såsom uteslutande angående ett och samma ämne, i ett
sammanhang föredragas, öppnades diskussionen af
JOHANNES SVWENSSON från Jönköpings län, hvil-
ken uppläste ett långt skriftligt anförande, deruti han,
under åberopande af hvad han, vid den Kongl. proposi-
t:onens öfverlemnande till Utskottet, andragit, och under
förklarande af sitt ogillande af: Konstitutions-Utskottets
välbekanta forfarande med frågans, yttrade, det Utskottet
bordt i ett utlåtande besvara både den Kongl. propositio-
nen och de dervid giorda anmärkningar. Beträffande sjelf-
va bufvudfrågan, kunde talaren icke annat än godkänna
både afsigten med den Kongl. propositionen, och de för 1lå-
nets tillvägabringande och upptagande föreslagne garan-
tier. Lånet vore ock af högsta behof, iy jofukets skuld
hade sedan sista riksdag betydligen ökats, räntefoten vore
1 ka hög, och kapitalisternes betinganden lika tryckande
som förr, och för hvarje tidskifte ökades behofvet af sta-
tens mellankomst till jordbrukarnes undsättning, så vida
deana klass ej skulle från sjelfigande och oberoende all-
deles nedsjunka till belägenheten af arrendatorer och för-
valtare för kapitalisternes räkning. Ståndet borde alltså
bifalla den Kongl. propositionen, med de af Anders Da-
nie:sson föreslagne modifikationer, och hufvudsakligen med
den förändring, att lånet borde, om möjligt, företrädesvis
upptagas inom landet, ehuruväl talaren, för sin del, ansåg
skillnaden mellan utländskt gcech inländskt lån vara lät-
tare att fatta i tanken, än att iakttaga vid tillämpningen,
ty man kuaode aldrig hindra utlänningen, att under inhem-
ska kommunikalioners namn, deltaga i låveoperationen.
SAMUEL ANDERSSON fr. Ösvergötland, med en stor
åel at Ståndets ledamöter instämde häruti, hvaribland äf-
ven
V. Talm. JON JONSSON, som förklarade, att han vän-
tat att Utskottet med mera omsorg skulle behandlat den-
na viktiga fråga, hvarpå jordbrukets existens betydligt be-
rodde. Ehvad lånet upptogs iuom eller utom landet, vore
nyttan deraf för jordbruket enahanda.
PETTER PERSSON. fr. Jönköpings län (skriftligen) yr-
kade fånets bifal ande, och framställde en jemförelse mel-
lan jordbruket och bergshandteringen, till hvars upphjel-
pande Staten beviljat 3 å 4 procents lån ur Banken.
PETTER ANDERSSON fr. Halland (skriftligev) yrka-
de bifall till den ongl. propositionen, med de af And.
Danielssön dervid föreslagne modifikationer. Sedelstocken
vore så ringa i förhållande till f lkmängden, att den en-
samt vålläde den allmänt öfverklagade förlägenheten i nä-
ringarnesöch klagan öfver bristande afsättning af fabrikernas
tillverkningar. Hypoteksföreningarne voro det enda med-
let att afhjelpa detta förhållande, och dessa inrättningar
bode derföre på allt möjligt sätt underhjelpas, i synner-
het då deras mål vore att småningom befria jordbruket
från de detsamma mnedtryckande skulder. Zhuruväl ta-
laren gillade den sats, att Statenicke borde inblamdas
uti enskilde förhållanden, hade dock nöden ic ke
nagonlag. Med det vilkor, att lånet företrädesvis uptoges
inom Landet, och först skulle ifrågakomma sedan Hypoteks-
föreningarne företett nödige säkerhetshandlingar för Statens
betryggande, kuade icke någon förlust för Staten upstå.
Betänkandet borde alltså återremitteras.
NILS STRINDLUND ifrade hufsudsakligen mot Ut-
skottets förfarande i frågan, och yrkade återremiss, med
bestämdt förständigande för Utskotten, att i ett samman-
hang behandla både den Kongl. Propositionen och de vid
densamma framställde modificationsförslag.
NILS MANSSON yrkade äterremiss, ty han kände fol-
kets behof af fördelaktigare penningeundsättningar, än som
nu kunna erhållas. Märkvärdigt vore, att Utskottet gjort
Kong), Maj:ts proposition och de i anledning deraf inom
Bondeståndet afgifne anföranden till föremål! för serskilde
betänkanden. Bifölles det ena, och afvistes derigenom
den föreslagne låneutvägen så torde väl, med någon konse-
quens, annan utgång på det andra icke vara att förvänta.
Rörande sjelfva hufvudfrågan, så borde lånet sökas inrikes,
och högsta lånebelopp-t, som till en hand finge utlånas, be-
stämmas till 6ooo Rdr, men deremot något visst minimum
icke finnas.
Flere Ledamöter instämde häruti, och LARS LARSSON
från Elfsborgs Län anförde muntligen: Utskottets behand-
ling af det förevarande, maktoåliggande ärendet kan icke
jag för min del gilla; och sedan Ståndet redan beslutat,
att dessa båda betänkanden skola isammanhang och gemen-
samt afgöras, tar jag mig friheten, i afseende på sjelfva
hutvudfrågan göra några enkla framställningar. Här inom
Ståndet åtminstone är allmänt uttaladt, och för en stor del
af den öfriga Representationen torde samma förhållande
icke vara obekant, att jordbrukarens skuldsättning gemenli-
gemär för stor. Denna olägenhet kan numera icke afhjel-
Pas genom lån, ty den grundsatsen är bekräftad, att ju me-
ra man lånar, ju mer blifver man skyldig. Ettväl ordnadt
amorteringssysterm, en nedsatt ränta och derefter lämpad af-
betalning efter hand på kapitalet, som derigenom smånin-
gom försvinner, äro de enda räddningmedel vi kunna på-
räkna, men hvilka icke stå att vinna, så länge Sikets Stän-
der bestrida statens mellankomst för befrämjande af enskild
välmåga. Allmänt har man sagt, hvad.jag dock på det hög-
sta betvillar, att någre Hypotheksföreningar icke kunna
bildas, så länge de tysta förmånsrälterna tortfara alt vara
gällande. Utom det, att desse hinder snart kunna upphöra,
tror jag, äfven med deras bestånd, något för de friare kre-
ditförhållanden, som åsyftas, icke af dem vara att befara.
Men utar Statens. biträde och förlag kunna desse väntade
inrättningar icke åstadkommas genom hvilka vi likväl äro
ense, att den euda utvägen till lättnad för vårt gäldbundna
Jordbruk måste öpppas. Den som med allvar vill ett godt
ändamål, måste äfven vilja medlet för dess ernående. Sta-
ten, genom hvilken allena dessa hypotheksföreningar kunna
bildas och komma till förtroeude, mäste med sin kredit
g undlägga dem, låt vara till älventyrs med någon förlust
för det allmänna, men till så mycket mera enskild båtnad
så alt de stranga omsättningarna af löpande skulder och den
ötverdrifna räntan i kassalänen må förekommas och afhjel-
pas, hvarfö:utan någon räddning för landets modernäring
acke är att-påräkua. Den möjliga förlust sam staten kinda