(Införes på begäran).
Nåsot, i anledning af Aftonbladets flere artik-
lar om H. E. Hr Justuie-Stats-Ministerns
berätelse, om den å landet intecknade och
örsålda fasta egendom under år 1833.
De olika beräkningar och stridiga slutsatser, som blif-
vit bemtade från Jus itie Stats-Mivisterns underdåniga be-
rättelse om förhbällandet med den å lande! intecknade uch
försålde fasta egendom, hafva om möjligt ännu djupare uti
Iniändarens öf ertyzeise inpräglat -ats-n, att ingenting bör
göras blott till bälften. Insändaren har nembgen efter-
sinnat orsaken dertill, att ett i det hela så nyttigt, för-
tjinstfulit, b-höfligt och värderadt företag, som dessa fm-
betsberättels.r, sammasdragna af öc- grunda le på tillför-
Htliga officiella up gifter, kunnat temnat rum for hvaran-
nan så rakt motsatta tydningar och snartsagdt uppkalla en
splittring och skefhet opiniover. hvilka dessa Ewmbetsbe-
rättelser bort och synts vara ämnade att en gång för alla
bereda förenirg och säkerhet. In-ändaren har, vid anställ-
da betraktelser, funnit f öet till oreian i den omständig-
beten, att början med off ntligörandet af Jostitie Mini-
sterrs h-rättelser skedt md den af äret 1534, under det
tvänne föregående, båda af år 1833. hvilka tulika äro de
första, som blifvit upprättade, ännu i denna stund icke ä-
ro vordne allmärheten i tyck meddelade. Ioff-ntliga an
grelärenhreter måste man :ea follkomlig dager eller ingea.
Sjelfra mörkret är då nästan förmå: ligare än skymningeu,
ty då man i det förra alva nstene ej ser något förfärande
föremål, alstrar den sednare de spöken, som beröfya Jät:-
skrämda fantasier modet och iusen, att så närmare håll
undersöka sakernas rätta natur ech skilja det skevbara fån
det faktiska. — I siv första Embetsberättelse af den 20 Ju-
sl 1833, har nemligen H EE. Justitie Stats-Ministern på
förhand anmärkt, alt oc. Ivartöre öfversigten af Jordens
gravationer 1 hiket, tills vidare åtminstone, ej kunde
gifva bestämda resultater på Zz ff-an. Dessa Justitis Mini-
sterns reflexioner (bvaraf underlåtenheten att förutskicka
dem de påföljaode å: ens tryckta Ewbetsberättelser, hvarken
kan nog beklagas eller nöjaktigt för:laras, af hrilken åon-
sideration som bälst) äro af för mycken vigt, sprida för
klart tjus öfver den ståndpunkt, från hvilken frågan mä-
ste betraktas, om man uan vartiskhet för någondera sitan
blott vill göra sig ett t Iltörlitliget begrepp om sjelfva sa-
ken, att icke Iasändarev, som känd Isevis ägt tillgång på
Justitre Stats-Ministerns första Embetsberättelse i detta
ämne, anser sig böra fästa allmänna uppmärksamheten på
sedanståendge str.f ut: densamma.
Af bvad nu i underdåniehet blifeit anfördt? — heter
det — täektes Eder hovgl. Maj:t finna, att numerären af
Int ckoingar 1 joriegendor: å lavdet är högst på Adelns,
dernäst vå ståndspersonsklass-ns och lägst allmogens egen-
dom. Härvid bö dock tagas i betraktaode, att i Härads-
rätternes tntecknivosprotoselter, ingen annan gäld å egeu-
dom wup,tagas så om tet Id, äv sådan, hvarå skuldbref och
handivgar ieför dowustolen företes, 2 ändamål af ivteck-
nicgrnas vedarbö liga dödands, och allt infriande af in-
teckningar, ox äger rum Ai asnan Ordving icke kommer
till Härads-BRötternes käw edom; att ägrren afen inlöstin-
teckning icke är förbn dena act den amma inför domstolen
uppvisa; att dev som tufrist sitt skuidebref och icke vill
göra nytt fån, låter, för -tt undvika kostoaderne vid in-
teckningens dödande, pro crivtions iden förlöpa, då inteck-
mogena sedan de 10 äremiliävd gått dödar sig sjelf, hvilket
ej sällanförefalier, sä d.les bland allmogen, sam att ien del
af domsagors protekoller finnas vi! förnyelse af Banks in-
teckningar, den primitiva lånesumman upptagen och icke
de blopp, seva fter årliga afb-ialvingar äterstå; och att
följaktligen I saknad om npogiti af rätta skuldib-lvppet
man :ödgats i tabellerna 10föra den upptagna summan, men
hvarigenom och Pleckninash locvet blifvit högre, än det
vekligen är. Af allt detla är iocte tv:fvelaktigt, alt ett
större belopp af intecknad oil! blifvit under berörde 19
års tid dödad, än som inteckiing pootokollerne utvisa.
I dessa öfverhufvud så nppysande snmärkningar sak-
nar insändaren dock en af bufvudsaklig vigt, den nemii-
gen: att Jå inteckning gäller tio år, men för.ök, att:genom
samlade underrättelser Om deras belopp ibela riket nu för-