som slöseriet kriozströdt. Men kring enväldets stol
vexte lagar och skick.
Jag såg öfverdidet spela med afunden om fo 1es
me:g2. Dt var en lysände börlighet, med ett stort
fali.
Jag såg den oböji ga daolskheter, den tanklösa
välla ten, den fega duglödketsa pryda: med cn pur-
pur, på hvars tällar stolta tjevare t:ampade.
Men lasten tr dde upp och förgyllde sig med
snil.ets lysande gltter.. Och — — — — —
— AA — — — —
En vy bd kom o— — — mo —
De: sad mickes för mina 300.
Men inom ma tänkande ande hvälfdes underba-
ra syner.
Den mådde vara ljus i sin själ, som skall faita
det nörka förflu aa.
Denftin ss e v-ra kall i sitt hjerta, som skall be-
gripa de: brinnande nu,
Den måste vara mörk i sitt inre, som skall för-
stå de! lys, de t Ilommande.
MM MMMM