RKRALEIDOSKOR
DEN FÖRDRIFNA KUNGAFAMILJEN.
En förnäm Fransman har, sid en resa genom
Staden Halle i Tyskland, meddelat en Ty-k nedan-
stående, sedermera 1 Ållgem. Zeitung införda beräl-
tels: om ett besök i Pr ag hos den afsatta f. d.
Fransyska Kungafamiljen och ett samtal med dess
mediemmar, För dem, kom äro äkta anhingsare af
legitimiteten, det vill säga, som uti en monarks per-
son se en ormedelbar emanation af Gudomen —
och hutu många finnes j öfverallt, som på detta
sätt äro färdige att falla ned i stoftet och ullbedja
makten? — för dem måste denna beskrifoirg vara
högst uppbygglig och icke kunna läsas utan tårar.
För andra åter, som ui monarken endast se lagens
högste vårdare, och anse honom ägna rätt till vörd-
nad egentligen i samma mån som han uppfyller
detta kall, skall denna berättelse likväl i ett annat
afseende finnas intressant. De måste anmärka, att
om å ena sidan olyckan har en rätt till deltagan-
de, och måhända äfven Carl X icke bör beröfvas
de:samma mer än mårgen annan monark, som blir
vilseförd af sina ministrar, i synnerbet som flere
Regenter, hvilka i denna sturd firas och lofprisas,
vidtagit åtgärder mot tryckfriheten, fullt ut så
stränga som de namnkunnige ordenanserna; så kan
detta deltagande likväl på sin höjd sträcka sig till
medömkan, när man finner, huru deona familj,
som kunde lefva garska lyckligt och lugnt der den
nu vistas och der irgentirg felas dem i dess timli-
ga goda, likväl ännu beherrskas af en outstäcklig
iörst efter maktens återvinnarde, och alls ingenting
synes hafsa lärt af alla sina missöden. Men vi
hade så när glömt, att det var en gammal Uitras i
silkesstrumpor och kortbyxor, för hvars ord vi be-
gära Lisarens uppmärksamhet. Se här hans berät-
telse:
Grefve ..... hvars härvaro öfverraskade mig,
förde mig genom flere pråkuga rum ttll en hög
dörr med prydbgt bilähuggeti, som bevakades al 2
poster i Kunzliga Gardets uniform. Vi inträdde uti
ett litet, antikt, hvalfdt rum — och jag s:od framför
Konungen. Mina knän böjde sig, och en rörelse
öfverväldigade min själ, som utgöot sig 1 strömmar
af sårar. Väl vet jag (skall efter den Tyska Birder-
mannens utsago den förnäma fransmanneu hafva sagt)
att känslan bör tystna i Konungens närvaro, och att
vördnaden för det heliga Majestätet bör öfvervinna
hvarje annan rörelse; men hacförd af känslornas
öfver magt, förmädde jag hsarken att iagtaga etiket-
ten, eller, jag erkänner öppet, icke en gång artig-
hetens fordringar. Tårarna rullade öfver mina dar-
rande kinder och i ögonblickets raseri omfamnade
jag Konungens knän och tryckte dem till mina läp-
par. I åratal hade jag länvgat att få återse min
nådiga Könung och nu blet denna lycka min lott.
Jag utropade medvetslöst: Döden dö! för Eders
Majestät!? Döde — sade Konungen — store döds
har min familj tillräckligt, från Chlodovig ända
till Hertigarna af Bourbon, Jag behöfver lef-
I vande. Hans Majestät räckte mig handen till kyss-
I ning, skakade på hufvndet och nämnde med en
nästan rörande stämma mitt namn. Det eriorade
honom om hans glänsande ungdomstid, om revolu-
fr den första landsflykten och restau-
I
rat onen, då mina jådslag mäste åsidosättas för in-
triganternes köpta röster och oförsråndets, Ännu
en gång nämnde Konungen mitt namn, hans röst
utvissde en stark rörelse, och som det icke anstår
en Konung från Frankrike, att visa för en under-
såte en öfverväldigande sinnesrörelse, drog Hans Ma-
jestät sig tillbaka och jag — gick?.
Så slu!ade min audiens hos Carl X. Jag har
haft tillträde i de mest lysande Hof; jag har stått
framför Kejsaren i Erfurt, då hav kunde kallas Ko-
nurgars Konoune 3; men ännu aldrig bar det af Gud
förlänta Majeststet på sådant sätt öfservä Idigat mig,
som i det ögonblick då jag kusföll för dena bann-
lysta gubhen. I sa anning! en Konung blifver Her-
re och flerrskare äfven då hans land är honom
förrädiskt fråntage; och ett heligt band slingrar sig
emellan Herrans smorda och undesså en, hvilket va-
var längre än particrnas spel och tiden med sina for-
dr: ingar. Leive Konungen, äfven sedan han Fr be-
grafsen! Lefve Konungen, efven sedan han är af-
satt ! Eftermi iddagen fortfar den förijuste hofrsan-
nen, uppvaktade Jag madame a Dauphice, (Herti-
ginnan af ARS ge ov Ö me). Iof för den na höga Fr us strän-
I
I