Rylander, och Fer Lrissson Iran oYVefti:and, AN
ders Nilsson fr. Östergötland, m. fl.
IAKOB KIHLBLOM fr. Södermanlands län an-
såg Anders Danielssons förslag, om det kunde till-
vägabringas, innebära en gifven fördel; och detta
så mycket mer, om man kunde förmoda att de af-
sedde kapitalen skulle vara döda för rörelsen, hvilket
lik väl icke vore troligt, då Riksgäldskontoret, oaktadt
utfäst 35 proc. ränta, sakoat avbud af lån. Hypo-
theks-föreningar borde kunna bilda sig sjelfve, u-
tan att Statens mellankoms! tarfvades. Likväl, om
Lån nödvändigt måste ske, hvilket Taleren för sin
del bestridde, yrkades bifall till Anders Danielssons
förslag, framför något annat.
JOHAN JAKOB RUTBERG: Jag bekänner att jag
uti intet ämne vid denna Riksdag varit så villrådig,
som i det nu förevarande. Fördelen för den ar-
betssamma men skuldsatta jordbrukaren, hvilken
kan ega en ganska god egendom, men genom skald,
stadd i högsta bekymmer att på en gång kunna
omsätta denna i ett stående lån, med en nästan o-
märklig kapital-afbeialning, som, jemte räntan skul-
le obetydligt kosta mera än denna ensam; denna
fördel, och hoppet för en familjefader att derigenom
knnna åt sina barn öfverlemna sin egendom, må
hända till det närmaste ograverad, utgör ett så ta-
lande skäl för bifall till den Kongl. propositionen,
att det i början synts mig, som knappast någon
tvekan kunde äga rum om dess antagande. Vid
närmare eftersinnande af sakens alla sidor, bör jag
likväl icke dölja att åtskilliga betinkligheter för
mig visat sig, af så stor vigt, att jag icke ansett mig
kunna undanrödja dem, och jag utber mig derför att
få framställa dem, i öfvertygelse, att hvarje för det
allmänna bästa nitälskande, med mig delar Riks-
dagsmannens pligt, att framför allt varsarat gå till
väga vid de tillfällen, då fråga uppstår att inleda
nationen i ansvarighet för annans gäåld, och att, in-
nan man lemnar sin röst till bifall deraf, noga till-
se, icke blott att ändamålet vinnes, utan ock att
all möjlig fara för förluster är förebygd.
I detta afseende har det först fästat min upp-
märksamhet att ett alltför stort missförhållande ä-
ger rum imellan den na föreslagna lånesumman,
och beloppet ef den skuld derföre Jorcbruset häf-
tar, och. för hvars orssättning lånet skulie uppta-
gas. Totalsummean af statslånet, eller den borgen
som nationen skulle ingå för Hypoteksförenin-
garna, är föreslagen till åtta millioner Riks-
gäldssedlar. Deremot utgör beloppet af jordbru-
karnes intecknade skuld omkring 120 millioner
samma sedlar, och med öfrige skulder, dels i di-
skonten dels på reverser, torde denna kunna anta-
gas till nära 150 millioner. Om den föreslagne
(ånesumman skulle fördelas på alla län, så belöper
å hvarje icke stort öfver 200,00c Rdr bko, då deremot
den skuld, som redan finnes, efter lika fördelning
för hvarje län utgör omkring fyra millioner sam-
ma mynt Hvar och ep finner att om han
skulle få mera, så finge ett annat i stället mindre,
och det gör således ingenting till saken, om den
antagne fördelningen icke går jemnt upp för hvarje
län. Tillgången af det föreslagne lånet blifver såle-
des ieke mer än s7:del af skulden. Sålunda skulle
med lånets utdelning så tillställas, att endast hvar
sjuttonde skuldsatt person finge med af linet, em
han dermed skulle blifva hjelpt, eller om den fö-
reskrift vidtogs att lika rättvisa skulle ske alla,
så erhölle hvar och en endast ;5;:del af sin skuld
å detta sätt inlöst. I samma mon som det lycka-
des en eller annan att få mera blefve de öfrige na-
turligtvis utan, Detta lärer ej kunna bestridas.
Det har i anledning af denna beräkning före-
kommit mig, såsom blefve den, hvilken t. ex. är
skyldig 500 Rdr på sitt hemman, föga bulpen med
ati af detta lån erbålla 30 Rdr, och den som är
skyldig 2,000 lika litet med att erhålla 120 Rdr i
ett lån som skulle medzifva ea procenis årlig ned-
sättning. Låtom oss ihågkomrma att i samma mån
som den ena fick mer så blef den andra utan. I
följd häraf uppstå tvenre frågor: Lönar det väl
mödan att ikläda nationen ett äfventyr, äfven om
det icke ansåges sannolikt utan endast möjligt för
en sak, hvilken åt den stora mängden mindre jord-
brukare lemnar så föga förboppring om hjelp, men
för hvilken dessa likväl hvar och en i sin mån så-
. som skattdragande finge vidkännas sin andel 1 an-
svarigheten, i händelse af en möjlig förlust. Detta
blir den ena frågan. Den andra blir denna: Ar
det tydligt att det nu ifrågavarande. lånet blir o-
tillräckligt, på hvad sätt skall bjelpen utsträc-
EE