Article Image
männens, som Du kallar det, på förhand bestämda öde är, ait kallas än retrograda och än stationärs. Men ditt pistå-nde, att detta icke sker på bättre grund än derföre, att de icke kunna flyga eller göra luftsprång, är alltför ogrundadt. Om de vid ett eller annat tillfälle tvingas litet framåt, så är detta icke att gå framåt med den raska, säkra och manliga gång, som samhället fordra; och likväl böra här dess fordringar gälla och det bedömrsa, huruvida statsbestyrets drift hos oss kan förliknas med örnens flygt eller med något krälande djurs blott periodiska prof af rörelse och li. Ingen begär några luftsprång af de rådgifvandse; tvertom synes betraktaren hissna för möjligbeten at Edert fall ifrån den styfva liva, på hvilken man sett skickligare artister förlora jemmnvigten. Gå med fullt allvar i verkligheten framåt; och Du skall säkert finna, att allmänheten icke är hvarken så obillig eller orättvis, som Du tror. Mer icke måtte Du tilltro dig kunna inbilla oss, att det kan kallas att endast icke flyga, eller icke göra luftsprång, om man endast går framåt i statsanslag och statslån, men af alla krafter motarbetar folkets öns kningar för ett förbättrådt representationssätt, eller om uppfyllande af det gamla löftet om Indragningsmaktens återkallande. Uppgif för öfrigt klart och tydligt, hvaruti de bestå, dessa obestämda, och dock brådhastade lystnader, som ila förbi sjelfva tiden, och hvilka Du angifver såsom hinder för fortgången på de verkligen nyttiga reformernas bana; förklara 0:s hvilka reformer, som äro begärde; och af natur att förnärma, ja a!t ens till syftet förnärma enskilt rätt. Gör Du ej detta, så får Du ursäkta, om ditt klingande ordspel icke träffar andra samljud, än dem, som möjligtvis kunna gifvas inom de högre regioner, der man mäter folkets och samhällets ställning blott efter sin egen, med föga eller ingen kännedom af verkligbeten. — Farväl, bäste Philaletes! jag hinner nu ej mera, och ser att milt bref redan är nästan alltför långt, men utber mig att snart få återkommsz med ännu några helt korta frågor, som ligga mig ömt på hjertat.

6 februari 1835, sida 3

Thumbnail