Aet med arendernas behandling Skull: alven vinnas, ty nu härder ofta, att Ledamöterne i Utskott äro af föreburne tjensteåligganden hindrade att bivista överläggningarne, hvilket vid Landsorts-Riksdag ej kunde handa. Då förslaget alltså förenade oekonomisk visning med sannolikheten af Riksdagsförhandlinga: nes snarare afslutande, yrkade Talaren att detsamma måtte antagas till grundagsenlig behandling, emedan endast den Stockholmsktryckpressen allena komme att derpå förlora, hvilket likväl ej bo:de vara rågot serdeles vigtigt hinder, då deremot tryckp:essen i Landsorts-Städerne kunde upphjelpas ERIK SVANBERG från Wester-Norrland instämde med Petter Jönson. JOHAN JAKOB RUTBERG från Norrbotten trodde att Riksdagaraes hållande utom Stockholm skulle föranleda till ötad kostnad i stället för åsyftad besparing. Grundlagens föreskrifter uti den oförsndrade 3 5. R. O. vore dessutom ful!t ändamålsenliga och vida lämpligare, än Utskottets framlagde förslag enligt hvilket det skulle bero på Konungen att sammankalla Rikets ständer till annan ort, sn hufvudstaden, då sådant funnes nödigt. Begreppen om nytta och nödvändighet voro obestämde och vidsträckte och men kunde väl förutse huru de skulle komma att af Regeringen tydas. Säkert vore att den tillstyrkte förändrinsen öppnade ett nytt fält för godtycket, och talaren kusde icke annat än uttrycka sitt ogillande at KonstitutionsUtskottets tillgörande i förevarande fråga. NILS STRINDLUND från WesterNorrland önskade sig få uppefva den dag, då Stäinderna kommoa att samlas uinågon stad ilandsorten. Då skjutsförfattningarne förbjuda att 3 a 4 personer få färdas efter en hast, blefve det roligt att se, om det vanliga antslet officerare och skrifvare då skulle kunna infinva sig till förstärkande af Ridd:.rhusmajoriteten eller om icke denna skulle utgöras at LandtAdelns Possessionater, hvilkas talrikare närvaro säkerligen inverkade helsosamt på besluten. Äfven vore nyttigt att penningar spriddes i laudsorerne. Hvarje Riksdagsåir medtog troligen en million Rdr till Riksdagsmännens underhåll, och detta kapital skulle vara betydligen bättre användt, om det nedlades 1 en småstad. — Ledamöter i Utskottet skulle icke kunna undskylla sig med embetsärendn, ulan fingo ostörde egna sig åt Riksdagsangelägenheter. Talaren yrkade bifall till försiaget. Häruti hördes många Ledamöter instämmma, hvarefter NILS MANSSON från Malmöhus Län förklarade att han icke kunde understödja förslaget, Först och främst torde det icke kunna nekas, att Rikets Ständer, såvida de skola handla, såsom sjelfständige representanter, och icke såsom lydige vasaller härstädes hafva tillgång till sådane haadlingar och upplysningar, som erhållas från archiverna och Embetsverken, och man borde äfven ihågkomma, att Ständerne med betydlig kostnad låtit inreda hus till samlingsrum för ofrälse Stånden och Utskotten , samt att begagnandet deraf icke vore förenadt med någon uppoffring af Statsmedel, då deremot i en småstad man skulle nödgas utgifva en dryg kyra för motsvarande lägenheter, om det ock vore möjligt, att anskaffa dem för penningar. Visserligen voro ledamöter i Utskotten understundom hindrade att bevista sammanträdera, men det biefve ännu stmre om Utskotten skulle sättas ur tillfälle, att från vederbörande embetsverk och auktoriteter crhålla behöflige upplysningar; eller skulle allt detta äfven flyttas? kostnaden blefve oerhörd. Den stad och ort, der Rissdagen hölles, vunne sannerligen en fördel ekonomiskt afseende, men detta vore af en allt för enskild och unde:ordnad beskaffenhet att pu kunna komma i fråga. Såsom exempel på oseder cch kollisioner genom Riisdagens förlaggande u om Stioekholm, framställde Talaren den böndelse att Fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret jemsäl valdes till Riksdagsmän, hvilket inträllat vid Riksdagen i Örebro 1810, då fråga hade uvpstått huruvida berörde fullmäktige kunde för Rissdagenos skull vara frånvarande, eller om icke nya val borde ske, hvilket senare Talaren för sin del även tillstyrkt. Saken jemnkades då så, att någre qvarstadnade vid Riksdag:n och andre ombesörjiangeligenheterne i Banken och Riksgäldskontore:. På grund häraf yrkade Talaren afslag å den rys redaktionen, helst antagandet deraf endast skul! leda derhän, att Stärderne blefvo mera aflägsne f5 2 upplysningen, hvilken de redan hade för lånot ot aAm sie (Farte ee 2 c)