I gare-S:andet och Dbilallet at Doude-Standet. tVAP
ungefär samma fråga förevar vid sista Riksdagen,
afstyrkte H. Ståndet en ny underdånig skrifvelse
derom till K. Maj:t förnämligast på de skäl, som
P ofessor Geyer och Prosten Dedekind anförde. För
sin del trodde Talaren, att H. Ståndet nu ej kunde
göra annat än då. Allt som kan sägas om närings-
friheten, är redan nog attaladt af Riks. Ständer, i-
synnerhet vid 13823 års Riksdag, då det pu åberopade
förslaget, hvaraf HAr Justitigx Ombudsmannen Ehren-
borg lärer haft största förtjensten, blef utarbetadt.
Bsst är att öfverlerona åt K. Maj:ts eget skön. att i
dessa frågor afgöra hvad honom sodt synes. Konun-
gen kan bäst bedömma ärendet i sin helhet och den
lämpligaste tiden för reform. Derföre ansåg tala-
laren den föreslagna underdåniga skrifve!ser öfver-
flödig och yrkade afslag på Betänkandet.
Prosten ASTRAND: antingen H. Ståndet bifaller den.
underdåniga skrifvelsen eller ej, har Kongl. Majt i
sitt fria skön, att i denna sak göra och låta efter bet
hag. Men då det är bekant, att våra handtverkerier
ligga nere, och det ej kan nekas, att 1323 års för-
slag till Hanodels- och Handtverks- ordningar, om
ock ej fullkomligt, likväl innehåller flere betydliga
förbättringar; då vi veta, att de oordningar, som
uppkomma genom gesällernas: sjelfsvåldiga och
oregelbundna lefnsdssätt, allmänt öfverklagas och
cke kunna hämmas utan stadganden, sådana
som berörde förslag framställer, önskade talaren att
Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t i usderdånig-
het anhålla, att det vid 1823 års riksdag af Stän-
derna i underdånighbet öfverlemuade förslag må ta-
gas under pröfning, hvadan han biföll Betänkandet.
— Häri instämde Doktor Hasselroth.
Domvr. HEURLIN yttrade sig vara förekommen af
Pros. Åstrand, talade i ssmma syfte och trodde att
ståndet icke skulie nppbära mer förebråelse för in-
konseqvens, om det biföll Utskottets betänkande, än
det uppburit någon sådan för dess vid denna Riksdag
fattade beslut, hvilia stundom afvikit ifrån och va-
rit stridande emot pluralitetens tanka vid förra riks-
dagen. — Doktorerne Grevillius och Elfström in-
stamde deruti.
Psosten MITTAG yttrade sig för bifall till betän-
kandet,
Doktor MOREN: frågan är helt och hållet ekono-
misk samt beror således ensamt af Kongl. Maj:ts
afgörande. Den bef väl vid 1923 års Riksdag tll
Ständerna öfverlemnad för att behandlas i lazstift-
ningsväg, men Kougl. M.j:t har ej upptag t det af
Ständerna öfverlemnade förslaget till pröfning och
besvarande, ehuru tillfälle dervtill varit både vid
förra riksdagen och denna. Uti denna omsiändig-
bet synes ligga ett ogillande af förslaget, om också
ej till dess allmänna syftning, dock till dess detail-
ler, och så vida att Kongl. Maj:t ej ansett det bö-
ra blifva er lag. Men icke nog med detta nega-
tiva ogillande. Ett sådant possitivt finnes i samma
mån uti förordningen den 28 Aug. 1335, som, till
vissa delar, afviker från Ständernas förslag. Att nu,
sådant oaktadt, ingå till Kongi. Maj:t med den af
Utskottet töreslagna skrifvelse och förnya 1823 års
Ständers åtgärd, det vore hvad i lägre lefnadsksretsar
kal!as kält, som anses bvari en uppbygeligteller bötligt
Genom denna underdåniga skrifvelse, säger man I
sjelfva verket ingenting, och att u verka sig audiens,
för att säga ingen tivg, är attilla iakttaga den vörd-
nad och grannlagenhe: man är skyldig sin Konung.
Skrifvelsen är både onödig och elämplig , hvadan
Talsren yrkade afslag på betänkandet; så mycket
hellre, som det Stånd, hvilket det närmast rör, re-
dan afslagit det. Det är en pligt af den ena medbor-
gareklassen, att göra afseende på cen andras be-
sämdt och starkt uttalade mening, och Konungen en-
sam, som, upphöjd öfver alla enskilta in!ressea och
fritt skådanvde öfver det hela, både naturligen kan
och lagligen skall jemka mellan ivtressen och opi-
nioner. Hvad opinionsyttringen ifrån Ståndet an-
gick, anmärkte Talarven, att den gsåste anses vara
högst ofullständig, enär icie en gång hälften af
Ståndet var tillstädes. Häri nstämde Prostarne Öst-
berg, Stenhammar och Bolasder, samt Dokt. Bexell.
Biskop ar WINGÅRD ansåg nödigt, att Ständer-
na iterera sina 1823 gjorda framställningar, på det
att Regeringen mitte finna, att Folket ej går till-
baka, men framåt uti industriella fö:eag, och gil-
lar hvad Regeringen 1edan gjort till dessas befram-
jande. Häri instämde Prosten Hylander.
Prosten HALLBECK instämde med de samman-
satta Utskotten, så vidt syftet är att befria handel,
handtverk och fabriksrörelsen från det skråtvång,som
erfa — I oss 4täflan Ah ctänaor utnafninoen af