väl undgå att utar Sr (erges s Statstiloiog vända tillämpning en närmast å fäderneslandet? och hvad nytta kan väl din uppsats medföra , om meningen icke vore, att i första rummet reda begreppen om våra egna förhållandes. Jag vill icke inlita mg i vedeslägsnins af din historiska uppställning om tillkomsten af vissa pobiuska motvigter inom Set reprasen!ativa samhället 3; 2oen jag tror, att den Åsiaten är för inskränkt, som antager dessa motvigter af blandad !egal och moralisk verksamhet, endsst bildade i det representativa samhället. Jag tror, att man återfinner dessa motvigter alltifrån sjelfva jamijelifvet, änga igenom styrelsefermernas alla möjliga förändringar. Missnöje med misshandling och förtryck har stkert funnits ifrån mensklighetens första tider ; men ingalunda är missvöjet derför att anse såsom en naturnödvändighet; det ar blott en naturlig följd äf gifna orsaker. Du angifver dig nära nog såsom uppfinnare till den af dig så kallade sanningen , att i all movarkiskt representativ statsform opposition maste cundvikligen iogrediera såsom ett element; men du är icke den enda, som uppzjort eller hyliat deona lära ; och pg vågar bestrida sjelfva satsen , emedan jag omöjligt kan öfvertygas, att missnöje mot styrelsen eller ogillande af dess handlingssätt utur någon synpunkt kan anses som naturzödvändighet. I sådant fall skulle samma sats bevisa, att styrelsen ovilkorligt mäste vara förtryckande och dess kandlingssätt klandervärdt. Om händelsen ofta varit sådan, bevisar delta dock icke, att den -j kunnat vara annorlunda. Ait kritiskt fästa sig vid hvarje tankeyttring af Dig, skulle leda till en för läsaren tröttande vidlyftigbet, och jag väljer således, alt genom en i mycket dig motsatt taskegång söka visa, att äfven denna sak kan betraktas från flera sidor. Du til is igger Oppositionen enskilta afsigter och egna intressen såsom bufvudirag, Om händelsen i andra länder kan vara sådan, blifver tillampningen jär vårt land, under närvarande perioden, alldeles Origur; emedan våra statsformers heskaffenhet, åtminstore alltsedan 1772, icke me: Igifvit den af Dig förestna politiska brottningen emellan motsatta ärelystnader.? Din mening måtte väl ej vara, att i eppositionen inräkna dem, som blott sökt att genom ett ögonblicks oppositionsmine Jåta förstå, att da kunde tjena nidens, om den nalkades dem; gerexcot lärer Du få svårt att ibland dem, com frambärdet i det laglica motståndet mot det rådande systemer, utpeka någon, som: handlat för att komma närmare till styrelsen. Du menar, att all emot styrelsen rigtad tankevitrirg inom representationen icke eger annat mål än föl Ikgnnsten; och du är vid framställningen af derna ac ning bittrare i din kiitik äfven styrelsen un ce flesta oppositionsmän varit. Underkänner Du då det gamla ordspråket: Vox popni, vox Dei; och föresäller Du dig på allvar, xtt folket s.snker sitt bifoll endast åt de tomma ufropen,i fall de sakvade allt sammanhaog med sanningen eller med folkets allmänna erfarenhet och behof? Du erkänner sätt småbeskedl gt, att äfven under de politiskt wet lösa tiderna, popularitetens öfvervigt varit för iom, som icke ägde andel i makibestyret; men Du vil deri ifrån icke komma till den naturbga slutnen, att orsaken härtill bör sannolikare sökas i sc yrel ernas bekyrmmerlöshet att tillfredssälla folkess rättmätiga fordringar, än i öfverspända begär på folkets sida. Huru naturligt var det ej, att styrelserna skulle anses såsom staternas egentliga rörelseele menter, under dit de, jemte makten, ensamme innehade initiavet til all samhäll Isförbättring. Men det var styrelsernss eget sätt att b-handla detta envälde, som uppväckte nationerna utur deres set lerlånga dva:a; och Fransyska Revolutionsn kom, för att gifva RS åt begreppen om menciskorättigheter, ärstå dda i god och naturlig mening. Att öfvercyift skulle uppstå, och striden blifva våldsam, var Jiza saturli gt, som att freden emslilan de stridande idderna icke på en gång kunde blifva afgjord. Det av efterskördes, eller bemidandet att åtminstone för en lingre tid vinna lega och varaktighet, som vs elsätter raen sklighe:ter . dog tror mg derföicke fela i 0 sdöme, om js anser såsom ett bevis på tidens avd, eller såsom diss verkliga styrsa, att Dn, Phila tes, och Dna Iikar påstå den för handegB varsnode meninssstryden endast vara uppväckt af , som tro sig hafva allt att viaa, och att den följaktligen mäste föras vå ber a a mm FR a Fre hå mir S