som hittills, son efter far, sina förfäders jord. Ett sådan! änd-mål ansåg talaren så vistigt, att han, om så beböfdes, ville med egen uppoffring understödja det. Ökas jordens värde med ett eller flera tusevde Rdr per hemman, så måste myntiecken ökas i mån derefter, på det behofvet och tillgången måtte stå i samma och j-mt förhållande. Ett land, som haft tillräckligt rörelsstapital uti 10 miliioner, måste då folk mängden ökats, jordens och produkternas värde 3 eller 4 dubbelt stigit, derefter proporltiorera sin myntstocki och det med reel valuta; ty in!et land kan i längden finna sig belåtet med myrtiecken. Talsren hvarken kunde eller ville nu ingå uti några specielia bestämmelser; men klokt inrättade och redhgt bandbafda, skola, enligt hans tanke, förlagslån i det hela blifva för landet nyttiga; hvarföre, och då frågan om låneiorättningar blifvit väckt från det håll, hvarifrån l-ndets stallning och behof bäst öfverskådas, han icke med sin röst ville motverka ett förslag, hvars behof hen ansåg grundadt i sakens natur. (Forts. följer.)