billigare pris af icke privilegierade. Förslaget till
den underdåniga skrifvelsen godkände Talaren, i så
måtto, att det utesluter Författningen af den 28
Augusti 1834, emedan dess redaktion är så beskaf-
fad, att man ej kan inse dess bestämda mening.
För öfrigt instämde Talaren i hvad af Hrr Halling
och Hessle blifvit anfört i deras reservationer och
yrkade återremiss.
Kyrkoherden BERGVALL yrkade afslag på be-
tänkandet, uppställande såsom princip för närings-
friheten, a!t alla, som idka borgerlig rörelse, äfven
böra vidkänna: borgerliga onera.
Domprosten HEURLIN erinrade, att 1823 års
förslag, som man förkastar , just utgår ifrån och
stadgar denna princip. Man leder sig deraf till slut-
följder om den orättvisa, som skulle tillskyndas stä-
dernas hacdtverkare genom landtmannens obeskat-
tade konkurrens, och för att gifva större vigt åt
detta argument, uppskattar main högt dessa skatter
och utlagor, som af städernas näringsidkare erläig-
gas. Man felar på mångfaldigt sätt i pixmisserna,
ech konklusionen måste d:rföre blifva origtig. De
skatter, städernas hand:verkare erlägga, äro af dub-
bel natur: dels ingå de till staten, dels till stads-
kassan. Huru ringa de egentliga statsbidragen äro,
är allmänt kändt, och man khan tryggt påstå, att
ingen medborgareklass skattar mindre till staten.
Vill man taga närmare kännedom om arten och be-
loppet af den öfverklagade bårda beskattningen, så
skall man lätt öfvertygas , att den är hvarken så
dryg eller så orättvis, som man föregifver , och att
i en mängd af våra städer de skatter, som utgå och
erläggas af borgerliga rörelsen för sig eller såsom
sådan, äro jemförelsevis ringa, och attandra med-
borgareklasser vidkännvas fulit ut lika tryckande bör-
dor. Ta!aren förbehöll sig att det:a icke måtte tagas
som skulle han anse städernes nåringsidkare vara
för ringa beskattade. Ojemnt faller sig väl denna
beskattning, men i allmänhet förmår denna med-
borgareklass icke erlägga drygare skatter. Talaren
nitälskade alltid varmt för deras bästa och önskar
städse att de må ånygo uppblomstra och sprida lif
och röre!se och välmåga både inom och utom sig.
Införes en annan och bättre handtverks-ordning,
lägger man större vigt på lärlingarnes bildning och
uppfostran, och lättjan hämmas genom nyttiga tvångs-
medel, så skola många föräldrar med glädje omfatta
det nya tillfälle, som öppnar sig för deras barns u:komst
och utan tvekan låta dem egna sig åt dessa nytti-
ge yrken. Lärgossarves uppfostran är nu beklagli-
gen mångenstädes vanvårdad och deras bildning
står på en låg ståndpunkt. Man väljer derföre
så ogerna denna i sig så nyttiga, så sjelfständiga
och så hedrande arbetsbana, man tränges helare
bland hopen af tjenstsökande, till ringa fromma både
för sig sjelf och Staten. — Biskop af WINGÅRD:
otvifvelakt gt bör den, som i stad idkar handtverk
till denna beiala utskylder; nen har ban icke
på verkstad vunnit sin skicklighet och är icke
med embetet förenad, bör han slippa ty åtföijan-
de vexationer och gevohnheiten. Hufvudsaken är
den, att hvar och en, som vunnit skicklighet i ett
yrke, får utöfva det då han aflagt prof, som full-
tyga den. En yngling, som i Tecknologiska Iasti-
tutet eller i Chalmerska Slöjdskolan vunnit konst-
färdighet, mitte väl i alla afseenden vara så ged
som den, hvilken arbetat på verkstad. Stadsman-
na- och landtmannayrken gå in i hvarandra. Den
som äger virke på sina ägor, får göra, om han kan,
sjelf sina redskap, äfven sitt åkdon, men hvarföre
icke också ett rådant till afsalu till grannen eller
i Staden? Talaren visade, huru på en mager jord en
folkmängd af nära 2000 personer i hans pastorat
föder sig mest genom slöjdskicklighet. Möbler, der
konstfärdigt gjorde, gå icke biott till aflägsna orter
inom riket, men äfven öfser hafvet, och en gång
till Columbien; men komma dessa icke i sitt råa
skick, utan betsade och polerade till det närbeläg-
na Göteborg, så konfiskeras varan och pliktfälles till-
verkaren genom det lofl, Svicka:e-embetets försorg.
Kan detta vara syftesenlegt, och är det ej
förtjent att afbjelpas? — Professor AGARDH fann
i de premisser, Doktor Morca framställt, an-
lednirg, att komma till eit motsatt resul-
tat. Då Regeringen redan lossat på tvångest
och jem fortgått på reformernas väg, synes visser-
ass 0 A4Kderdanis sSskrifvekke med förnvandea af
—— OO AA —LL