Läsaren finner bland redogörelserua för PresteStåndets öfverläggningar, på ett annat ställe i detta nummer, att jemväl bemälte stånd, i frågan om tidens utsättande för nästa riksdag, förklarat grundlagens föreskrift, det Rikets Ständer hvart femte år skola sammankomma, böra så förstås att Rikets St:r! icke skola sammankomma hvart femte, utan hvart sjette år; emedan Ståndet utsatt nästa riksdags början till den 15 Januari 1840. Sådant ser visst besynnerligt ut. men man bör ju ihågkomma, att Hrr Talmän aflagt ed på att grundlagarne skola i hvarje fall tillämpas efter deras ordalydelse; och då det är säkert, att Hrr Talmän icke svära sig Hin i våld, så måste man väl antaga, antingen att ifrån den 15 Januari 1334 till den 15 Januari 1840 ej är mera än 3 år, eller ock, hvem begriper icke, att med sammankomma ej bör förstås det år då Ständerne komma tillsammans utan då de åtskilJas. Beslutet fattades, såsom Läsaren äfven ser, uppå en inbjudning från Bonde-Ståndet. Emellertid tro vi, att Mimsteren, som det il synnerhet lärer intressera, att Ständerne sammankomma så sällan som möjligt, betydligt misstager sig, då den icke föredrager det mindre obehaget af ett Konstitutions-Utskolts sammanvaro litet oftare och några opinionsyttringar från Riks-Stånden, för att derigenom vinna det stöd från folkets Ombud, som en Regerivg otvifvelaktigt kan påräkna, så framt den icke uppfattar sin bestämmelse så inskränkt, som Statstidningens Philaletes, eller att Styrelsens rol egentligen består i motståndet. Ständerne åter synas redan äga en tillräcklig erfarenhet derom, att just riksdagarnes längd ökats i samma proportion som mellantidernas; ty hvad var längden af 18:5 och 1818 årens riksdagar, i jemförelse med 1823, 1828 och 1834 årens? Och huru oändligt mycket mera vunpe icke nationen derpå, att se sina ombud tätare församlade, och i det stället få vänta dem hem litet förr? En jemnare kontroll på administrationen, ett mera lefvande intresse för allmänna angelägenheter och mera spridd kunskap derom skulle vara en otvifvelaktig följd häraf; och det förefaller då nästan obegripligt, och kan evdast förklaras från den liknöjdhet, som följer på långa och fruktlösa ansträngningar, att en sådan språktolkning kunnat tvänne riksdagar å rad genomdrifvas.