och b.stånd. Härefter utgår: sat.ens oeftergifliga til
lämpaing på staten. Nu frågar jag, om under en tid, då
allt inom samhället undergått de mest handgiio-
liga förändringar, i-anseende till allmän upplysning,
allmänt förkofrivgsbegär, I förenivg med est ocmot-
ståodligt förkofriugsbehof, om allt inom st-ten är
föränderligheten underkastadt, huruvida det är tänk-
bart, att sjelfva statens egen organism, eller sam-
mansättningen af machinedet för statens rörelse
och hf skulle kunna vara ett sådant Guds verk,
att det icke behöfver någon, efter förändrade ti-
der lampad förärdring eiler omskapaing? — Det
är med ett slags hån, med en omisskännelig för-
trytelse, med ett påtosligt obehag, du nämner de
genomgripande reformerne, såsom en af dagens
fraser. Du är likväl, Philatetes, sjelf alltför vpp-
lyst, att icke finna billigheten at vår obelåtenhet
med en så beskaffad skråfördelning, jam våra Ri-
kets Stinder föreställa, under en tid, då nationen
känner sitt bhehof af ett mer direkt deltagande
lagstiftningen, och då den upplys:e Regerings-Le-
damoten icte kan undgå att inse sin egen fö delaf
insigtsfulia råd från verkliga folkombud. Wi veta
ivoom Sverige allt för väl, att värdera den lyckan,
att icke ega några emigranter, eller en så beskaf-
fad, inflytelse sökande kast, som efter d.n store
mannens yttrande ingenting Järt och ingenting
glömt. Vi hafva inga emigrants-m lliarder till ret-
ningsmedel för förtrytelsen hos folket; vi ega inga
försälda nationalgods, som kunna väcka farbågor;
vår jord har icke varit blodad af revolutioner; vi
ega ej inom oss något som motsvarar ett karlist-
partis vi hafva en Konoungafamilj, hvars enskilda
lif vi värders och för hvars wbytande mot andra
vi icke kuona bysa den afligsnaste tanke. Vi be-
gära således bott ordning; och denna förutsätter
former, inom hvilka det blifver en möjlighet att
röra oss. Och buru kunde vi väl vara belåtne
med former, som redan utledsoat den store Gustaf
Wasa under dess ädla reformnmit, och som flera re-
priser visat sig bafva utledsnat natuonen, under de
iider, då behofvet af reformer låtit mäktigare kän-
na sig.