heter, hvilka till öfverflöd utredas och behandlas af Talare i samtliga Riks-Stånden och blott sysselsätta mig med det, som jag fruktar att man eljest möjligen kunde komma att lemna ur sigte. Med en blick på händelserne, finner man lätt, att Rikets Ständers beslut i afseende på Indragningsmakten är fullkomligen likgiltigt, så länge de omständigheter äro oförändrade, hvilka inverkat på Bonde-Ståndets vid sista Riksdag minnesvärda handlingssätt för Indragningsmaktens bibehållande, och hvilka vid denna Riksdag röja sig i de åtgärder, som gifva fäderneslandets sanna vänner anledning att beklaga, det så många betydelsefulla och mäktiga hinder ligga i vägen för de goda afsigter, som Rikets Ständer kunna hysa. Låt vara, att representationsformen är i sin natur bristfällig och olämpli; det står dock fast, att Representantsn, vare sig Odalman, Näringsidkare eller Tjenstem-n, aktgifvande på den inre röst, som manar honom att samvetsgrannt vårda sitt anförtrodda kall, skulle intaga en fastare position och visa en säkrare hållning, såvida han icke nödgades strida mot mångskiftande anläggninger, just från dei, hvilka borde utgöra hans stöd och hans föresyn i det goda, men hvilka i stället, så snart de hos honom varseblifva en svag sida, begagna hvarje obevakadt ögonblick, för att till vankelmod och en stapplande öfvertygelse bereda det sinne, som, lemnadt åt sig sielf och den medfödda ädla kallelsen, måhända icke skulle öfsergifva sina grundsatser och lemna medborgligheten till pris åt förvillelsens snaror! Rikets Siänders enhälligt fattade beslut om Iadragningsmaktens upphörande, kan endast i det fall hafva önskad påföljd, att åsigterna hos styrelsen vid nästa Riksdag äro de nuvarande motsatta, Bland de mångrtaldiga bevis derpå som kunna anföras, vill j;g blott eriora om exemplet från de senare dagarne, då till ådagaläggande af det värde som sättes på Rikets SFtänders sammanstärumande önskan att ingen godtreklig ms:ktutöfning må äga rum, HofKansleren, snart sagdt i samma ögonblick som Stärderna fattat sitt föreyade beslut härom, låtit ioställa en tidning, utan att någon annan möjlig anledning dertill kunnat utletas, än en för främsta Ledamoten i Konungens Rådktammare sannolikt misshaglig artikel. Att den uppmärksamhet som Isdiragningsmaktens handhafvare sålunda visat rikets högste embetsman icke varit i fråga, då under den senare tiden skymfande tidningsartiklar för-kommit emot enskilte iksdagsmän, är för den sålunda anfallne utan tvifvel en lycka. Har Representanten en ren medvetenhet, så är han öfver smädelsen fullkomligen obekymrad, väl vetande, att denssmma, långt ifrån att på något vis skada honon, möjligen kar, med betra tande af qvalifikation hos den, som låtit derill använda sig, vara att anse som en hedrande utmärkelse. För den, som fäster sin uppmärksamhet på iydlig lag, gifven ait bevara allmänt lugn, utan att återhilla allmän upplysning, är det emellertid ominöst, att under tillvarelsen af en Inodragningsmakt, hrvilkea med afseende på en enda personlighet nyligen visat sig så y!terst ömtålig, man vid innevarande Riksdag fått utan påföljd lå:a emanera och kringsprida tidningsartiklar, bvilka tydligen åsyftat, att såsom en bestraffande åtgärd för vissa Riksdagsopinioner och beslut, väcka oro och rörelse hos messorsa. Det bör dock anmärkas, hurusom den sig så kallarde icke officiella afdelningen? uti Rejeringens egen tidning, sent omsider sökt godtsöra nyssnämde ofog, derigenom att densamma uti en artikel, inneattande erinringar vid ett af mig inom Borgare-ståndet afgifvet anförande, förklarat, att de (Konungens Rådgifvare), som nära känna den ena Statsmaktens upphöjda åsigter: lika gerna som skyldigt, göra rättvisa åt den andras medborglga tänkesätt. Sktulden till den allmänna demoralisation hvaröfver nu så mycket klagas, är förnamligast att söka uti inrättningen af indragningsmakten. Må man läsa 16 4. Regeringsformen och sedan afgöra, buru et möjbgtvis kan vara tänkbart, ait er så godtycklig handliog som den hvartill 4 S. 3 mom. i T. yckfriheten lagen bemyndigar, någonsin får existera Visar det sig icke pätsgligt, att nyssnäm de stadgande i Tryckfribetslågen ver fullkomlizen oskadligt eller alldrig kunde komma i fråga att verkställas, derest tillämpning gifves åt förrberörde 16 4, navilken om jag så må säga, utgör sjelfva Konur gamaktens typ? Den innefattar allt det höga, det ädla, som bör jgga till grund för utöfningen af denna makt, Luano hola dd förfolas 2 sar Ma sind sam tryCck