som hittills, son efter far, sina förfäders jord. Ett
sådan! änd-mål ansåg talaren så vistigt, att han,
om så beböfdes, ville med egen uppoffring under-
stödja det. Ökas jordens värde med ett eller flera
tusevde Rdr per hemman, så måste myntiecken ö-
kas i mån derefter, på det behofvet och tillgången
måtte stå i samma och j-mt förhållande. Ett land,
som haft tillräckligt rörelsstapital uti 10 miliioner,
måste då folk mängden ökats, jordens och produk-
ternas värde 3 eller 4 dubbelt stigit, derefter pro-
porltiorera sin myntstocki och det med reel valuta;
ty in!et land kan i längden finna sig belåtet med
myrtiecken. Talsren hvarken kunde eller ville nu
ingå uti några specielia bestämmelser; men klokt
inrättade och redhgt bandbafda, skola, enligt hans
tanke, förlagslån i det hela blifva för landet nyt-
tiga; hvarföre, och då frågan om låneiorättningar
blifvit väckt från det håll, hvarifrån l-ndets stall-
ning och behof bäst öfverskådas, han icke med sin
röst ville motverka ett förslag, hvars behof hen an-
såg grundadt i sakens natur. (Forts. följer.)