månader. -
flv WIJK hembar sin tacksamhet så väl åt Mo-
tionären som åt Utskottet för förslaget, som han
ansåg ganska lämpligt, till stöd hvarför han åbe-
ropade mo:ionärens och Utskottets i memorialet in-
tagne motiver. Hufvudstaden erbjöde för många
förströelser, hvars verkniogar visat sig derpå, att,
uti Bevillnings-Utskottet, hvaraf Talaren var Leda-
mo, oftast ej flere är helfva antalet af Ledamöter
tillstädesvarit. — Det var ej oväntadt ait förslaget
ej stulle gouteras af Stockholras representanter; ty
Stockholm skördade icke obetydliga fördelar af de
långa riksdagarne . . Man måste likväl mera se på
det helas fördel. Talaren vore i denna sak full-
komligen opartisk. Talare hade sagt, att man på
andra orter skulle sakna tjenhga lokaler. Hr W.
t-odde, att då annan stad till riksdagsort utsåges,
en sådan skulle väljas, der lokaler funnos. — På
kanslibetjening behöfde man ej befara någon brist.
Arkivernas transporterande och svårigheten att er-
håla upplysningar från de förvaltande verken, vo-
ro visserligen olägenheter ; men de voro dock ej så
svåra och kunde lätt afhjelpas medelst de lätta
ångbåts-kommunikationerne. - Hr W. biföll me-
morialet
Ar LIMNELIUS förenade sig med Hr Ekerman.
Det vore ej de tätare tillfällen ull förströelser, som
orsakade Riksdagarnes längd, utan den vanan att hål-
la långa tal öfver allting. Om Riksdagarne flytta-
des till Wester-Norrland, som troligen varit motio-
näre:s mening, eller till Trosa, kunde just vara det-
samma, !y talen blefvo derföre hvarken färre eller
kortare. Om Rikets Ständer vid 1828 års Riksdag
ansett någon sådan flyttning gagnelig, så hade de
ej med så mycken kostnad låtit inreda f. d. Riks-
gäldskontorets hus till Sessions-rum för de ofrälse
Stånden och Utskottez.
Hr LINDERHOLM, med hvilken Hr Frodell fö-
renade sig, ansåg förslage: skadliat.
Ar RUBIN godkände Utskottets motiver. Den
enda betänkligheten vore kostnaderne för upplys-
ningars sökande; men då ,m-n jemförde denna olä-
genhet med fördelen af Riksdagarnes förkortande,
så fann talaren ej skäl att vögra bifall till förslaget.
Talaren kunde så mycket mera opartiskt yttra sig
i ämnet, som den lilla stad, hvilken hän represen-
terade, aldrig kunde komma i fråga att utses till
Riksdagsort.
Hr HBELLEDAIJ var förekommen af Arr Leffler
och Wijk, och antog förslaget. Hrr Sjöblom och
Ståhl förenade sig med Hr Helledaij.
Hr LUNDIN förenade s:g med Hrr Holm och
Ekerman.
Hr JUSTELIUS instämde uti Hr WIJKS ytt-
rande.
Hr HELSINGTIUS ansåg de motiver, Utskottetanfört,
vara alltför chimeriska. E:t ganska vackert motiv ha-
de Utskottet anfört, nemligen den glädje, som skulle
tillskyndas landsortens innevånare genom den lyckan,
att en längre tid få se den Kongl. Familjen. Det
vore för ingen okändt, huru gerna bvarje Svevsk
njuter å:ynen af de Höga Mealemmarne af det äl-
skade Konungahuset; amen då ej riksdagarne in-
träffa oftare an hvart femte år, så skull: det ändå
blifva alltför få städer, so.v fingo njuta denna lycka.
Hr HB. instämde hufvudsakligen med Hrr Ekerman
och Holm. Han ville dock tillägga, att alla rege-
ringsåtgärder skulle komma att gå ganska långsamt,
då Konungen med sitt Statsråd vore på flere mils
afstånd ifrån alla de förvaltande verken. Talaren
kunde ej gilla, att Utskottet uti sitt förslag utbytt
de: af motionärer begagnade ordet ort emot ordet
stad. Sådane händelser kunde ju suppeneras in-
träffa, som gjorde att ingen stad i riket vore egent-
ligen tjenlig till riksdagsort. Dertill kunde då fin-
nas något annat ställe lämpligt. Talaren ihågkom
t. ex. Karlsborgs fästning, som kostat och ännu
kommer att kosta staten så mycket penningar, detta
barn af Göta kanal, som äfven kostat staten mån-
ga millioner. Ar H. hade sig bekant, att man vid-
tagit åtgärder för att der kuana inrymma Rikets
Ständers Bank, och han hade hört: sägas, att man
varit betänkt på att äfven kunna derstädes herber-
gera Rikets Ständer. Detta kunde ej ske, om grund-
lagen b-stämdt sade, att riksdag skulla hålla; uti
stad. Om Utskottets försleg skulle gå igenom, så
ville Hr H. att ordet ort skulie der införas i stäl-
let för stad,
Hr SANTESSON förenade sig med Hrr Wijk ;
Leffler, Rubn och Helledaij. Hr Helsingil yttran-
de om Karlsborg ansåg Talaren blott för ett skämt,