fåoget af Utskottets tillstyrkande. Eua ledamots
yrkande, att Utskottet måtte närmare specificera
de omständizheter, som kunde föranleda till Riks-
dagens förflyttande, vore orimligt, ty Utskottet
kuade icke förutse alla dylika möjliga håndelser,
hvarföre det åt konungen och fullmäktige öfver-
lemnat bestammandet deraf. V. Talmannen hade
antydt ett sådant fall. Heurlins och Bengt Gud-
mundssons anföranden vwvederlade sig sjelf. I afse-
ende på den sednares yttrande om koleran, så ha-
de konungen, enligt 3 I. RB. O. rätt, att i händelse
af pestartade epidemier förflytta riksdagen. Nils
Månssonåhade förebrått Utskottet, att ieke hafsa
rättat sig efter Ständernas beslut, men talaren an-
såg Utskottet hafva handlat rätt, då det rättat sig
efter grundlagen, utan afseende på Ständernas
villfarelser. För omkring 30 år sedan hade tala-
ren besvurit grundlagarna, som sedan utgjort rät-
tesnöret fför bans åtgärder som representant, och
om RiksStåuden voro flera än 4, kunde de icke
rubba hans öfvertygelse. Efterverlden måtte be-
dömma om Ständerna eller Utskottet i berörde
fråga haft rätt.
BOTVID JONSSON instämde uti Johan Bengts-
sons och Petter Jönssons yttrande, och ansåg Kon-
stitutionsUtskottet handla bäst, då det rättade sig
efter grundlagarne. Aldraminst borde det handla
efter Nils Månssons åsigter, hvilka ofta slagit grund-
lagarne vid örat, och som äfven vid detta tillfälle
felat mot dess bud, då han yrkat afslag å Ut-
skottets memorial.
oooTUFVE MÅNSSON från Malmöhus län hade
med uppmärksamhet afhört uppläsandet af Johan
Bengtssons motion i ämnet, och om riksdagarnes
förläggande utom hufvudstaden ovilkorligen skulle
bereda deras förkortande, kunde de gerna få hål-
las långt upp i Norrland; men detta vore icke
gifvet, hvaiföre talaren yrkade bibehållande af
den gamla redaktionen, som, vore åtminstone tydlig.
V. Talmannen JON JONSSON yttrade, att Nils
Månsson misstagit sig,- om han trodde att A. Dani-
eisson till KonstipstionsUtskottet ingifvit något för-
slag till represgntationsförändring, hvilket aldrig
skett, utan hia hade endast under öfverläggningen
i Utskottefytuat sin enskilta mening, hvilken cer,
likasom 4 Siårdet, lemnats utan afseende. I all-
mänbet vore ock öfverflödigt att åberopa redan
Aandlagde och afgjorde frågor.
JOHANNES SVENSSON förklarade att, utan att
vilja obehörigen klandra Riddarhusets nuva.ande
medlemmar, hade han på fullt alfvare yttrat
deh önskan att landtadeln måtte i större antal in-
finna sig vid landsortsriksdag. Denna fördel kun-
de i intet afseende jemföras med Anders Daniels-
sons förslag, hvilket,, om det hade gått igenom,
skulle gjort det nästan omöjligt för BondeStåndet
att genomdrifva sina angelägenheter. ,
NILS MÄNSSON ansåg v. Talmannens anmärk-
ning alldeles obefogad. Han hade ej sagt, att A.
Danielsson hos Utskottet väckt formlig motion om
representationsförändring, utan endast att hans me-
ning derom blifvit ogillad just af de ledamöter, som
nu ifrade för bättre sammansättning af det första
ståndet. Johan Bengtsson hade, till stöd för Kon-
stitutionsUtskottets klandrade åtgärder åberopat
helgden af den ed, hvarmed grundlagarne blifvit
besvurne. Ständerne hade alla aflagt en sådan ed,
och den hindrade icke att ju Utskottet förfarit o-
rätt, då det tvertemot 2 mom. af 56 Y R.F., samt
utan afseende på RiksS åndens beslut, vidhållit sitt
utlåtande i tryckfriheisfrågan. Vid Jobannes Svens-
sons sista ytrande, ville talaren endast hemställa,
om icke 2 iöst vore mera än 4. !
BENGT GUDMUNDSSON ansåg Johan Bengts-
sons yttrande, i afseende på hans anförande, icke
förtjena något svar. Öfver beskaffenheten af hans
åsigter finge efterverlden döma, och för det när-
varande vore talaren nöjd i medvetandet om upp-
fyllda pligter. De: vore vådligt att utbyta den
närvarande redaktionen, och kontrapropositionen
borde sålede; framställas till återremiss.
STRINDLUND ville endast, i afseende på Nils
Månssons yttrande oml uppriktigheten med yttrade
åsigter, förklara, att lika litet som har misstänkte
någon tala annat än hvad han tänkte, bade han trott
sig utsatt för en dylik misstanka, väl vetande att
hans tal ginge från hjertat, och att ingen annan
vore behörig, alt derom inlåta sig i inågot bedöm-
mande.
JOHAN BENGTSSON tryggade sig vid efter-
verldens omdöme om kans förhållande, och i af-