fungera såsom penniogeverk. Vi medhinna i dag blott att meddela ett af de i saken afgifoe skriftliga anföranden, nemligen Friherre Kantzous; mull de öfriga skole vi efterhand återkomma. Vi rämna således nu endast talarnes namn, som voro: för lånet, Frih. af Nordin, Grefve Frölich, Hr B. Rosenblad, Eriherrarne L. Boye och Äkerhjelm, Er von Qvanten, Urr af Billbergh, Lefren, Grefve von Fersen; samt emot detsamma Friherre Kantzou, Frih. Klingsporr, Brr Cedersköld, Daimany C. Stuart och L. Hjerta. Det som egentligen gjorde de:ta plenuva så bullerssm, var ett uttryck af Frih. Klingsporr, hvilken under en längre, af mycken skärpa utmärkt, framställning på f. m. emot lånet. bland annat lät undfalla sig, att styrelsen hade begagnat alla möjliga ansträngningar, per fas et nefas, för att gevomdrifva detsamma. Et allmänt ehuru sakta mumiande genomgick härvid saler, och förebådade uppväxandet af en storm, som också antågade på eftermiddagen, då Hr Exc. Grefve af Wetterstedt uppsteg och i hederns namn uppmanade Friherrn, att närmare förklara menvingen af dessa ord, som ioneburo en kränkande beskyllning. Denna uppmaning, som framställdes med all den vältal ga verve, Hans Excelens öger, och hvilken så ofta gjort en stark verkan på åhörarne, helsades från en stor del af salen med brävorop, hvaribland hördes ett jemförelsevis ringa antal hyssjningar. Som flere talare emellanåt hade anmält sig, dröjde det en god stund innan Friherre Klingsporr fick ordet. Uader tiden berättade Hr Cederschjöld, för att visa, det stundom dylika uttryck, som det af Frih. begagnade, lätt kunna tillkomma af förhastande, en gammal anekdot huru en Akademisk Lara:e i Lund när framl. Konung Karl XUI föddes, hade från predikstolen yttrat, det han haft en uppenbarelse, att den nyfödda Prinsen en gång skulle bestiga thronen, aut per fas aut per nefas; hvilket jemte föreställningar i konsistoriura hade Jedt till ett förbud för henom att vidare offentligen berätta om sina uppenbarelser. Friherre Klingsporr sjelf, när ban kom till ordet, förklarade, att då Konstit.-Utsk. för samma proposition , som nu utgjorde föremål för öfverläggningen, ställt Stats-Rådet under riksrätt, och JustitieOmbudsmannen yrkat ansvar på dess medlemmar för en grundlagsvidrighet, åberopade han deras autoritet, och ansåg sig således icke behöfva taga tillbaka något af hvad ban yttrat, uian upprepade tvertom att Styrelsen begagnat otillåtliga medel. Detta gaf Hans Exellens Grefve af FFetterstedt anledning till en förnyad uppmaning, deri, med ultryckande af all aktaivg för representantens sjelfständighet och erkännande af littheten, att kunna fälla ett förhastadt uttryck, likväl anmärktes, att HBiksrättssaken alldeles icke hörde dit, utan att Frihberrn måste mera direkt utlåta sig hvad han menat med de otillåtliga medlen.? Hv LDL. Hjerta hemställde, huruvida icke Friherrn redan hade uppfyllt Hans Excellenss begäran då han förklarat betydelsen af det begagnade uttrycket egentligen innefatta -ett deltagande i den opinion, som föranledt samtlige rådgifvarnes ställande för rätta, och huruvida icke, då den åsigten, att styrelsen i denna sak handlat grundlagsvidrigt, och således äfven otillåtligt, delades af ganska många, fastän den blifvit underkänd af Biksrätten, detta kunde antagas, om icke såsom en giltig anledning till sjelfva yttrandet, åtminstone såsom en nöjaktig förklaring och ursäkt derför. Grefve A Posse uppmanade ännu ytterligare Friherrn, att närmare begagna den rättighet han egde, att vid justeringen förklara sina ord; i annat fall måste grefven då begagna sin rätt enligt 30 f:n Riksd. ordn. (som handlar om föreställningar från Landtmarskalken, för personligen förolämpande uttryck). Frih. Cederström framdrog obefogenheten att begagna ordet Aegering om konungens Rådgifvare. Hr Crusenstolpe förklarade, att om frågan återkommer vid justeringen, ville han försöka bidraga till en liien liqvidation med ministeren, då man finge se, på hvilken sida saldot stannade, och frågade i anledning af det omstridda uttrycket i förbigående, huruvida det varit per fas som t. ex. Indragningsmakten år 1812 tillkomvat. Episoden slöts af Er Roos, Jonas Emanuel, hvilken, så vidt vikunna erinra oss, första gången denna Riksdag yttrade sig, och i ganska bevekande termer slöt sig till H. PP MAT Ls . 2 AN PP TN oo TT 1