klenare begrepp om denna menlösbet, ja, sjelfva Oppoiitionens idd skulle derunder ofta på ett sällsamt sätt förvirras. Man skulle till sin förvåning fina, då man nemligen analytiserade förhållandet, och skiljde formen från saken, att det mer än en gång varit sjelfva NSonungamakten, hvilken uppträdt såsom Opposition, och som verkligen fört folk meninogarnas talav; att Gustaf III:s första revolution aldrig lyckats, om den icke af allmänna tänkesättet anselts innefatta en sådan Opposition mot ett styrande partis, i folkets ögon förderfliga öfvervigt; ett den misslyckade konspirationen år 1756 7 var en sådan Opposition, åsyftande Konungamakteas nytta, och det blod, som betecknade dess tilliatetgörande, de torturer och förföljelser, som träffade de handlande personerve, voro 1 sanniag inga vittnesbörd på tiaernas menlöshet. Vi gilla icke heller Författarens suppositioa att Styrelserna före Franska revolutionen avsågos såsom staternes egentligen aktiva, eller rörelseelementier. Denna styrelsernas b blgenhet är, såvidt vi känna hbistorien, endast speciel eller individaeil, men ej tillhörande någon särskilt epok framför en annan. Efter hvad vi kunnat finna, hafva Styrelserna, likasom Oppositionen, i bvad form den uttalat sig, ömsom varit rörelseelementer, ömsom det återhål!ande. Har det händt att Styrelsen rört sig på reformernas bana, så har nationen förenat sig med henne, likasom om hon fasthållit sig vid iagarnas helgd, vid de nyttiga cch nationella institutionerna, på detta sätt hyllande det bestående. Hon har då endast haft nationens, frihetens och förbättringarnes fiender till Opposition. Har hon åter hyllat stabilitetsprincipen i missbruken, i oordningarne, i konsiderationerna, i embetsmännens koruption, i det föråldrade och skadliga af bestående inrättnicgar, eller har bon rört: sig på banan af iokräktningar på folkrättigheterna, af missaktning för folkviljan, af Lagarnas, Konstitutionens, de medboargerliga rättigheternas undergräfvesande, så har den upplysta och tänkande delen af nationen upp!rädt i Opposition emot henn:. Sådant hafva vi funnit förhållandet, och lemna åt den med historien och tiden bekanta läsaren att afgöra, om vi ej rätt uppfa:tat det. Vi hafva här endast följt några Författarens allmänna satser, i dess första ariikel, Vi skola i ett par efterföljande försöka, att granska utvecklingen af dem, äfven i de senare.