CL JERR då Md Bad Cl ULL SITT AMGIUL UTAN LTLU IL ILL: ke, öfver hvad kursea bör och måste vara, i betraktante af vårt vintertiden afskurna lige. Or än så icke vore, bevisar detta iogentiog i denna sak. Utskottets teori om penningars eiler silfrets vandring ifrån det ena landet till det andra är ieke heller tillämplig. Det sanna förhållandet torde vara, att silfret, likasom all annan vara, söker sig till och förblifver der den största afkomst kan erhållas. Kursen biror af ivenne sawamanverkande omständigheter, nemligen af ett lands öfvereller undervigt i handel samt af den större eller mindre fördel, siltfrets ägare i det ena eller andra andet deraf kan draga, utan risk att förlora kapitalet. Att rörelsekapitalet irom Riket är för ringa mot landets närvarande produktion, tror jag mig fiana af flera sammanstämmande omständigheter: 1:0 är räntan här vida högre än i de flesta öfriga Europas stater, som icke vore händelsen, om lika kapialtillgångar inom oss funnes, som i andra länder. 2:00 lirer ingen kunna neka, att landets produktion betydligt stigit under de 20 sista åren. Så finna vi till exempel, att, oaktadt folkmängdens icke obetydliga tillökning, jordbrukets afkastning höjt sig så, att utskeppning deraf ägt rum och varit nödvändig, för att motverka landtmannavarornas fallande värde under produktionskostnaden; att under samma tid omkring 70,000 skeppund årlig tillökning i jerntillverkningen ägt rum; att bomulls spinningen och väfnaden deraf till en oväntad höjd I uppgått, likasom klädesfabrikernas årliga tillverkningar, hvaraf en ökad och förbättrad fårskötsel varit närmaste följden; samt att under samma tid icke mindre än 11 större gjuterier dels blifvit anlagde, dels med ett mångfaldigt större tillverkningsbelopp sysselsatte, att förtiga flerfaldiga andra näringsföretag, hvilka betydligt tillökat deras tillverkningar och i samma mån erfordra ökadt driftkapital. Det blefve icke svårt att fullständigt utreda, att endast de här uppräknade näringsgrenar påkalla, jemte den ökade populationen, en tillökning i rörelsekapitalet af flera millioner, och då vi deremot känna, att under de sista 20 åren rörelsekapitalet blifvit minskadt, så kan ingen tvifvel uppstå om behofvet af detta kapitals förökning. Utskottet tyckes ock icke vilja bestrida, att förhållandet verkligen så är, men tror, att om ingen åtgärd dervid tages, nödiga kapitaler i alla fall, ehuru långsammare, skola erhållas. Jag vill icke bestämdt bestrida, att i tidens längd hvad Utskottet förmodar kan inträffa, men lika möjligt är det ock, att innan industrien erhållit denna nödiga lättnad, flera af nu befintliga näringar redan måst afstanns, ty icke må vi kunna för oss dölja, att vår långvariga oreda i penningeväsenSS Si läge samt våra felaktiga kreditlagar sammanverka till fördröjande af den tidepunkt, Utskottet anviser till afhjelpande af ett, af Utskottet erkändt menligt förhållande. Jag betraktar icke denna vigtiga fråga ensidigt, såsom blott en nödig bjelp för jordbrukets idkare, utan under det jag -med tillfredsställelse ser, att för denna hufvudnäring en direkt hjelp beredes, som den ostridigt är i behof af, ser jag ock ettin133 sk. kurs denna årstid är icke, efter min tani det jemte vårt, ifrån det öfriga Europa afskurna, ; F — — — -.Å.t;; KH? -——--— — —----—— oe VE KERO sov direkt, men kraftigt verkande stöd för landets samtliga näringar, hvilket åter är den enda sanna och rigtiga väg, att gifva bestånd och säkerhet åt den verkställda realisationen. För min fattning är det oemotsägligt, att alla på förhand uppgjorda beräkningar, huru silfret skall inkomma eller utgå ur Bankens hvalf, icke äro något annat in problematiska kalkyler, som ingen kan uppgöra ens med sken af tillförlitlighet; hvaremot det land, som för bästa köp och till största mävgd, utöfver eget behof, kan uppdrifva sin produktion, bäst försäkrar sitt välstånd, och såsom en direkt följd deraf, sina perningeförhållanden till andra länder, hvilket hos oss, som äga Statsbank, är den enda tillförlitliga utvägen att konsolidera den myntbestämning, som nu sent omsider blifvit verkställd, Hvad Utskottet för öfrigt yttrar om landtmannavarorsas fallande, om den föga verkan af räntans nedsättning m. m., är så fullständigt besvaradt och utredt i Hr af Billberghs reservation, att jag icke dervid vill ytterligare fästa mig. Hvad äter Utskottet yttrar derom, att staten icke bör blanda sig i enskiltes affärer, så är det, efter min tanke, ord utan mening, så länge vi äga och måste äga en Statsbank. Då ett