äro afsjorde. rr ANNONSER: TILL SALU FINNES: Af trycker hav otkommit och säljes 1 W. Landequist K:is Bokhandel (Myaotgat:n), samt hos flere Bo haidlare .å 24 sk blo: F ves Den Tänkandes Bok. Syner och Profetior. Från trycket har ntkommit och sälies hos W. Lucdequist Komp. (Myntgatan), samt fl:re bokhaudiare: Resa genom Norriand och Lappland till Sulilelma och Gellivare af J. ENGSTRÖM. 2 delar (komple!t) 2 Kdr bko. samt CLJ ee oa Förbundsbröderia. Romant:sk berätteise om Wermland, 4 delar, 3 Rdr bko, af s mma författare, On Rom:nen förbundsbröderna, har en Rec. i Sveaska Liiteratar!ören. Tidning, sagt: Man finner här, kvad titeln antyder, en skildring af Wermlands natur, lokali eter, sede: och sällskapslif. Här målas cn äfventyrlig vinterr:sa på båt över den halftillfrusua Wenerv, Jot Ifvet hos en gästfri, hederlig Brukspatrou-f milj NWVermlands mirknad-karsasal i Karlstad, Kristinehamns Fastisg, jernbrek, smedjor, grufvor, masugvar finska pörten, vargskall ov. s. v. — Alla dessa bestrifningar tyckas vara helt och hållet gjorda ef:er mnaturen; dragen äro raska, färgen frisk, sc nerna omvexlande. Vi vilja ej processa med Förf öfver en och annen öfverdrift, dock kuona vi ej förb gå den märkliga inadvertensen, a!t han jäter slädar f.amköras (IV sid. 101) för att ett ilskop, redan ett stycke inuti Maj månad, må resa, törbi de grönskande fälten, öfver heitka Maj redan i tusendv vexlande:draperier br dt sitt gröna flor, s:d 104) Alla dessa s rskilda besk ifoingar, hvilka utgöra bokens fundament ch kärna. smmanbindas af en :omantisk tråd, som åt de rörliza tallorna g r enh:t och ett inre lif. Sjelfra denna plananläggping ar högst enkel, men dock sådan, att den, utav att ju I häftigt spänna nyfikenbeten, jemt underhåller lä arens deltagande. iika okonstlade äro de karakterer, s m bär fecknas, genom hel: denva bok, går en ton af naturlghet, g d je tentet och f.ste :andskärlek, som gör dess 1-spi.g bögst avgenäm och treflig. Här råder en viss Sveusk duktigh:t som gladt och raskt njuter af lifvet, utan att lix.äl sär !elcs djupt intränga till tingens innersta kä.na. -— — — — -— — -— -— — — -— -— -— -— Åtskilliga situationer och partier ä o både väl uppfunna och muntert oca lifligt berättade. Dit kör va gskallet, den förut omnämda sammackomsten i Norige, — med den Norska för kräckelsen öfver ordet amalgamation; — brytping n af de särskilda politiska tänkesättens ytterlighet, och mictet annat. I Carl och Axel bar Förf. rätt åskådligt målat en ä ke-liheralist och en årke-rojalist, Vi kunna ej Reka läsaren nöjet af följande lilla äfventyr: Carl och Axel akt: ihop på cn skrin?s, och disputerade derunder så ifrgt : :olitiken, at: de fl re gå.ger körde omkull i drifvorna. Du kör, som en äkta liberal st, din sju tusan, svor Axel omsider, då båda 1vå, för tredje gången sturade kullerbytta i en rishög. — Jag ser ju t på ditt marjexang aftömmen, hvilken berrlig kung du skulle bli. — Nej tack min gosse; tack vackert! sade Axel, under det han sjarkale s:g lös ur taliriset och kom åter till skiindan, som låg md medarne i vädret. — Han reste upp förd net, satte sig deri och tog uu sjelf tömmen. — Men de bade ej kört en fjerdisgsväg under nya disputer, förr än Axel skrek : Veto hit och veto dit, du gosse, ty, ser du mig, det blir på ren Svenska: vet hut! — Och det skulic jag äga til: både Norsk. oc Sverska baggar, om jag vore kung och de ville ståängas. — Medan den förifrade Bojalisten så tilsde, höll han igen tömmen så hårdt, att hästen ej endast stanvade utan ck strök villbaka samt stegrade sg och bröt sönder båda fimmel tävgerna, hvarefter trafvarn blef lö: och ejurde höser om, för att vända åter till Stupforssn, Nå, å dj — n anamma ru alla Liberaliste:; skrek Axel, och s rang upp och fattade i piskan och börj:de smälta på den raska hästen, så att han dancad i karrier utåt vägen. Axel lunkade väl med en stuud, och höll i tömmen; men som hästea alltjesst ökade farten och Axels vighet ej svarade mot h ns styrka, så tumlade ban luteligen omkull. Likväl töll han ihärdigt i tönmmen mon fick derigenom åka i siä;täg cfter den yr stra trafvara. — Slutligen brast dock tyg:ln, och hästen, som då fick alldeles fria fötter, lovp, med lösa tömroar åter till Stupfo:ssen. — Axel blef då ursinnig, men måste omsider stilia sig cch började redan att selirera i god ordning. — Nar han kom fram till Carl, stod äfven hudolf der, och sade spefullt: Medium teuuere beati. Pp, re T Paf. oo 0 MM ooo LTL. po ooh må