Uddevalla. Marknadsafton den 5 dennes, kl. ro e. m., råkade en arbetskarl vid namn Lars Ho!st att i fyllan upphäfva kommunikationen mellan Staden och Wacbacken, medelst nedrifvand : af den lilla ruttna trädbrygga, som var lagd från qvarnberget, öfver q7arnrännan, till den midti strömmen befiatliga holme. Holst var en karl af medelmåttig växt och vigt; och bryggan hade fler: år bortåt, ehuru svigtande, burit många hans ikar, tyngre än han, hvilka, lika sälla som han, nattetid hemvandrat från staden; mev Holst hade nux fallit på det orådet, att ridande passera densamma, och detta var mer än hvad bryggan kunde tåla — hon brast och ryttare och häst uedstörtade från några famnars höjd i den inunder befintliga, i berget utsprängda fördjupning, der en ögonblicklig skiljsmässa mellan själ och kropp blef lönen för hans trottsighet, att cj åtlyda mjölnarnes råd, hvilka rådde honom att bruka sira gamla inöfvade apostlahästar, som, ehuru stummelbenta de än för tillfället voro, dock troligen skulle hafva bringat honom öfver i säkerhet. Ett obetydligt sär öfver vänstra ögonbrynet samt en blå och skrapad näsa var alit hvad som i ansigtet tillkännagaf dödsorsaken; dock tär bröstet 1 fallet bufvit krossadt, emedan blod strömmade ur munnen då han några minuter efter fsilet upptogs. Hästen stod, besynnerligt nog, aldeles oskadd på siva fyra fötter 1 gropen, och blef följaude morgonen wed tillbjelp af block upphissad Mäåtte detta. ett bland de mångfaldiga exempel på drinckares bedröfliga ändalyckt, hafva en helsosam verkan på dem, sor: ännu ragla fram genom lifvet. — Marknaden härstädes den 6 och 7 dennes var föga besökt både af köpare och säljare; men så mycket mer anmärkniugsvärd var den, i acsecnde till timade ohyggliga händelser. Bokbindaren Sjögren från Skara, som bevistat marknaden, anträdde Lördagen den 7 dennes kl. omkring 5 eftermiddag -n hemresan? hunnen eniast några hunadrade alnar utom Ös ertull till det så kallade Krappet, omringades han tillika med sin forbonde J-hannes HSvensson från Stenums församling nära Skara, af 3:ne karlar, hvilka troligen, tagande drängen för Herrn, täflade om, att med sina piskskaft tilldela forbonden hugg och slag i hufvudet, under tillrop, alt haa skulle betala hvad ban var skyldig. (bäde Sjögrea och bonden voro gående jemte vagnen, hvilken körde-: af den sednare) Detta gaf Sjögren anledning att, honom till föga heder, rädda sig med flyckten, och lemna borden i sticket. Sjögren försökt: väl i åtskilliga vid vägen belägna bus, på något sfstånd från stället, att erhålla hjelp, men bade det missödet att ej träffa andra än q-infolk hersma, hvilka ej ens ville sätta tro till haus berättelse, Sedan bonden biifvit till den grad mörbultad, att Lan sanslöst nedfallit på landsvägen, afskuro räfrarne tågen hvarmed en koffert var fastsurrad oca buro densamma uppi ett närbeläget berg, hvarest den blef uppbruten och undersökt; men då de funnit dess innehåll endast bestå af böcker, utspriddes dessa kring platsen och qvarlemnades; endast nägra småsaker fumnes, som de anså:o mödan värdt att behålla. Från bonden hade de dessutom röfvat 14 Riksdaler Riksgälds, som befunnos i ett kring lifvet spändt läderbälte, hvilket afskars och mergonen derpå igenfanns på samma ställe som kofferten. Vid den rausakninvg, som i Måndags derom förevar vid Rådhusrätten med för stråtröfveriet häktade och misstänkte Hästbytaren Carl Magnus Jeansson, och dess fästeqvinna, Zigenerskan Hultgren, född Kos från Amäl, samt Zigenare-ynglingen Holw från Eds Pastorat å Dahisland, förekom, utom ett ordentiigt ojäfvadt vittne :;ot den förstnämnde, så biudande omständigheter mot houaom och de öfrige, att all anledning är att förmoda, det de komma att åt saken fällas, synnerligast Jeansson. Den mindre rådighet, som Bokbindaren Sjögren i tillfället ådagalade, kan till någon del ursäktas af den alteration, hvaraf han vid det hastiga och opåtänkta anfallet, öfverväldigades; men den feghet eller liknöjdhet, som en efter allt utse.nde stark och handfast dräng, hemma här i staden, ådagalade, lär knapast kunna ursäktas. Han passerade förbi stället då bonden redan ned:gnat på landsvägen och ännu undfick siag af röfrarnes piskor, utan att göra minsta försök att personligen försyara den olycklige, elier ens att i stadsporten eller annorstädes anmäla händelsen. Då detta nöt i menniskohamn visserligen ej kan såras genom attehärmedelst offentligen brännmärkas, och lagens arm cj lär kunna räcka honom, efter hans förhållande af domstolen lemnades utan anmärkning, så rekommendera vi hon m härmedelst hos hans husbonde tiil en eftertrycklig och välförtjerdt husaga. Bonden hade enligt Läkare betyg, 7stycken större och mindre bål uti hufvudet, af hvilka större delen genocmträngt hufvudets yttre betäckning, samt utem åtskilliga blånader 1 ansigtet, ena ögat ganska illa tilltygat, samt öfra läppen kiufven ända upp till näsan. — Dagen före denna ohyggliga tilldragelse, blefvo kakelungsmakarelärlingen Hjoberg och skräddarlirlingen Fogelberg, på gatan öfverfalina och med knifstyng på flera sersk.lta delar af kroppen blesserade af okända personer; den förre enligt egen uppgift, endast för det haa besvarat en flickas belsning, som var i våldsverkarens sällskap; den senare, för det han stannade och åskådade uppträdet, (Uddevalla veckobl.) rea mm RR a. — 2 x1 2 ——————— — — — — ———— ——— RAR EEE