pitalet, som vid jordbruket användes, dels att rän-
tan måste jemföras med räntan i det öfriga Eu-
ropa. Hvad jordbrukarnes nödrop vidkommer, så
torde det vara statens pligt att likaså mycket ak-
ta på dem, som på koosumenternes nödrop. — Om
Utskottets Betänkande blefse antaget, och Expedi-
tions-Utskottet derigenom förbundet att motivera
skälen dertill i enlighet med detta Betänkande,
så komma Riksens Ständer nemligen då att i
detta fall förklara, att vårt rörelsekapital, som i
detta ögonblick e är störve än år 1818, är likväl
för stert; att den tillökning dertill af 2 millioner
i silfver, som Konungen föreslagit, bör vägras på
den grund, att det skulle sätta realisationen i våda,
fastän förra Riksens Sänder ingingo till Konungen
med en skrifvelse i motsatt syftning, innehållande
att presict samma indragning i landet af 2 millioner
i silfver vore ett nödvändigt stöd för realisationen;
vidare, alt räntans allmänna nedsättniog skulle af
R:ksens Ständer förklaras vara af ingen vigt, att
Riks. Ständer så mycket mindre derpå kund: fästa
afseende, som den i alla fall ej komme att hädan-
efter minska jordbrukarens; Riksens Ständer skulle
förklara att ett skuldsatt jordbruk är alldeles det-
samma för landets välfärd som ett skuldfritt; att det
synes R. St. likgiltigt, om jordbrukarne, som dock
utgöra tvenne Riks-Stånd, och sjelfva skola under-
teckna denna underdåniga skrifvelse, om de, säger
jag, äro blott arendatorer åt sina fordringsägare,
eller sjelf ägare af sin jord. Talaren öfverlemnade till
hvar och en att afgöra huruvida en sådan förskla-
ring af R. St. inför konungen någonsin skulle kun-
na erkännas af nationen. Med Prof. AGARDH in-
stämde Dr BEXELL till alla delar. (Forts. följer).
— TR —— AA TEE i keee