honom att
samvetsgrannt vårda sitt anförtrodda kall, skulle
intaga en fastare position och visa en säkrare håll-
ning, såvida han icke nödgades strida mot mång-
skiftande anläggninger, just från dei, hvilka bor-
de utgöra hans stöd och hans föresyn i det goda,
men hvilka i stället, så snart de hos honom varse-
blifva en svag sida, begagna hvarje obevakadt ö-
gonblick, för att till vankelmod och en stapplande
öfvertygelse bereda det sinne, som, lemnadt åt sig
sielf och den medfödda ädla kallelsen, måhända
icke skulle öfsergifva sina grundsatser och lemna
medborgligheten till pris åt förvillelsens snaror!
Rikets Siänders enhälligt fattade beslut om Iadrag-
ningsmaktens upphörande, kan endast i det fall
hafva önskad påföljd, att åsigterna hos styrelsen
vid nästa Riksdag äro de nuvarande motsatta, Bland
de mångrtaldiga bevis derpå som kunna anföras, vill
j;g blott eriora om exemplet från de senare dagar-
ne, då till ådagaläggande af det värde som sättes
på Rikets SFtänders sammanstärumande önskan att
ingen godtreklig ms:ktutöfning må äga rum, Hof-
Kansleren, snart sagdt i samma ögonblick som
Stärderna fattat sitt föreyade beslut härom, låtit
ioställa en tidning, utan att någon annan möjlig an-
ledning dertill kunnat utletas, än en för främsta
Ledamoten i Konungens Rådktammare sannolikt
misshaglig artikel. Att den uppmärksamhet som
Isdiragningsmaktens handhafvare sålunda visat ri-
kets högste embetsman icke varit i fråga, då un-
der den senare tiden skymfande tidningsartiklar
för-kommit emot enskilte iksdagsmän, är för
den sålunda anfallne utan tvifvel en lycka. Har
Representanten en ren medvetenhet, så är han öf-
ver smädelsen fullkomligen obekymrad, väl vetan-
de, att denssmma, långt ifrån att på något vis ska-
da honon, möjligen kar, med betra tande af qva-
lifikation hos den, som låtit derill använda sig,
vara att anse som en hedrande utmärkelse. För
den, som fäster sin uppmärksamhet på iydlig lag,
gifven ait bevara allmänt lugn, utan att återhilla
allmän upplysning, är det emellertid ominöst, att
under tillvarelsen af en Inodragningsmakt, hrvilkea
med afseende på en enda personlighet nyligen vi-
sat sig så y!terst ömtålig, man vid innevarande
Riksdag fått utan påföljd lå:a emanera och kring-
sprida tidningsartiklar, bvilka tydligen åsyftat, att
såsom en bestraffande åtgärd för vissa Riksdagso-
pinioner och beslut, väcka oro och rörelse hos
messorsa. Det bör dock anmärkas, hurusom den
sig så kallarde icke officiella afdelningen? uti Re-
jeringens egen tidning, sent omsider sökt godtsöra
nyssnämde ofog, derigenom att densamma uti en
artikel, inneattande erinringar vid ett af mig
inom Borgare-ståndet afgifvet anförande, förkla-
rat, att de (Konungens Rådgifvare), som nära
känna den ena Statsmaktens upphöjda åsigter: lika
gerna som skyldigt, göra rättvisa åt den andras
medborglga tänkesätt.
Sktulden till den allmänna demoralisation hvar-
öfver nu så mycket klagas, är förnamligast att söka
uti inrättningen af indragningsmakten. Må man
läsa 16 4. Regeringsformen och sedan afgöra, buru
et möjbgtvis kan vara tänkbart, ait er så godtyck-
lig handliog som den hvartill 4 S. 3 mom. i T. yck-
friheten lagen bemyndigar, någonsin får existera
Visar det sig icke pätsgligt, att nyssnäm de stadgan-
de i Tryckfribetslågen ver fullkomlizen oskadligt
eller alldrig kunde komma i fråga att verkställas,
derest tillämpning gifves åt förrberörde 16 4, navilken
om jag så må säga, utgör sjelfva Konur gamaktens
typ? Den innefattar allt det höga, det ädla, som
bör jgga till grund för utöfningen af denna makt,
Luano hola dd förfolas 2 sar Ma sind sam tryCck-