Småsaker från koleratiden. Det är bekant at: de, som under koleratiden utmärkt sig för nit och uppoffringar, skola få medaljer. Huruvida Ledamöterre af Karantäns-kommissionen, för deras ådagalagda embetsmannapit under samma tid, varda ihågkomre vid det blifvande medalj-regnet, lärer ännu vara oafgjordt. Emellertid har Kommissionen fålt erfara ett annat vedermäle från Vederbörande, dymedelst, att den icke längesedan blifvit dugtigt påpelsad af Regeringen. Avoledningen härtill är följande. Åt slla vaktposter af hufvudstadens garnison bestås vintertiden goda fårskinnspelsar, som lära uppgå till ett sammanpvräknadt antal af 27 st. Nu skola, ecligt hvad Regeringen nyligen meddelat Karantänskommissionen, dessa pelsar, under det koleran här var i gång, blifvit, såsom det heter, i uppgifvet ändamål öfverlemnade till garnisonens kolerasjukhus. Kg!. Maj:t bar derföre anbefallt Krigskollegium, att för regementernes behof upphandla nya pelsar till nåmde antal; samt derjemte ålagt Kommissionen, att, emot det pris Krigskollegium kan bestämma, inköpa de gamla. Härvid torde nagon in vända, att dessa senare icke kunnat bli odugliga för de: de i urpgifna ändamål varit använde, endast de numera vederbörligen rökas och renas; och i alla fall är ju Karantänskommission lika fast för smitta som andra. Men man finner genast grundlösheten af denna invändning. Pelsarne hade kanske vid denna tiden tjent ut sin kapitulation, och då skulle väl på något sätt nya anskaffas. Frågar nu någon ytterligare, hvad i sll verlden detta angår Karantäns kommissionen, så bör men väl komma ihåg, att RiksensStänder anslagit medel till betalning af hvad koleran kostat, hvaremot förstärkta Stats-Utskottet icke anslagit medel till vissa saker. — Är det då icke billigt, att administrationen tager der det fins, och lägger der dettarfvas, hellst en besparing i annan väg härigenom kan tillvägabrinvgas, nemligen på ved för kommissionen, som hädanefter kan hålla sina sessioner i pels.