fåoget af Utskottets tillstyrkande. Eua ledamots yrkande, att Utskottet måtte närmare specificera de omständizheter, som kunde föranleda till Riksdagens förflyttande, vore orimligt, ty Utskottet kuade icke förutse alla dylika möjliga håndelser, hvarföre det åt konungen och fullmäktige öfverlemnat bestammandet deraf. V. Talmannen hade antydt ett sådant fall. Heurlins och Bengt Gudmundssons anföranden vwvederlade sig sjelf. I afseende på den sednares yttrande om koleran, så hade konungen, enligt 3 I. RB. O. rätt, att i händelse af pestartade epidemier förflytta riksdagen. Nils Månssonåhade förebrått Utskottet, att ieke hafsa rättat sig efter Ständernas beslut, men talaren ansåg Utskottet hafva handlat rätt, då det rättat sig efter grundlagen, utan afseende på Ständernas villfarelser. För omkring 30 år sedan hade talaren besvurit grundlagarna, som sedan utgjort rättesnöret fför bans åtgärder som representant, och om RiksStåuden voro flera än 4, kunde de icke rubba hans öfvertygelse. Efterverlden måtte bedömma om Ständerna eller Utskottet i berörde fråga haft rätt. BOTVID JONSSON instämde uti Johan Bengtssons och Petter Jönssons yttrande, och ansåg KonstitutionsUtskottet handla bäst, då det rättade sig efter grundlagarne. Aldraminst borde det handla efter Nils Månssons åsigter, hvilka ofta slagit grundlagarne vid örat, och som äfven vid detta tillfälle felat mot dess bud, då han yrkat afslag å Utskottets memorial. oooTUFVE MÅNSSON från Malmöhus län hade med uppmärksamhet afhört uppläsandet af Johan Bengtssons motion i ämnet, och om riksdagarnes förläggande utom hufvudstaden ovilkorligen skulle bereda deras förkortande, kunde de gerna få hållas långt upp i Norrland; men detta vore icke gifvet, hvaiföre talaren yrkade bibehållande af den gamla redaktionen, som, vore åtminstone tydlig. V. Talmannen JON JONSSON yttrade, att Nils Månsson misstagit sig,om han trodde att A. Danieisson till KonstipstionsUtskottet ingifvit något förslag till represgntationsförändring, hvilket aldrig skett, utan hia hade endast under öfverläggningen i Utskottefytuat sin enskilta mening, hvilken cer, likasom 4 Siårdet, lemnats utan afseende. I allmänbet vore ock öfverflödigt att åberopa redan Aandlagde och afgjorde frågor. JOHANNES SVENSSON förklarade att, utan att vilja obehörigen klandra Riddarhusets nuva.ande medlemmar, hade han på fullt alfvare yttrat deh önskan att landtadeln måtte i större antal infinna sig vid landsortsriksdag. Denna fördel kunde i intet afseende jemföras med Anders Danielssons förslag, hvilket,, om det hade gått igenom, skulle gjort det nästan omöjligt för BondeStåndet att genomdrifva sina angelägenheter. , NILS MÄNSSON ansåg v. Talmannens anmärkning alldeles obefogad. Han hade ej sagt, att A. Danielsson hos Utskottet väckt formlig motion om representationsförändring, utan endast att hans mening derom blifvit ogillad just af de ledamöter, som nu ifrade för bättre sammansättning af det första ståndet. Johan Bengtsson hade, till stöd för KonstitutionsUtskottets klandrade åtgärder åberopat helgden af den ed, hvarmed grundlagarne blifvit besvurne. Ständerne hade alla aflagt en sådan ed, och den hindrade icke att ju Utskottet förfarit orätt, då det tvertemot 2 mom. af 56 Y R.F., samt utan afseende på RiksS åndens beslut, vidhållit sitt utlåtande i tryckfriheisfrågan. Vid Jobannes Svenssons sista ytrande, ville talaren endast hemställa, om icke 2 iöst vore mera än 4. ! BENGT GUDMUNDSSON ansåg Johan Bengtssons yttrande, i afseende på hans anförande, icke förtjena något svar. Öfver beskaffenheten af hans åsigter finge efterverlden döma, och för det närvarande vore talaren nöjd i medvetandet om uppfyllda pligter. De: vore vådligt att utbyta den närvarande redaktionen, och kontrapropositionen borde sålede; framställas till återremiss. STRINDLUND ville endast, i afseende på Nils Månssons yttrande oml uppriktigheten med yttrade åsigter, förklara, att lika litet som har misstänkte någon tala annat än hvad han tänkte, bade han trott sig utsatt för en dylik misstanka, väl vetande att hans tal ginge från hjertat, och att ingen annan vore behörig, alt derom inlåta sig i inågot bedömmande. JOHAN BENGTSSON tryggade sig vid efterverldens omdöme om kans förhållande, och i af