CL JERR då Md Bad Cl ULL SITT AMGIUL UTAN LTLU IL ILL:
ke, öfver hvad kursea bör och måste vara, i be-
traktante af vårt vintertiden afskurna lige. Or
än så icke vore, bevisar detta iogentiog i denna
sak.
Utskottets teori om penningars eiler silfrets van-
dring ifrån det ena landet till det andra är ieke
heller tillämplig. Det sanna förhållandet torde va-
ra, att silfret, likasom all annan vara, söker sig till
och förblifver der den största afkomst kan erhål-
las. Kursen biror af ivenne sawamanverkande om-
ständigheter, nemligen af ett lands öfver- eller un-
dervigt i handel samt af den större eller mindre
fördel, siltfrets ägare i det ena eller andra andet
deraf kan draga, utan risk att förlora kapitalet.
Att rörelsekapitalet irom Riket är för ringa mot
landets närvarande produktion, tror jag mig fiana
af flera sammanstämmande omständigheter:
1:0 är räntan här vida högre än i de flesta öf-
riga Europas stater, som icke vore händelsen, om
lika kapialtillgångar inom oss funnes, som i andra
länder.
2:00 lirer ingen kunna neka, att landets produk-
tion betydligt stigit under de 20 sista åren. Så
finna vi till exempel, att, oaktadt folkmängdens ic-
ke obetydliga tillökning, jordbrukets afkastning höjt
sig så, att utskeppning deraf ägt rum och varit
nödvändig, för att motverka landtmannavarornas
fallande värde under produktionskostnaden; att un-
der samma tid omkring 70,000 skeppund årlig till-
ökning i jerntillverkningen ägt rum; att bomulls
spinningen och väfnaden deraf till en oväntad höjd
I uppgått, likasom klädesfabrikernas årliga tillverk-
ningar, hvaraf en ökad och förbättrad fårskötsel
varit närmaste följden; samt att under samma tid
icke mindre än 11 större gjuterier dels blifvit an-
lagde, dels med ett mångfaldigt större tillverk-
ningsbelopp sysselsatte, att förtiga flerfaldiga andra
näringsföretag, hvilka betydligt tillökat deras till-
verkningar och i samma mån erfordra ökadt drift-
kapital. Det blefve icke svårt att fullständigt ut-
reda, att endast de här uppräknade näringsgrenar
påkalla, jemte den ökade populationen, en tillök-
ning i rörelsekapitalet af flera millioner, och då vi
deremot känna, att under de sista 20 åren rörelse-
kapitalet blifvit minskadt, så kan ingen tvifvel upp-
stå om behofvet af detta kapitals förökning.
Utskottet tyckes ock icke vilja bestrida, att för-
hållandet verkligen så är, men tror, att om ingen
åtgärd dervid tages, nödiga kapitaler i alla fall, e-
huru långsammare, skola erhållas.
Jag vill icke bestämdt bestrida, att i tidens längd
hvad Utskottet förmodar kan inträffa, men lika
möjligt är det ock, att innan industrien erhållit
denna nödiga lättnad, flera af nu befintliga närin-
gar redan måst afstanns, ty icke må vi kunna för
oss dölja, att vår långvariga oreda i penningeväsen-
SS Si
läge samt våra felaktiga kreditlagar sammanverka
till fördröjande af den tidepunkt, Utskottet anviser
till afhjelpande af ett, af Utskottet erkändt men-
ligt förhållande.
Jag betraktar icke denna vigtiga fråga ensidigt,
såsom blott en nödig bjelp för jordbrukets idkare,
utan under det jag -med tillfredsställelse ser, att
för denna hufvudnäring en direkt hjelp beredes,
som den ostridigt är i behof af, ser jag ock ettin-
133 sk. kurs denna årstid är icke, efter min tan- i
det jemte vårt, ifrån det öfriga Europa afskurna,
;
F — — — -.Å.t;; KH? - -——--— - — —----—— oe VE KERO sov
direkt, men kraftigt verkande stöd för landets samt-
liga näringar, hvilket åter är den enda sanna och
rigtiga väg, att gifva bestånd och säkerhet åt den
verkställda realisationen. För min fattning är det
oemotsägligt, att alla på förhand uppgjorda beräk-
ningar, huru silfret skall inkomma eller utgå ur
Bankens hvalf, icke äro något annat in problema-
tiska kalkyler, som ingen kan uppgöra ens med
sken af tillförlitlighet; hvaremot det land, som för
bästa köp och till största mävgd, utöfver eget be-
hof, kan uppdrifva sin produktion, bäst försäkrar
sitt välstånd, och såsom en direkt följd deraf, sina
perningeförhållanden till andra länder, hvilket hos
oss, som äga Statsbank, är den enda tillförlitliga
utvägen att konsolidera den myntbestämning, som
nu sent omsider blifvit verkställd, Hvad Utskottet
för öfrigt yttrar om landtmannavarorsas fallande,
om den föga verkan af räntans nedsättning m. m.,
är så fullständigt besvaradt och utredt i Hr af Bill-
berghs reservation, att jag icke dervid vill ytterli-
gare fästa mig. Hvad äter Utskottet yttrar derom,
att staten icke bör blanda sig i enskiltes affärer,
så är det, efter min tanke, ord utan mening, så
länge vi äga och måste äga en Statsbank. Då ett