sen.
Men om också jordbruke:s nödställda belägenhet
påkallade hje!p, kunde den hos oss beredas genom
Hypoteksföreningar? Talarens öfvertygelse var, att
solida hypotieksföreningar ho; oss, under närvaran-
de omständigheter, omöjligen kunna uppkowma.
De hafva aldrig kunnat, och kunna enligt sin na-
tur ingenstädes bildas, der icke stor jordegendom
är samlad i en enskilts hand och icke kan från-
händas egaren eller hans arfsvingar. Ty kan egen-
domen försäljas, så kommer förmonen af den ned-
saita räntan icke jordbruket till godo; den blir en-
dast en visst för den första säljaren, och den lägre
räntan på det större kapital köparen nedlägger i
egendomen, trycker jordbruket lika tungt, som den
högre räntan för ett mindre kapital. Mana erkän-
ner ait de mindre jordbrukarne icke kunna uppta-
gas i dessa anstalter, hvilkas egentli ja syftning
är att konsolidera de större possessionaternas för-
mögenhet. Desse mindre jordegare bord: med gläå-
ja: se förmåner tillskyndas de större — om det en-
dast kun le ske uta att allas förmögenhet pantsat-
tes för detta ändamål, och det tilläfventyrs misslyc-
kade försöket icke möjligen kunde sluta med en ut-
ländsk skuldsättning för Staten och en ökad skat-
tebörda, äfven för de små jordbrukarne. Är en
sådan våda förbunden med försöket, så är det rätts-
vidrigt. Ioom talarens landsor:t, Östergöthland, var
om hypoteks-föreninvgar den tanka allmän (äfven
före denna Riksdags början uttryckt i allmänna
bladen) att, våra ännu gällande kredit-lagar och
exekutionsstadgan lägga oöfvervinnerliga hinder för
säkra :hypotekbolag, och att ingen sådan förening
kan bestå, så framt icke dess kassa är grundad på
en af delägarne sjelfve sammanbragt kapitalförmö-
genhet. Men funnes också icke sådane hinder, så fin-
nes dock inom Sverige blott en eller annan trakt, der
större egendomar äro samlade inom en närmare krets
och hypoteksföreningar allvarligt kunna komma i
fråga. Med hvad rätt fordra nu dessa provinser
eller enskilta trakter, att det öfriga landet skall i-
kläda sig ansvaret för en mängd inom dem
bosatte personers enskilta skuld, att hela landet
skall pantförskrifvas för några enskilta medborgare?
Talaren erkände, så innerligt som någon, hvarje
medborgares pligt, att villigt underkasta sig äfven
den svåraste uppoffring för statens bestånd och det
allmäcnas väl, samt att der nöd är å färde, alla
medborgare böra hasta till villigt biträde; men li-
ka bestämdt förklarade hen, att den borgen man
vill ålägga alla Svenska jordägare, för en summa,
uppgående till 3 af hela landets rörelsekapital, en-
dast i afsigt att lätta åtkomsten till vinning för en-
skilta, bland hvilka få lära med skäl kunna be-
traktas såsom verklgen nödställde, innebär en e-
genmyndig och rätiskränkande handling — en be-
skattningsåtgärd, ehuru förklädd och hänskjuten till
framtiden, hvartill talaren icke ansåg Ständerna va-
ra at folket bemyndigade.
Skulle väl fördelarna af hypoteksföreningarna va-
ra så obestridliga och wvåidan af den upplåning,
med hvilken de skulle bringas till stånd, vara så
ringa som man vill intala oss? Talaren hyste den
innerligaste öfvertygelse, att skadan för jordbruket
bhiver större än de möjliga fördelarna, och statens
äfventyr lika stort, antingen dess förbindelse kallas
skuld eller garanti. Utskottet har i sitt Betänkan-
de uppgifvit ovederläggliga skäl för denna öfver!y-
gelse. Kunna icke mera välgrundade erinringar mot
dem anföras, än som skett dessa apokryfiska pa-
rallelspråk, hvilka i reservationen blifvit ställda e-
mot några ur betänkandets sammanhang lösryckta
yttranden, så stå skalen orubbade. För det enkla,
sunda omdömet visa sig klart följderna af ett i
hast, genom utländsk upplåning, ökadt rörelsekapi-
tal — myntets deraf uppkommande vanvärde, de
förut i iuteckningar fästade inhemska kapitalernas
ipström mande i Banken, för att mot silfver invex-
Jas, den årligen utur landet utgående räntan visa
sig hotande för sjeifva realisatioaen. Den san-
nolika vinsten af hela låneoperationen syntes ta-
laren således vara, att Styrelsen och Rikets Ständer
genom öppnade lånetillgångar, öppnat ett nytt fält
för lävsnoigheten, spekulationslusten och lefnads-
flärden — atl en mängd medborgare på detta sätt
skyvdat till sin undergång — att nya klagorop från
det med ökade skuldbördor belastade jordbruket på-
ka:la nya undsättningar — och att ändteligen den
utländska skulden står qvar, förmodligen med anspråk
vill göra gallande, att dessa ökade länetillgingar
skola biifva produkiiva är enligt erfarenhetens vitt-