ning och behof bäst öfverskådas, han icke med sin röst ville motverka ett förslag, hvars behof hen ansåg grundadt i sakens natur. (Forts. följer.) I BorgareStåndets plenum den 19 Febr 1835 antogs Bonde-Stånsdets inbjudning i fraga om Konst.Utskottets sista betankande rörande Juryn och Indragningsmakten. Diskussionen börjades af Fr PETRE, som yttrade: Då jag vid ett föregående tillfälle tillkännagifvit mina tankar om Konstitutions-Utskottets förhastaae åtgärd, att göra de nya förslagen om Juryinrättning och Indragnirgsmakt af h:-arandra beroende, är det öfverflödigt a:t jag vidare deröfver yttrar mig. L:kväl anser jag mig böra anföra en sak, som tilläfventyrs i någon mon kan föranleda ett mildare omdöme om Utskotets handlingssätt. Det var samtidigt med behandlingen inom Utskottet af RiksStåndens, å nyssnämnde förslag meddelad: återremiss, som Utskottet emottog anmärkningen mot Kontrasignenten af den Kongl, Skrifvelsen, hvaruti Korgl. Maj:t förklarade Sig icke kunna godkänna giltigheten af vissa anförde skäl för Rikets Ständers beslut, att icke upptaga utländskt Statslåv. Frågan var högst vigtig, icke så mycket för dermed sammarkvoippade materiella in::essen, som för oförkränkt bevarande af Bikets Ständers grundlagsenliga rätt, att allena förordna om Statens financiella angelägenheter och för den märkliga omständighet, att det med nyssnämde Kongl. skrifvelse fogade Stats-Rådsrotokoll vissde, att samtliga Herrar Rådg frare tillstyrkt Kongl. Maj:t att vidtaga en åtgärd, aldeles motsatt till den, som de flesta ibland dem i egenskap af Representanter, vid denna Rikdag jemte sine medstånd beslutat, utan att ens, så vidt af Stats-Råd protokollet kan slutas, Kongl. Maj:t erhållit den upplycning i ämnet, som i öfverens: stämmelse med andemeningen af 106 4. Reg. F. bäst bordt kunna meddelas af de personer, hvilka funktionera i den dubbla egenskapen af Rådglfvare och Riksdagsmän! Ef:er öfvervägande häraf beslöt Konstitutions-Utskottet, att låta inför Riks-Rätt anklaga Konungens Rådgifvare. Detta skedde ungefär vid ssmma tid, som Utskottet gaf sitt vägrande svar på Ständernas beslut, i afseende på Jury och Indragningsmakt. Men bvad hände? Allt hsad den bittrzste smädelse möjligen kunnat emot Utskottet upptänka, spordes nu i både tal och skrift. Hvad Utskottet beslutat i Tryckfrihets frågan. sammanställdes med Utskottets beslut om anklagelsen för Riks-Rätt! Det ena och det andra, påstod man, vara en horreur. Det förra beslutet blef en välkommen anledning att fördömma det senare, hvarefter det omsider gick så långt, att man från den sidan der nationen önskar att finna en föresyn af upphöjda tänkesätt, rätvisa, men icke förföljelse, aktning för lagar-a och landets institutioner, lät till offentligt bruk och nyttjande utdela skrifter, hvaruti Konstitutions-Utskottet blottställdes för hermens, småsinnets och den sårade egenkärle! ens obejdade utbrott, och, ibland andra kränkande tillmälen, förklarades hafva genom sina ofvannämde vidunderliga beslut, gjort sig till föremål för allmänt åtlöje och medömka., Händelser af denna beskaferhet gjorde för Konstitutions-Utskottet omöjligt att ana, det omständigheterna skulle inom någon tid så iörämdrar, att anklagelseåtgärden, klandrad och fördömd, i bredd med ifrågavarande, TryckfribetsJagen rörande beslut, skulle komma att tillvinna Utskottet Rådsgifvare-personalens förbindelse och tacksamhet tili den grad, ati denna anklagelse, en ligt hvad ett Konungens Stats-Råd nyligen inom ett BRiks-Ständ förklarat, nu mera betraktas såsom en verklig ära? för slla dem, hvilka deruti varit inbegrigpne. KonstitutionsUtskottet kunde icke annat än bedöma ställningar och förhållanden; sådane de förekommo, vid tidpunkten af beslutens fattande. Deraf hade Utskottet aulednisg sluta, att den vådliga skakning, man medelst förberörde skrifter tycktes hafva åsyftat, sannolikt skulle komma i fråga att realiseras, i hön!telse Utskottet, med formligt erkänonarde af sill misstag, fringick silt beslut i tryckfrinetsfrågan. Ett sådent frårgående skulle, att döma af för beredande åtgärder, hafva ådragit Utskottet anklegelsen, att littsionigt frånträda sitt eget, i afseerde. på Tryckfiihetslagen tagne beslut, i samma stund som Utskottet i aAnse