nr tre nn Hvad åter hufvudsaten beträffar, så kan jag icke annat än uttrycka min synnerliga tillfredsställelse deröfver, att Stas-Utskoitet, som vid hvarje Riksdag har detledsamma uppdrag att hos Rikets Ständer anmäla frågor om ökade anslag, änd eligen funnit tillfälle att framlägga ett förslag, genom hvars antagande icke allenast Svenska handeln och sjöfarten vinna en ganska behöflig lindring, utan ock Staten erhåller en ny tillgöng, så rödvändig för många ef:ersatta behof, hvaribland företrädesvis må nämnas, ombyggnad af Trollhätte slussverk, hvilket arbete, sedan Götha-kanal vunnit fullbordan, otvifvelaktigt är af högsta nödvändighet och af det största allmänna interesse. Den af Stats-Utskottet projekterade, lätt verkställbara reform, instämmer för mycket med mina under Riksdagen, i allmänhet uttalade åsigter, att jag icke skulle densamma på det högsta understödja. Förslaget gifver, om jag så får säga, nyckeln till ännu flera väsentliga, nyttiga reduktioner, hvilka äro möjliga att utföra, så snart man med alfvar föresätter sig att beträda reformens bana. Kommerce-Kollegium kan, utan ringaste olägenhet, emottaga de konvoykommissariatet nu åliggande göromil. Vid sista organisation fick detia Kollegium en ledamot på stat, utöfver det antal, man hade ansett behöfligt. Om 1ifrågavarande öfverflyttning kommer att ega rum, är för öfrigt intet hinder att utverka tillstånd för Kommerce-Kollegium, att, der så nödigt pröfvas, med sig adjungera någon medlem af Stockholms Börs. — Vidkommande den yrkade återremissen, finner jag, med afseende isynnerhet på Konvoykommissariatets obetridliga ratt att i ämnet afgifva förklaring, detanledning till denna begäran icke saknats; men di deremot i betraktande kommer, att Ståndets majoritet läcgesedan beslutat att, i anseende till Riksdagens önskade skyndsamma upplösning, återremisser nu mera endast i högsta nödfall böra beviljas, och Konvoykommissariatets förklaringsrätt i alla fall icke kan anses underkänd, enär det endast tillkommer Rikets Ständer att i änskningsveig behandla detta ärende, och Regeringen, på hvars pröfning detsamma beror, icke lärer, Kommissariatets ledamöter ohbörde, derom fatta definitift beslut, så anser jag mig böra afstyrka bifall till yrkandet om återremiss, hvaremot jag på de i Betänkandet anförde välgrundade skäl, och under åberopande af hvad jag nu i saken anfört, röstar för bifall i allo till Utskottets förslag. För öfrigt begagnar jag tillfället, att till en ledamot, hvilken så ofta både på detta rum och oeb i Stats-Utskottet kämpat emot mig för oliza åsigter, förklara min tacksamhet för den möda, han nedlagt på denna sak. Det är Hr Savtesson, som eger hela förtjensten af det utredda förhållandet med Konvoykommissariatet. Af Hr Santessonps ifrågavarande utredning inses lätt, huru nyttig för det allmänna Hr Sanmtessons verksamhet kan vara, då man. i anspråk får taga dess, särdeles hvad siffran beträffar, stora förmåga. I sammanhang härmed vill jag fästa tppmärksamheten på det af År S. upprättade, betänkandet vidfogade, förslag till en redigare upp: ställning af Konvovy kommissariatets räkenskaper. Bokförings methoden i alla räkenskapsverken är ingenstädes lika, och merendels af den beskaffenhet, att revisionen är förenad med de största svårigheter. I detta yttrande förenade sig Herrar FRIES, OLBERS och FAL EM. Hr HELSINGIUS telade för återremiss af betänkandet, och deruti instämde Ur FRODELL, : Hr EKERMAN genmälte Hr Holm i afseende på dennes yttrande att ingen inom utskottet talat emot betänkandet. Talaren hade der anfört detsamma som nu inför Ståndet, och Hr General PEYRON samt Hr NORMAN hade yttrat sig i samma syftning. Hr E, hade dock, i anseende till den ringa upmärksamhet, som så ofta blifvit fästad vid de betänkanderne vidfogade Reservationer, ansett det ej löna mödan att låta sn mening betärkandet åtföljr. I afseende pi År SANTESSONS förklaring at Utskottet, vid afgörande af detta ärende ej kände det kommissariate:s bufvudbok då redan var till Kammar Rätten aflemnad, yttrade talaren att han trodde Utskottet hafva bordt, åtminstone genom en vaktmästare, derom göra förfrågan. Telaren trodde emellertid att om äfven betänkandet skulle blifva Rikets Ständers beslut, så blir det dock säkerligen icke Kongl. Majs. J öfrigt fruktade talaren att det skulle blifva svårt för Kommerce Kollegii Ledamöter att hafva bestyret med växelbandel m, m. ; ty talaren erinrade sig huruledes. 1 hans un2dom, då ban nyss kommit på handelskontor,