RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Bonde-sStåndets diskussion i HypotheksLånefrågan den 2 Februari. Diskussionen börjades af JOHANNES SVENSSON från Jönköpings Län, med uppläsande af ett långt skrifteligt anförande, hvaruti han, med förklarande af sin ledsnad, att Stats Utskottets majoritet, vid afgifvandet af det nu ifrågavarande förnyade betänkandet N:o 405, vidblifyvit dess, i de förra betänkanderne N:ris 366 och 367 yttrade obenägenhet, att för det skuldsatta jordbruket bereda en nödig och möjlig bjelp, uppmanade Ståndet, att nu tillkännagifva dess åsigt i frågan, medelst fattande af ett ändamålsenligt och verkställbart beslut, hviliet åtminstone måtte visa, att Ståndet icke med liknöjdhet eller motvilja omfattade det pu erbjudna tillfället, att tillvägabringa en väsentlig förbättring i den jordbrukande allmogens mi:sgynnade belägenhet. Någon vederläggning af Utskottets nyttjade skäl erfordrades icke, emedan en sådan , till största delen vore gjord i Hr af Pillberghs, Betänkandet bifogade reservation, hvilken åberopades. Nyttan af Hypoteksföreningar vore allmänt känd, åtminstone borde den icke kunna ifrågasättas inom Bonde-Ståndet, hvars kommitenter, främst af alla, voro i behof af de dermed åsyftade fördelar, ty att få utbyta och omsätta gamla, drygt betingade uppsägbara lån emot en stående, småningom försvinnande skuld, utan förhöjning i räntefoten, måste ju vara en ren vinst för den gäldbundne jordbrukaren Derföre vore det ju representationens skyldighet att befordra desse inrättningars uppkomst? Ständerne hade visat en liflig umtanka för Privat-Bankers bildande, och borde derföre befrämja Hypotheksföreningarne, hvilkas nytta för landet, och i synnerhet allmogen, vore vida större, hälst de å:yftade, att mot förmånligare vilkor omsätta en redan varande tryckande skuldmassa, och att bereda dess successiva dödande, samt dessutom genom alla delägarnes gemensarama ansvarighet, hvilade på säker grund. För verkställande af denna omsättring erfordrades lånetillgångar, hvarmed skulden till enskilte ka pitalister, kurde liqvideras, och Statens, mellankomst för desse tillgångars beredande, kunde vara af 2 slag, antingen så, att Staten sjelf snskaffade medel och öfverlemnade dem åt Hypo. teks Inrättningarne eller så att desse, med Statens garantie för återbetalnivgen, sjelfve upptogo lån. Begge sätten hade sine företräden, och oaktadt talaren förut, genom biträdande af Anders Danielsons förslag, hyllat den förra, ville han dock,