gare uppmärksamhet vid detta afseende, Då alla näringar
idkeligen lättades med ökade förmåner och minskade ålig-
ganden, hade jordbruket länge varit öfverlemnadt åt sitt
öde, alltjemnt åtföljdt af förluster, elände och jemmer. In-
ga undsättningsanstalter funnos, som utan hårda vilkor
kunde anlitas. — Privat-bankerne, der lånen måste omsät-
tas två gånger om året, vore af ingen fördel, då jordbrukar-
en icke hade att påräkna en skörd, Det föreslagna lånet
borde derföre bifallas.
JOHANNES SVENSSON yrkade ytterligare återremiss,
och att Utskottet borde läras att anse Ständerne såsom
Riks-Stånd, och icke såsom släpande trälar, pligtige att med
undergifvenhet uthärda de lyckligares och maktägandes god-
tycke.
JOHAN JACOB RUTBERG ansåg Utskottet pligtigt att
i ett sammanhang behandla frågorne, hvarföre Betänkandet
borde återremitteras.
TUFVE MANSSON från Malmöhus Län förklarade att
han, till följd af sin kännedom om den tvingande nödvän-
digheten för jordbrukarne att anlita alla möjl:ga utvägar
till lån oeh undsättningar, understödde det framställde 1å-
neförlaget. -
NILS MANSSON trodde, i afseende rå den Statsförlust
som Malmö discont vållat, att genom de medel disconten
spridde, landet odlades till mångdubblad afkastning och en
ökad befolkning, som nu utgjorde en tredjedel mera i Stats-
bidrag, än före diskontens inrättande, hvarigenom Talaren an-
såg den icke särdeles betydliga uppoffringea vara rikligen
ersatt.
Flere andra Ledamöter yrkade återremis:, hvarefter Stån-
det beslutade, att Stats-Utskottets Utlåtande N:ris 366 och
267 skulle gemensamt återremitteras, med anmodan till
Stats-Utskottet, att, på en gång och i förening med Kongl.
Maj:ts nådiga Skrifvelse, taga under handläggning och pröf-
ning deianledning af samma Skrifvelse, af Anders Daniels-
son och Johannes Svensson afgifne anförande, samt att i
ett enda Betänkande besvara återremissen och yttra sig öf-
ver lånefrägan i dess helhet.