nemligen att det numera icke blott är Riddarhus-
oppositionen, som olyckorna måste tillskrifvas, utan
att verkligen en annan opposition sedan sista Riksdag
bildat aig inom de ofrälse stånden. Huru detta tillgått,
d-t är just trätofröet mellan Minerva och os; andra.
Bon pistår, att det var den liberala tidningspressen,
som uppviglat sinnena, d. v. s. att utan den ingen
missbelåtenhet och inzen opposition skolat finnas.
Härmed förenas insinuationer om bedrifvandet af
riksdagivalen, isynnerhet i Sockholm. Äfven jem-
2arv sig Minerva öfver det nya elementt som för
första gången inträdde i Borgare-Ståudet och hade
ingen ting angelägvare än att låta höra af sig. Och
man måste tillstå, att det var ea stor politisk för-
seeise (som bör varna och troligen varnar mot all ef-
tergift för reformbegäret) att i ett Ståsd, hvars
pluralitet fordom brstått af en dumsagor behöfvan-
de embetsrannatorps inympa ett nytt element,
som icke kunde söka befordran, som hade stora in-
tressen att försvara, och som således ingalunda kun-
de vara tjenligt att insläppa i eu represensation,
hvars bestsmmelse blott borde vara att låta allt gå
efter vederbörandes landsfaderliga önskningar, och
behandla såsom lasteligt tal hvarje försök alt gö-
ra någon annan ansvarig än den, som enligt sakens
ratur måste vara vansvarig.
De sålunda, enligt vår kateket, i Ofrälse S!ånden
samlade oppositions elementer? kunde icke attra-
heras ifrån Riddarhuset, utan yttrade sjelfva tidigt
en dragnivgskraft uppå hvad der (?) fiste efter po-
pularitet, anseende och stigande. Det förstås, a:t en
sådan dragningskraft icke hade sammanhang med
Eiddarbuset, der ingen fikar ef:er popularitet, an-
, Pop ,
scende och stigande! Dylika slemma bevekelsegrun-
der finnas endast i de ofrälse stånden och i hvad till
dem har dragnirgskraft, oaktadt allt, hvad Argus
må predika. I synnerhet det olycksaliga nya ele-
mentet företer stötestenar, dem Minerva icke för-
smår att söka undanrödja med sådana medel och
i eit sådant tungomål, som förr icke blifvit hördt,
sydan publiciteten upphörde att hafva sitt bufvud-
1illhåll på krogarna, och i stället flyttades i tidnin
gar, der tonen i följd deraf måste ombytas,
Mirervas folk (för att nytija hennes eget tale-
sätt) bar emedlertiid straxt fallit något ur sin roll
och glömt det förut påstådda, i de: att, omedelbart
på filippiken mot den ofrälse oppositionen, som icke
attraberas af Riddarhuset, insinneras om de otå-
lige inom oppoasitionen. Skulle desse otålige
fivnas i de ofrälse stånden? Skulle Hrr Petrg, Wern,
ÖJ!man, Lignell m. fl, verkligen åsyfta a!t undan-
tränga gubbarna på taburetterna? Skulle deras
eppoition utgå ur deona bevekelsegrund? Då man
ixsimucrar, bör man åtmirsione icke glömma, hvad
nyss blifvit sagt, och icke dikta, hvad ingen tror.
Vi vilja nu försöka att utfgeckla, buru vi ense den
nya oppositionens uppkomst.
Man har riktigt anmärkt, att Svenslarne fast-
hänga vid den gamla, i visst afseende inkonstitu-
tionela, i visst konstitutionella satsen, att hvarje
misstag, som utgår från styrelsen, bör tillskjrifvas
?Herrarne,) som omgifva Konunger, cch att det
icke -kett, om de upplyst honom rätt om förhål-
lard:t Mängden inser dock icke klart, huru detta
tillgår, eller hvari de oriktiga upplysningarne och
råden bestå, och detta kan man icke heller begära
förr, än den stora allmänheten begynt bätte un-
der äta sig. En sak finnes dock, som alltid gör sig
klar fven för den minst bevandrade, nemli. skatte-
bärdorna. Icke längesedan visste den stora hopen
icke ens arnat, än att dessa äfven härledde sig från
Korrngen och Herrarney men sminingom har
nmänsden äfven kommit under fund med, att hon
jo!f bar sin hand mod i spelet, om hon förstår att
vlöfva sina rättigheter. Nyss ansåg allmogen och
det mindie bevandrade borgerskapet Riksdagarna
ee dast såsom ett annat nödvändigt ondt, af hvilket
intet godt kunde göras — endast såsom ännu en
skattebörda — Ville Pål åtaga sig bosväret och göra
det för bittre pris än Pär, så blef han befull-
mäkfigad af nådig dormarec, ( om kanske i det
fela utnärmt bonora) Sedan betalte man ut riks-
dag:arfvodet och jemrade sig deröfver, såsom öfver
en missväxt. När Pål kom hem, stodo hans kom -
snittenter med öppen mun och ihörde hans herät-
12!ser om nädiga audienser, om talmans- cch an-
dra frukostar; och bopen ansåg ävdamälet med al-
la sina riksdagsutgifter vara uppfyldt och dessa be-
talta med det, att en bland dem sett Stockholm;
och blifvit så ärad och välplävad. Borgerskapet i
småslädersa fick, för sina kostnader, ofta nog, nö-
jet af ett nytt Borgmästareval, sedan Hr Borgmä-
. på 12 NN
sä. 8 Aa
