äro afsjorde.
rr
ANNONSER:
TILL SALU FINNES:
Af trycker hav otkommit och säljes 1
W. Landequist K:is Bokhandel (Myaotgat:n), samt hos
flere Bo haidlare .å 24 sk blo:
F ves
Den Tänkandes Bok.
Syner och Profetior.
Från trycket har ntkommit och sälies
hos W. Lucdequist Komp. (Myntgatan), samt fl:re
bokhaudiare:
Resa genom
Norriand och Lappland
till
Sulilelma och Gellivare
af
J. ENGSTRÖM.
2 delar (komple!t) 2 Kdr bko. samt
CLJ ee oa
Förbundsbröderia.
Romant:sk berätteise om Wermland, 4 delar, 3 Rdr bko,
af s mma författare,
On Rom:nen förbundsbröderna, har en Rec. i Sveaska
Liiteratar!ören. Tidning, sagt:
Man finner här, kvad titeln antyder, en skildring af
Wermlands natur, lokali eter, sede: och sällskapslif. Här
målas cn äfventyrlig vinterr:sa på båt över den halftill-
frusua Wenerv, Jot Ifvet hos en gästfri, hederlig Bruks-
patrou-f milj NWVermlands mirknad-karsasal i Karlstad,
Kristinehamns Fastisg, jernbrek, smedjor, grufvor, mas-
ugvar finska pörten, vargskall ov. s. v. — Alla dessa
bestrifningar tyckas vara helt och hållet gjorda ef:er mna-
turen; dragen äro raska, färgen frisk, sc nerna omvexlan-
de. Vi vilja ej processa med Förf öfver en och annen öf-
verdrift, dock kuona vi ej förb gå den märkliga inadver-
tensen, a!t han jäter slädar f.amköras (IV sid. 101) för att
ett ilskop, redan ett stycke inuti Maj månad, må resa,
törbi de grönskande fälten, öfver heitka Maj redan i tu-
sendv vexlande:- draperier br dt sitt gröna flor, s:d 104) Alla
dessa s rskilda besk ifoingar, hvilka utgöra bokens funda-
ment ch kärna. smmanbindas af en :omantisk tråd, som
åt de rörliza tallorna g r enh:t och ett inre lif. Sjelfra
denna plananläggping ar högst enkel, men dock sådan, att
den, utav att ju I häftigt spänna nyfikenbeten, jemt under-
håller lä arens deltagande. iika okonstlade äro de karak-
terer, s m bär fecknas, genom hel: denva bok, går en ton
af naturlghet, g d je tentet och f.ste :andskärlek, som gör
dess 1-spi.g bögst avgenäm och treflig. Här råder en viss
Sveusk duktigh:t som gladt och raskt njuter af lifvet, u-
tan att lix.äl sär !elcs djupt intränga till tingens innersta
kä.na.
-— — — — -— — -— -— — — -— -— -— -—
Åtskilliga situationer och partier ä o både väl uppfunna
och muntert oca lifligt berättade. Dit kör va gskallet,
den förut omnämda sammackomsten i Norige, — med den
Norska för kräckelsen öfver ordet amalgamation; — bryt-
ping n af de särskilda politiska tänkesättens ytterlighet,
och mictet annat. I Carl och Axel bar Förf. rätt åskåd-
ligt målat en ä ke-liheralist och en årke-rojalist, Vi
kunna ej Reka läsaren nöjet af följande lilla äfventyr: Carl
och Axel akt: ihop på cn skrin?s, och disputerade derun-
der så ifrgt : :olitiken, at: de fl re gå.ger körde omkull
i drifvorna. Du kör, som en äkta liberal st, din sju tu-
san, svor Axel omsider, då båda 1vå, för tredje gången
sturade kullerbytta i en rishög. — Jag ser ju t på ditt
marjexang aftömmen, hvilken berrlig kung du skulle bli.
— Nej tack min gosse; tack vackert! sade Axel, under
det han sjarkale s:g lös ur taliriset och kom åter till
skiindan, som låg md medarne i vädret. — Han reste
upp förd net, satte sig deri och tog uu sjelf tömmen. —
Men de bade ej kört en fjerdisgsväg under nya disputer,
förr än Axel skrek : Veto hit och veto dit, du gosse, ty,
ser du mig, det blir på ren Svenska: vet hut! — Och det
skulic jag äga til: både Norsk. oc Sverska baggar, om
jag vore kung och de ville ståängas. — Medan den förif-
rade Bojalisten så tilsde, höll han igen tömmen så hårdt,
att hästen ej endast stanvade utan ck strök villbaka samt
stegrade sg och bröt sönder båda fimmel tävgerna, hvaref-
ter trafvarn blef lö: och ejurde höser om, för att vända
åter till Stupforssn, Nå, å dj — n anamma ru alla
Liberaliste:; skrek Axel, och s rang upp och fattade i pi-
skan och börj:de smälta på den raska hästen, så att han
dancad i karrier utåt vägen. Axel lunkade väl med en
stuud, och höll i tömmen; men som hästea alltjesst ökade
farten och Axels vighet ej svarade mot h ns styrka, så
tumlade ban luteligen omkull. Likväl töll han ihärdigt
i tönmmen mon fick derigenom åka i siä;täg cfter den yr
stra trafvara. — Slutligen brast dock tyg:ln, och hästen,
som då fick alldeles fria fötter, lovp, med lösa tömroar
åter till Stupfo:ssen. — Axel blef då ursinnig, men måste
omsider stilia sig cch började redan att selirera i god
ordning. — Nar han kom fram till Carl, stod äfven hu-
dolf der, och sade spefullt: Medium teuuere beati.
Pp,
re
T Paf. oo 0 MM ooo LTL. po ooh må
