väl undgå att utar Sr (erges s Statstiloiog vända til-
lämpning en närmast å fäderneslandet? och hvad
nytta kan väl din uppsats medföra , om meningen
icke vore, att i första rummet reda begreppen om
våra egna förhållandes.
Jag vill icke inlita mg i vedeslägsnins af din
historiska uppställning om tillkomsten af vissa po-
biuska motvigter inom Set reprasen!ativa samhället 3;
2oen jag tror, att den Åsiaten är för inskränkt, som
antager dessa motvigter af blandad !egal och mora-
lisk verksamhet, endsst bildade i det representativa
samhället. Jag tror, att man återfinner dessa mot-
vigter alltifrån sjelfva jamijelifvet, änga igenom
styrelsefermernas alla möjliga förändringar. Miss-
nöje med misshandling och förtryck har stkert
funnits ifrån mensklighetens första tider ; men inga-
lunda är missvöjet derför att anse såsom en natur-
nödvändighet; det ar blott en naturlig följd äf gif-
na orsaker. Du angifver dig nära nog såsom upp-
finnare till den af dig så kallade sanningen , att i
all movarkiskt representativ statsform opposition
maste cundvikligen iogrediera såsom ett element;
men du är icke den enda, som uppzjort eller hyl-
iat deona lära ; och pg vågar bestrida sjelfva sat-
sen , emedan jag omöjligt kan öfvertygas, att miss-
nöje mot styrelsen eller ogillande af dess hand-
lingssätt utur någon synpunkt kan anses som natur-
zödvändighet. I sådant fall skulle samma sats be-
visa, att styrelsen ovilkorligt mäste vara förtryc-
kande och dess kandlingssätt klandervärdt. Om
händelsen ofta varit sådan, bevisar delta dock icke,
att den -j kunnat vara annorlunda.
Ait kritiskt fästa sig vid hvarje tankeyttring af
Dig, skulle leda till en för läsaren tröttande vidlyf-
tigbet, och jag väljer således, alt genom en i myc-
ket dig motsatt taskegång söka visa, att äfven den-
na sak kan betraktas från flera sidor.
Du til is igger Oppositionen enskilta afsigter och
egna intressen såsom bufvudirag, Om händelsen i
andra länder kan vara sådan, blifver tillampningen
jär vårt land, under närvarande perioden, alldeles
Origur; emedan våra statsformers heskaffenhet, åt-
minstore alltsedan 1772, icke me: Igifvit den af Dig
förestna politiska brottningen emellan motsatta ä-
relystnader.? Din mening måtte väl ej vara, att i
eppositionen inräkna dem, som blott sökt att ge-
nom ett ögonblicks oppositionsmine Jåta förstå, att
da kunde tjena nidens, om den nalkades dem; ger-
excot lärer Du få svårt att ibland dem, com fram-
bärdet i det laglica motståndet mot det rådande
systemer, utpeka någon, som: handlat för att kom-
ma närmare till styrelsen.
Du menar, att all emot styrelsen rigtad tanke-
vitrirg inom representationen icke eger annat mål
än föl Ikgnnsten; och du är vid framställningen af
derna ac ning bittrare i din kiitik äfven styrelsen
un ce flesta oppositionsmän varit. Underkänner Du
då det gamla ordspråket: Vox popni, vox Dei; och
föresäller Du dig på allvar, xtt folket s.snker sitt
bifoll endast åt de tomma ufropen,i fall de sakva-
de allt sammanhaog med sanningen eller med fol-
kets allmänna erfarenhet och behof? Du erkänner
sätt småbeskedl gt, att äfven under de politiskt
wet lösa tiderna, popularitetens öfvervigt varit för
iom, som icke ägde andel i makibestyret; men Du
vil deri ifrån icke komma till den naturbga slut-
nen, att orsaken härtill bör sannolikare sökas i
sc yrel ernas bekyrmmerlöshet att tillfredssälla fol-
kess rättmätiga fordringar, än i öfverspända begär
på folkets sida.
Huru naturligt var det ej, att styrelserna skulle
anses såsom staternas egentliga rörelseele menter, un-
der dit de, jemte makten, ensamme innehade initia-
vet til all samhäll Isförbättring. Men det var sty-
relsernss eget sätt att b-handla detta envälde, som
uppväckte nationerna utur deres set lerlånga dva-
:a; och Fransyska Revolutionsn kom, för att gifva
RS åt begreppen om menciskorättigheter,
ärstå dda i god och naturlig mening. Att öfver-
cyift skulle uppstå, och striden blifva våldsam, var
Jiza saturli gt, som att freden emslilan de stridande
idderna icke på en gång kunde blifva afgjord. Det
av efterskördes, eller bemidandet att åtminstone
för en lingre tid vinna lega och varaktighet, som
vs elsätter raen sklighe:ter . dog tror mg derfö-
icke fela i 0 sdöme, om js anser såsom ett
bevis på tidens avd, eller såsom diss verkliga styr-
sa, att Dn, Phila tes, och Dna Iikar påstå den
för handegB varsnode meninssstryden endast vara
uppväckt af , som tro sig hafva allt att via-
a, och att den följaktligen mäste föras vå ber
a a mm FR a Fre hå
mir S