som slöseriet kriozströdt. Men kring enväldets stol vexte lagar och skick. Jag såg öfverdidet spela med afunden om fo 1es me:g2. Dt var en lysände börlighet, med ett stort fali. Jag såg den oböji ga daolskheter, den tanklösa välla ten, den fega duglödketsa pryda: med cn purpur, på hvars tällar stolta tjevare t:ampade. Men lasten tr dde upp och förgyllde sig med snil.ets lysande gltter.. Och — — — — — — AA — — — — En vy bd kom o— — — mo — De: sad mickes för mina 300. Men inom ma tänkande ande hvälfdes underbara syner. Den mådde vara ljus i sin själ, som skall faita det nörka förflu aa. Denftin ss e v-ra kall i sitt hjerta, som skall begripa de: brinnande nu, Den måste vara mörk i sitt inre, som skall förstå de! lys, de t Ilommande. MM MMMM