trohetsed och sedermera, då Carl X beklagade sig deröfver, nedlade Pärsvärdigheten, och nu på nytt såsom Deputerad svärjer Lud:ig Filip trohet, likväl i akt och mening, att omedelbart derefter kunra föreslå afskaffandge af den politiska edgången. Hertigen af FitzJames kbörer till de utmärkiaste talare i Frankrike. Vi lefva dock i en tid, der cen vältaligaste fras icke har mycket alt betyda mot intresset och en åtagen förbindelse, hvarföre man kan förutse, att Hr FitzJames icke kommer att göra många proselyter i Kammaren. Öfverhufvud göra legitimisterne inga framsteg, Hvad några goda hufvuden bland dem uträtta, skämmer massan af partiet bort, och den på ett verkligen löjligt sätt tilltagande schismen dem emellan. Det legitimistiska bladet La France vill icke veta af någon annan än Carl X sjelf på Fransyska tronen, då deremot de andra af partiets jurnaler anse Henrik V för konung. Quo:idienne önskar, så der temligen, återställandet af gamla regimen; deremot predikar Gazette de France för sina talrika läsare i landsorterna teorien om allmänna val; blott i en omständighet sammansrämma legitimisterne: de vilja alla det omöjliga. Äfven de utrikes förhållanvierne, fastän Wellington är minister, vilja icke öfversllt vända sig till detta partis fördel. Spanien är för detsamma en stötesten. Spanien vill uppkäfva Jesuiterorden, och sätter derigenom Quotidienne i det allsa sämsta lynne. I går smälte hon i tårar. Så låter det förklara sig, att hon i dag deremot vill åter muntra sig sjelf och sina läsare; hon begagnar dertill det påstående, man ofta hört, att Algier kommer att afträdas, och numera skulle det, säsom Quotidienne törsäkrar, icke blo:t vara från Turin som denna fordran utginge, utan från Kamrarnes byråer. Så säger Quotidienney på helt annat sätt skulle visserligen hennes glädje hafva gifvit sig luft, så framt hon ej kände, att idden blott förskref sig från hennes egen byrå. Algier eröfrades af restaurationen, för att vinna valmännen i Frankrike; eröfringen lyckades, armeens tapperhet kröntes af segern; men det egentliga ändamålet vann restaurationen icke. Om nu Ludvig Filip utrymde Algier, så skulle han på en gång förlora både den vigtiga kolonien och gå miste om Fransyska valmännens sympati. Till intetdera är han hågad. Den nya regeringen har åtagit sig formliga förbindelser inför Kammaren; Algier tillhör Frankrike, och om man afträdde denna koloni, skulle det nästan hafva samma moraliska inflytande, som om man återlemnade Elsas eller Roussillon.