allmän uppmärksamhet, och man hade varit betänkt på vidtiagande af nödiga låneoperetioner till beredande af någon lättnad för jordbrukaren. Att Staten för sådant ändamål skulle upptaga ett utrikes lån kunde dock ej gillas; ty för en lånesumma af 2 millioner i silfver, uppginge sammanvräknade räntebeialningarne, under 377 är, till omkring 42 millioner, hvilka kommo att ur landet utgå, hvaraf följde en uppenbar nationalförlust af 2 gånger sjelfva det betingade lånebeloppet. Verkan af ett utländskt statslån på statskroppen, syntes sådan, som då en sjuklig och af utsväfningar försvagad menniska, sökte bota sin lekamen geuom iatagande af dosis på dosis, hvilket väl i början kunde hjelpa, men snart medförde svaghet och förslappning, samt slutligen fullkomlig undergång. Ett inrikes lån — om det står att erhålla — vore vida bättre. Sannt vore väl, att erbjudandet af statens kredit skulle framlocka lånetillgångar, men männe till erforderligt belopp? Men härvid inträffade den omständighet, att man icke kunde hindra utländska kapitalister, att genom här bosatte kommissionärer, deltaga i låneaffären, och ehuru lånet lemnas af en Svensk man, det dock kunde vara utländskt, och medföra alla de dermed förenade förluster. — Ett annat medel till ändamålets vinnande torde dock finnas, hvilket, oaktadt 72 R.F. innehöll, att Rikets Ständer endast finge genom Banken utgifva sedlar, talaren, likväl med afscende derpå, att Riksgäldskontoret alltsedan 1790 utsläppt gångbart sedelmynt, nu ville framställa, och som innefattades i följande förslag: att Riksgäldskontoret skulle, i : mån af beloppet, till jordbrukets understöd och befrämjandet af Hypoteksföreningen utgifva statspapper, för hvilka innehafvarne erlägga 6 proc. årligen, deraf I proc. afräknas å kapitalet och det öfriga anses såsom ränta; skolande för nyssnämde årliga inbetalningar, af Riksgäldskontoret inköpas silfver, hvilket efter hand anvandes till inlösande af de utgifne obligationerne, och det blifvande öfverskottet att till kontorets food ingå, På delta sätt skulle man, under den för hela operationen beräknade tid, erhålla 2 millioner i silfver för en million i papper, hvaraf en gifven vinst för kontorets allmänna rörelse uppstode, och man kunde äfven vara säker att icke utländskt ocker kunde inblanda sig i saken. Genom denna Riksgäldskontorets åtgärd, blef äfven förekommet, att Hypoteksföreningarne, genom utgifvande af sedlar och depositionsbevis, indroges i en, med deras bestämmelse oförenlig, bankrörelse. De föreslagne obligationerne skulle blifva löpande med mera kredit än riksgäldssedlarne, och öka rörelsekapitalet. Talaren öfverlemnade till Stats-Utskottet alt uppgöra förslag till de reglementariska föreskrifterne, m. m.; dock borde der hvarje Hypotleksförening tillkommande andel af lånebeloppet, icke bestämmas efter länens storles, ty Malmöhus lin hade på liten areal flera inbyggare än något af de stora Norrländska. Foltnumisern vore vida lämpligare fördelniogsgrund. ANDERS DANIELSSON: Nils Månssons förslag vore endast en ny utsläppning af riksgäldssedlar, ehuruväl i förändrad form. Det vore just en sådan sedelutsläppnisg, som 1809 års grundlagsstiftare velat förekomma medelst omnämde stadgandet i 72 R.F., hvilken nu först vid denna riksdag, sedan Banken blifvit reglerad, kunnat sättas i verket, derigenom a:t Ricsens Ständer beslutat att ej hädanefter utgifva riksgäldssedlar. I våra misstänk. samma tider skul!e dessutom sådane sedlar, icke gerna emottagas i rörelsen, och Riksgäldskontoret äfven förlora på silfvers uppköpande för det inflytande räntebeloppet, och samhellet återfalla i ett ondt, hvilket man arbetat på att afvända: neml. ett olyckligt, på inga sanna förhållanden grundadt pap: persmyntssystem. SVEN HEURLIN fr. Kronobergs län hade vid återremissen af förra betankanderne utvecklat sin åsigt af frågar, hvilken han, oaktadt den icke vunnit afseende i Utskottet, nu åberopade, Ett ändamålsenligt och klokt ordnadt inrikes lån vore nyttigt och nödvändigt för det skuldsatta jordbrukets upphjelpende; hvaremot statens skuldsättning 3 utrikes ort icke kunde afiöpa utan de bedröfligaste följaer. Talaren förenade sig med Anders Danielsson, urder bön: För utländskt lån bevare oss, milde Herre Gud! . NILS PERSSON fr. Örebro län (skriftligen) trodde väl att Konungens enskilta åsigter uti den nådies mm LSarit uälrmanarde äÄfvensam han