Rylander, och Fer Lrissson Iran oYVefti:and, AN ders Nilsson fr. Östergötland, m. fl. IAKOB KIHLBLOM fr. Södermanlands län ansåg Anders Danielssons förslag, om det kunde tillvägabringas, innebära en gifven fördel; och detta så mycket mer, om man kunde förmoda att de afsedde kapitalen skulle vara döda för rörelsen, hvilket lik väl icke vore troligt, då Riksgäldskontoret, oaktadt utfäst 35 proc. ränta, sakoat avbud af lån. Hypotheks-föreningar borde kunna bilda sig sjelfve, utan att Statens mellankoms! tarfvades. Likväl, om Lån nödvändigt måste ske, hvilket Taleren för sin del bestridde, yrkades bifall till Anders Danielssons förslag, framför något annat. JOHAN JAKOB RUTBERG: Jag bekänner att jag uti intet ämne vid denna Riksdag varit så villrådig, som i det nu förevarande. Fördelen för den arbetssamma men skuldsatta jordbrukaren, hvilken kan ega en ganska god egendom, men genom skald, stadd i högsta bekymmer att på en gång kunna omsätta denna i ett stående lån, med en nästan omärklig kapital-afbeialning, som, jemte räntan skulle obetydligt kosta mera än denna ensam; denna fördel, och hoppet för en familjefader att derigenom knnna åt sina barn öfverlemna sin egendom, må hända till det närmaste ograverad, utgör ett så talande skäl för bifall till den Kongl. propositionen, att det i början synts mig, som knappast någon tvekan kunde äga rum om dess antagande. Vid närmare eftersinnande af sakens alla sidor, bör jag likväl icke dölja att åtskilliga betinkligheter för mig visat sig, af så stor vigt, att jag icke ansett mig kunna undanrödja dem, och jag utber mig derför att få framställa dem, i öfvertygelse, att hvarje för det allmänna bästa nitälskande, med mig delar Riksdagsmannens pligt, att framför allt varsarat gå till väga vid de tillfällen, då fråga uppstår att inleda nationen i ansvarighet för annans gäåld, och att, innan man lemnar sin röst till bifall deraf, noga tillse, icke blott att ändamålet vinnes, utan ock att all möjlig fara för förluster är förebygd. I detta afseende har det först fästat min uppmärksamhet att ett alltför stort missförhållande äger rum imellan den na föreslagna lånesumman, och beloppet ef den skuld derföre Jorcbruset häftar, och. för hvars orssättning lånet skulie upptagas. Totalsummean af statslånet, eller den borgen som nationen skulle ingå för Hypoteksföreningarna, är föreslagen till åtta millioner Riksgäldssedlar. Deremot utgör beloppet af jordbrukarnes intecknade skuld omkring 120 millioner samma sedlar, och med öfrige skulder, dels i diskonten dels på reverser, torde denna kunna antagas till nära 150 millioner. Om den föreslagne (ånesumman skulle fördelas på alla län, så belöper å hvarje icke stort öfver 200,00c Rdr bko, då deremot den skuld, som redan finnes, efter lika fördelning för hvarje län utgör omkring fyra millioner samma mynt Hvar och ep finner att om han skulle få mera, så finge ett annat i stället mindre, och det gör således ingenting till saken, om den antagne fördelningen icke går jemnt upp för hvarje län. Tillgången af det föreslagne lånet blifver således ieke mer än s7:del af skulden. Sålunda skulle med lånets utdelning så tillställas, att endast hvar sjuttonde skuldsatt person finge med af linet, em han dermed skulle blifva hjelpt, eller om den föreskrift vidtogs att lika rättvisa skulle ske alla, så erhölle hvar och en endast ;5;:del af sin skuld å detta sätt inlöst. I samma mon som det lyckades en eller annan att få mera blefve de öfrige naturligtvis utan, Detta lärer ej kunna bestridas. Det har i anledning af denna beräkning förekommit mig, såsom blefve den, hvilken t. ex. är skyldig 500 Rdr på sitt hemman, föga bulpen med ati af detta lån erbålla 30 Rdr, och den som är skyldig 2,000 lika litet med att erhålla 120 Rdr i ett lån som skulle medzifva ea procenis årlig nedsättning. Låtom oss ihågkomrma att i samma mån som den ena fick mer så blef den andra utan. I följd häraf uppstå tvenre frågor: Lönar det väl mödan att ikläda nationen ett äfventyr, äfven om det icke ansåges sannolikt utan endast möjligt för en sak, hvilken åt den stora mängden mindre jordbrukare lemnar så föga förboppring om hjelp, men för hvilken dessa likväl hvar och en i sin mån så. som skattdragande finge vidkännas sin andel 1 ansvarigheten, i händelse af en möjlig förlust. Detta blir den ena frågan. Den andra blir denna: Ar det tydligt att det nu ifrågavarande. lånet blir otillräckligt, på hvad sätt skall bjelpen utsträcEE