garne sleto sitt fängsel och bagyate med kuggar och sienar en ringdans, så att det srvindlade i Hr Pärsss trähufvud; han förmådde ej mer formera en nog redig tanke, för att släppa, utan slipade sig oupphörligt mot hjulen. Inom ett ögonblick stod han mod alla sisa underhafvande i full. låga3 och på släckning var icke att tänka. Aidraminst förmadde Hr Parss täska dersa, ja ban ville icke ens. Det var i bars Ögon ett brott, att vingarne båtvo vika för Sörmen; de hade nättre boct bir. sta än våga alt röra sig utan hans uttryckliga tillstånd. Det medfrdda bhögmedet rådde he.nom att hilla i och gaissla med tänderna, bäldre än att gifva efter ett ögonblick, meden stormen stick förbi. Han förbanvade de upproriske — och brann upp med dem. i N:o 777—— Ä! u—— .—Å— — -...z Xz2— — AA