upprvrifvom ej de kwappt förbundne såren. Frågom blott: Gvarföre tror iman, att en enda, genom staten för sina oftast ofruktbara ändamål, företagen omflytining af kapitaler, (ty hvad annat är ett stalslån?) kan åstadkomma ett sådant trolleri, då vida lättare tio och tjugi sådana omflyttningar kunna under samma tid göras med de samma penningarne i enskilda transaktionerna? Jo! säger man: statens förbindelser gå ur band i hand; de blifva penningar.? Nå väll då aro vi ja åter i pappersmynts-systemet; åter 1 det af Sverige tera zånger så olyckligt försökta och nyss åter förkastade statspappers-systemet; detta samma system, som vi redan visat att det kan tillställas mindre dyrt än det räntebärande fond-systemet, så länge man ännu ej behöfver lånen i stort, och alltid blifver mer ingripande i kapitalernas vaniiga och piräkpade kretsgång, än den utan deras rubbninz, till de erforderlige företagen genom statens direkta produktion, myntningen, utiemnade materien, p appersmyntet. Äfven vi våge således påstå, att fondsystemet alltid blilver mer Sförderfligt, än förmånligt. Men vi förutse, att Förf. och hans liktänkte icke tro oss om att kunna bevisa detta. Beviset beror på, att kunna upplösa gåtan: huru den omflyttning af kapitalen, som statslånet medför, verkar till fördel eller skada för samhället. Och, höra vi dem säga, kunpna väl Stats-lånens vedersakare besvara denna fråga? kunna de visa, att de äfven öfvertänkt ämnet; att de rätt veta bedömma dess verkiiga, ej dess ivbillade sida ? Måhända kunna de det; och vi vilje åtininstone försöka! Men! vi måste först hafva följdt författaren i Stats-tidningen till slut, och skole derefter i en följande ar tikel komma lill den sednare delen af ämnet,