RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER.
: Bonde-Ståndets plenum den 19 Januari.
Sedan protokollet för den 8 blifvit uppläst be-
gärde JACOB KIHLBLOM ordet för att utveckla
skälen för sin till prokollet samma dag anmälde
reservation emot ståndets beslut, i anledning af
Lag-Utskottets utlåtande N:o 176, rörande ändring
af 5 Kap. I S. Missgernings-Balken , och uppläste
ett skriftligt anförande, deruti han yttrade att han
ännu i sista stunden hyst förhoppning om omöjlig-
heten att Svenska Bonde-Ståndet skulle medgifva
en så obegränsad strafflöshet för ett, i de fleste fall
medvetslöst, och, efter hvad man hittills erfarit,
aldrig vådiligt samhällsbrott, och som dessutom
aldrig bort anses annorlunda än som en förseelse.
Fästningsstraff och lifsstraff, såsom påföljder för
ett och samma brott, utan någon bestämd klassifi-
kation, innebure något så barbariskt, att man derpå
saknade exempel. Då härtill komme, att Konungen
sjelf uti sin nåd. Skrifvelse yttrat sin afsigt att af-
skaffa lifsstraff, och det måste antagas såsom omöj-
ligt, att han kunnat dervid hysa någon önskan, att
under förändring af Sitt eget förslag, tillvägabringa
en både svårare och Pprincip-lösare straffbe-
stämmelse för ett brott, som rörde Honom
allena, hade Kihkblom ansett biträdandet af Utskot-
tets förslag, långt ifrån att innebära en hyllning åt
Konungens rättskänsla, i stället utställa Konungen
för obehaget att samtycka till ett beslut, som skulle
nedsätta värdet af dess rådgifvares och Högsta Dom-
stolens utlåtanden i frågan.
PETTER PERSSON från Jönköpings, ANDERS
LARSSON från Upsala, GÖRAN JONASSON från
Kronobergs, och NILS MAGNUSSON från Calmar
Län instämde häruti.
LARS HANSSON från Götheborgs och Bohus