Vi äre åter skyldiga att lemna några upplysnin-
gar åt en Insändare i tidvirgen Nya Argus den
Tredje, nemligen densamme, med hvars artikel vi
hade att göra den 27 sistlidpe Dec-mber. Det var,
som lisar n täcktes erinra vig, ene Handlande,
hvilken hade varit i Eogland? och eÅå hvilkea
det gjorde ett obehagbgt intryck, nir han på Rid-
darhucet fiek höra England citeras såsom exempel
i afs ende på ett liberalare tullsystem. Detta sök-
te Insändaren bestrida medelst citatioo af åtskilbga
förb: håll i Engelska tulltaxan, hvilka dock endast,
såvidt de icke syfia på förekommande af införsel
af gods med förfalskade eller Evgelska fabiikan-
2ers eftergjorda stämplar, inskränka sig till två a
tre artiklar, tillhörande jordbruksnäringern. Den
vederläggning vi lemnade haråt i ofvannsmde blad
för den 27 December, visade tydligt, att de skäl
Insänrdaren framdrog för sin sats, just bevisa-
de mosatsen af hvad han ville försvara, då in-
gen enda af de artiklar, för hvilka man häri Sver-
ge hufvudsakligen förfäktat införselsfö: budens vid-
hållande, äro hindrade från införsel i Eoglaund.
Förmodligea något brydd af att sålunda se sin
bevisning omkulllagen i bvad den sörde import-
tillåtelsen, har Insända:en i en ny uppsats i Argus
för den 3 dennes slagit omkring sig med uppräk-
nance af åtskilliga förbud, som i England äsa rum
å utförseln af nägra slag af maschinerier, hvil-
ket vi aldrig hestridt, utan tvertom i artikdla för
den 27 December just fästat uppmärksamheten på
denna omständighet såsom ett undantag, som
likväl ingenting bevisar i frågan om jemörelsen
af det mer eller mindre liberala af tvenne länders
handelssystemer, helst, efter ali anledning, äfven dessa
enda lemvingar af förbudssystemet vid nasta par-
lamentssesion måste fara sig kos. Bättre hade det
varit, om ins. yttrat sig om, hvilket utvisar större
liberahtet, att Enogland tillåter tullfri utförsel af
sina stenkol, medan wved är förbuden till utförsel
från Sverge
Allt detta ligger redan så tydligt angifvet i vår
förra artikel, att vi knapt hade behöft återkomma
till ämnet, så framt icke Insändarea tillika hade i
sin sista artikel förnyat en till oss ställd anmodan
att lemna en uppgift på blott de hufvudsaklbgaste
?manufactur- och fabriksvaror, som äro tillåtna till
införsel, och dymedelst verilicera vårt påstående
om den stora-införsels frihet, som i Frank-ike un-
der de sednare åren skall blifvit stadgad.
Vi äre serkligen tvekande, antingen Insändaren
sjelf är så okunnig om förhållandet i Frankrike, el-
ler tror oss hafva så litet reda derpå, om denna
förfrågan tycke; angifva, då det likvel icke behöf-
ves mer än att hafva följt med tidningarna, under
det sista året, för att ådagalägga på hvad punkt
Insändarens sakkännedom befinner sig. Vi vilja emed-
tertid nu gå Ins. tillhanda med de rödiga upplys-
ningarna 1 detta fall.
I den af nuvarande Handelsministern Ducha:el !
kontrasignerade ordonnans, utfärdad förliden sommar,
dels nedsattes tullafgifterne på följande manvfaktu-
rer, dels tillätos de till införsel, om de förut voro
förbudns?, nemligen: Chinesiskt papper, sidenpap-
per, hvitgarfvade hudar, mattor af hvitt träd,
allt som fordras till urmakarearbeten, bomullsgarn,
efter och af 143 efter Metr. system eller efter Evgl.
Bdr. N:o 170 (för införas öfver Calais, Havre och
Dänkirchen) bomullsspetsar, linnespetsar, väfna-
der af rått silke (Foulards); koppar spunnit på
silke, ryskt välluktande kalfläder, Berlinerblåät,
ur af guld och silfver.
Men redan innan detta skedde var inför selfribeten
till Frankrike långt vidsträktare än till Sverige. Vi
hafva t. ex. just nu till hands förteckningarne på
importen från England till Frankrike de 10 förflut-
na ären, och redan för 10 år sedan eller år 1825
befunnos häriblavd följande artikla::
Färdiggjorda kläder, dricka och öl, messings-
och koppararbeten, snickarevaror, läder och sa-
delmakarevaror, silfverarbeten, pläterade varor,
tennvaror, glasvaror, leksaker, stengods, ylle- och
bomul!sgarn, samt följande väfnader: lirft, kläden,
mattor, kattuner, musselin, manschester, spetsar och
strumpor. Om så påfordras, skola vi äfven uppgif-
va beloppet å hvardera af dessa införda artiklar. E-
medlertid torde det nu synas, att insändaren för-
rådt lika mycken brist på sakkännedom om tuil-
väsender 1 Frankrike som i Ervelend och vi råda