RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. : Bonde-Ståndets plenum den 19 Januari. Sedan protokollet för den 8 blifvit uppläst begärde JACOB KIHLBLOM ordet för att utveckla skälen för sin till prokollet samma dag anmälde reservation emot ståndets beslut, i anledning af Lag-Utskottets utlåtande N:o 176, rörande ändring af 5 Kap. I S. Missgernings-Balken , och uppläste ett skriftligt anförande, deruti han yttrade att han ännu i sista stunden hyst förhoppning om omöjligheten att Svenska Bonde-Ståndet skulle medgifva en så obegränsad strafflöshet för ett, i de fleste fall medvetslöst, och, efter hvad man hittills erfarit, aldrig vådiligt samhällsbrott, och som dessutom aldrig bort anses annorlunda än som en förseelse. Fästningsstraff och lifsstraff, såsom påföljder för ett och samma brott, utan någon bestämd klassifikation, innebure något så barbariskt, att man derpå saknade exempel. Då härtill komme, att Konungen sjelf uti sin nåd. Skrifvelse yttrat sin afsigt att afskaffa lifsstraff, och det måste antagas såsom omöjligt, att han kunnat dervid hysa någon önskan, att under förändring af Sitt eget förslag, tillvägabringa en både svårare och Pprincip-lösare straffbestämmelse för ett brott, som rörde Honom allena, hade Kihkblom ansett biträdandet af Utskottets förslag, långt ifrån att innebära en hyllning åt Konungens rättskänsla, i stället utställa Konungen för obehaget att samtycka till ett beslut, som skulle nedsätta värdet af dess rådgifvares och Högsta Domstolens utlåtanden i frågan. PETTER PERSSON från Jönköpings, ANDERS LARSSON från Upsala, GÖRAN JONASSON från Kronobergs, och NILS MAGNUSSON från Calmar Län instämde häruti. LARS HANSSON från Götheborgs och Bohus