fungera såsom penniogeverk.
Vi medhinna i dag blott att meddela ett
af de i saken afgifoe skriftliga anföranden,
nemligen Friherre Kantzous; mull de öfriga
skole vi efterhand återkomma. Vi rämna således
nu endast talarnes namn, som voro: för lå-
net, Frih. af Nordin, Grefve Frölich, Hr B.
Rosenblad, Eriherrarne L. Boye och Äkerhjelm, Er
von Qvanten, Urr af Billbergh, Lefren, Grefve von
Fersen; samt emot detsamma Friherre Kantzou,
Frih. Klingsporr, Brr Cedersköld, Daimany C. Stu-
art och L. Hjerta.
Det som egentligen gjorde de:ta plenuva så bul-
lerssm, var ett uttryck af Frih. Klingsporr, hvilken
under en längre, af mycken skärpa utmärkt, fram-
ställning på f. m. emot lånet. bland annat lät und-
falla sig, att styrelsen hade begagnat alla möjliga
ansträngningar, per fas et nefas, för att gevomdrif-
va detsamma. Et allmänt ehuru sakta mumiande
genomgick härvid saler, och förebådade uppväxandet
af en storm, som också antågade på eftermiddagen,
då Hr Exc. Grefve af Wetterstedt uppsteg och i
hederns namn uppmanade Friherrn, att närmare
förklara menvingen af dessa ord, som ioneburo en
kränkande beskyllning. Denna uppmaning, som fram-
ställdes med all den vältal ga verve, Hans Exce-
lens öger, och hvilken så ofta gjort en stark
verkan på åhörarne, helsades från en stor del af
salen med brävorop, hvaribland hördes ett jem-
förelsevis ringa antal hyssjningar. Som flere tala-
re emellanåt hade anmält sig, dröjde det en god
stund innan Friherre Klingsporr fick ordet. Ua-
der tiden berättade Hr Cederschjöld, för att visa,
det stundom dylika uttryck, som det af Frih. be-
gagnade, lätt kunna tillkomma af förhastande, en
gammal anekdot huru en Akademisk Lara:e i
Lund när framl. Konung Karl XUI föddes, hade
från predikstolen yttrat, det han haft en uppenba-
relse, att den nyfödda Prinsen en gång skulle be-
stiga thronen, aut per fas aut per nefas; hvilket
jemte föreställningar i konsistoriura hade Jedt till
ett förbud för henom att vidare offentligen be-
rätta om sina uppenbarelser. Friherre Kling-
sporr sjelf, när ban kom till ordet, förklarade, att
då Konstit.-Utsk. för samma proposition , som
nu utgjorde föremål för öfverläggningen, ställt
Stats-Rådet under riksrätt, och Justitie- Ombuds-
mannen yrkat ansvar på dess medlemmar för en
grundlagsvidrighet, åberopade han deras autoritet,
och ansåg sig således icke behöfva taga tillbaka nå-
got af hvad ban yttrat, uian upprepade tvertom
att Styrelsen begagnat otillåtliga medel. Detta gaf
Hans Exellens Grefve af FFetterstedt anledning till
en förnyad uppmaning, deri, med ultryckande af
all aktaivg för representantens sjelfständighet och
erkännande af littheten, att kunna fälla ett förha-
stadt uttryck, likväl anmärktes, att HBiksrätts-
saken alldeles icke hörde dit, utan att Frihberrn
måste mera direkt utlåta sig hvad han menat med
de otillåtliga medlen.? Hv LDL. Hjerta hemställde,
huruvida icke Friherrn redan hade uppfyllt Hans
Excellenss begäran då han förklarat betydelsen af
det begagnade uttrycket egentligen innefatta -ett
deltagande i den opinion, som föranledt samtlige
rådgifvarnes ställande för rätta, och huruvida icke,
då den åsigten, att styrelsen i denna sak handlat
grundlagsvidrigt, och således äfven otillåtligt, de-
lades af ganska många, fastän den blifvit underkänd
af Biksrätten, detta kunde antagas, om icke såsom
en giltig anledning till sjelfva yttrandet, åtminsto-
ne såsom en nöjaktig förklaring och ursäkt derför.
Grefve A Posse uppmanade ännu ytterligare Fri-
herrn, att närmare begagna den rättighet han egde,
att vid justeringen förklara sina ord; i annat fall
måste grefven då begagna sin rätt enligt 30 f:n
Riksd. ordn. (som handlar om föreställningar från
Landtmarskalken, för personligen förolämpande ut-
tryck). Frih. Cederström framdrog obefogenheten
att begagna ordet Aegering om konungens Råd-
gifvare.
Hr Crusenstolpe förklarade, att om frågan åter-
kommer vid justeringen, ville han försöka bidraga
till en liien liqvidation med ministeren, då man fin-
ge se, på hvilken sida saldot stannade, och frågade
i anledning af det omstridda uttrycket i förbigåen-
de, huruvida det varit per fas som t. ex. Indrag-
ningsmakten år 1812 tillkomvat. Episoden slöts af
Er Roos, Jonas Emanuel, hvilken, så vidt vikun-
na erinra oss, första gången denna Riksdag yttrade
sig, och i ganska bevekande termer slöt sig till H.
PP MAT Ls . 2 AN PP TN oo TT 1