ning och behof bäst öfverskådas, han icke med sin
röst ville motverka ett förslag, hvars behof hen an-
såg grundadt i sakens natur. (Forts. följer.)
I Borgare- Ståndets plenum den 19 Febr 1835 an-
togs Bonde-Stånsdets inbjudning i fraga om Konst.-
Utskottets sista betankande rörande Juryn och In-
dragningsmakten. Diskussionen börjades af Fr PE-
TRE, som yttrade:
Då jag vid ett föregående tillfälle tillkännagifvit
mina tankar om Konstitutions-Utskottets förhasta-
ae åtgärd, att göra de nya förslagen om Juryinrätt-
ning och Indragnirgsmakt af h:-arandra beroende, är
det öfverflödigt a:t jag vidare deröfver yttrar mig.
L:kväl anser jag mig böra anföra en sak, som till-
äfventyrs i någon mon kan föranleda ett mildare
omdöme om Utskotets handlingssätt. Det var sam-
tidigt med behandlingen inom Utskottet af Riks-
Ståndens, å nyssnämnde förslag meddelad: återre-
miss, som Utskottet emottog anmärkningen mot
Kontrasignenten af den Kongl, Skrifvelsen, hvaruti
Korgl. Maj:t förklarade Sig icke kunna godkänna
giltigheten af vissa anförde skäl för Rikets Ständers
beslut, att icke upptaga utländskt Statslåv. Frågan
var högst vigtig, icke så mycket för dermed sam-
markvoippade materiella in::essen, som för oförkränkt
bevarande af Bikets Ständers grundlagsenliga rätt,
att allena förordna om Statens financiella angelägen-
heter och för den märkliga omständighet, att det
med nyssnämde Kongl. skrifvelse fogade Stats-Råds-
rotokoll vissde, att samtliga Herrar Rådg frare
tillstyrkt Kongl. Maj:t att vidtaga en åtgärd, al-
deles motsatt till den, som de flesta ibland dem i
egenskap af Representanter, vid denna Rikdag jem-
te sine medstånd beslutat, utan att ens, så vidt af
Stats-Råd protokollet kan slutas, Kongl. Maj:t er-
hållit den upplycning i ämnet, som i öfverens:
stämmelse med andemeningen af 106 4. Reg. F.
bäst bordt kunna meddelas af de personer, hvilka
funktionera i den dubbla egenskapen af Rådglfva-
re och Riksdagsmän! Ef:er öfvervägande häraf be-
slöt Konstitutions-Utskottet, att låta inför Riks-Rätt
anklaga Konungens Rådgifvare. Detta skedde un-
gefär vid ssmma tid, som Utskottet gaf sitt vägran-
de svar på Ständernas beslut, i afseende på Ju-
ry och Indragningsmakt. - Men bvad hände?
Allt hsad den bittrzste smädelse möjligen kunnat
emot Utskottet upptänka, spordes nu i både tal och
skrift. Hvad Utskottet beslutat i Tryckfrihets frågan.
sammanställdes med Utskottets beslut om anklagel-
sen för Riks-Rätt! Det ena och det andra, påstod
man, vara en horreur. Det förra beslutet blef en
välkommen anledning att fördömma det senare, hvar-
efter det omsider gick så långt, att man från den
sidan der nationen önskar att finna en föresyn af
upphöjda tänkesätt, rätvisa, men icke förföljelse,
aktning för lagar-a och landets institutioner, lät till
offentligt bruk och nyttjande utdela skrifter, hvar-
uti Konstitutions-Utskottet blottställdes för her-
mens, småsinnets och den sårade egenkärle! ens o-
bejdade utbrott, och, ibland andra kränkande tillmä-
len, förklarades hafva genom sina ofvannämde vid-
underliga beslut, gjort sig till föremål för allmänt
åtlöje och medömka., Händelser af denna beska-
ferhet gjorde för Konstitutions-Utskottet omöjligt
att ana, det omständigheterna skulle inom någon
tid så iörämdrar, att anklagelseåtgärden, klandrad och
fördömd, i bredd med ifrågavarande, Tryckfribets-
Jagen rörande beslut, skulle komma att tillvinna
Utskottet Rådsgifvare-personalens förbindelse och
tacksamhet tili den grad, ati denna anklagelse, en
ligt hvad ett Konungens Stats-Råd nyligen inom ett
- BRiks-Ständ förklarat, nu mera betraktas såsom en
verklig ära? för slla dem, hvilka deruti varit in-
begrigpne. Konstitutions- Utskottet kunde icke annat
än bedöma ställningar och förhållanden; sådane de
förekommo, vid tidpunkten af beslutens fattande.
Deraf hade Utskottet aulednisg sluta, att den våd-
liga skakning, man medelst förberörde skrifter tyck-
tes hafva åsyftat, sannolikt skulle komma i fråga
att realiseras, i hön!telse Utskottet, med formligt er-
känonarde af sill misstag, fringick silt beslut i tryck-
frinetsfrågan. Ett sådent frårgående skulle, att
döma af för beredande åtgärder, hafva ådragit
Utskottet anklegelsen, att littsionigt frånträda sitt
eget, i afseerde. på Tryckfiihetslagen tagne be-
slut, i samma stund som Utskottet i aAnse-