NU BJ: YE DI ey ALIS OVE AVD MMS yt vaåa SVE RU v,y Um
snart de blefvo statsinstitu ioner, doterade med lö-
zer och rang, Den jemlikhet och allmänna läro-
frihet, som var deras grundide, hade växt bort;
och konster och vetenskaper, det friaste och luf-
rigaste under solen, cotiserade sig och uppgjorde
fria kolloqvier och sssociationer, som från början
hvilade på fullkemligt oberoende af statemakternes
öfvervälåe. Snart förstodo dock dessa att sätta sig
i besittning af äfven decna inrättning. Till S5ver-
ge kom den först i detta urartade skick: vår ve-
tent kaps-Akademi, vår WVitterhets-, Historie- och
Antigvilets-Akademi, vår Musikaliska Akademi,
vår Svenska Akademi och slutligen (det besynner-
ligaste af allt akademiväsende) vår Lsandtbruks-A-
kademi tillkommo sålunda, såsem en importvara,
hvilken redan hunnit blifva urmodig eller gå från
sin primitiva ide.
Universiterne utgjorde fordom höga autoriter,
för hvilsa Konungar och Furstar bugade sig. Hen-
rik VII frågade de berömdaste Europeiska Univer-
siteter i sina kärleksaffärer. Sedan kommo de att,
från orakler för jordens mäktige, nedsjunka till in-
rättningar, som examinerzde pojtar, och satte hat-
tar eller kransar på de snällaste. - Ve:enska-
perne hade emellertid fått et sådant ans-ende,
att man icke trodde sig kunna umbära dem, åt-
minsione såsom en hofdekoration på galadagar;
och då de gamla Universiteterna dels sjun-
kit i anseende, dels voro något omedgörliga för sin
af åldren härledda andryghet och sina republikan-
ska privilegier, var det rätt väl betänktt att mot
dem inrätta nya instituter, där hofven kuude haiva
sitt finger litet mer i styreisen.
Sålunda uppkommo i sednare tider. (i imitation
af de äldre fria, enskilda associationerna) en mängd
Akademier. De lärde, som anses bilda dem, piå
väl en gång begripa sin ställning i lifvet, och inse
att de blott gifva namn och färg åt sitt: eget fän-
gelse. En barnslig fåfinga, oskiljaktig från dem,
säsom från andra jordens barn, drifver dem, hvil-
ka äga ett stort inre värde, en Salomos ring till ve-
tandets brunn, att eftersträfva gemenskap och en
skenbar jemnlikhet med dem, som hördens eller
gunstens slump stämplat med sitt pitschaft. Denra
svaghet har emellertid lagt äfven det heliga, odöd-
liga kunskapernoas rike under denna .veildens mäk-
tige. Om man utan förbundna ögon ser på våra
moderna akademier, skall man snart skenbarligen
inse, hvad jag menar. Låtom oss betrakta sam-
mansättningen af en dylik Akademi,
Den kan, såsom det mesta i staten, indelas i ar-
betsbin och drönare. Så snart fråga är att upp-
göra något vetenskapligt yttrande, art redogöra för
vetenskapernas gång i verlden, att sprida upplys-
nirgar och upprätthålla nationens vetenskapliga an-
seende hos främlingen, då tagas de beskedliga ar-
betsbiens krafter i reqwisition. Blir frågan åter att
styra sjelfva Akademien, då öfverröstas de ofta nog
at drönarne, så vida den händelse skulle inträffa att
arbetsbien bildade en opposition emot de förra. Den-
na händelse är dock alldeles oerbörd, emedan de
verklige vetenskapsmännsens rike icke är af denna
verlden och mängden bland dem dessutom är svaz
för det slags ära och utmärkelse, som deras höga
kamrater äga att utdela. Följden blifver att styrel-
sens intresse är öfvervägande i allt inom dessa
beskedliga inrättniogar: om en Jedamot skall
inväljas, så ses noga efter, icke blott om han
är en utmärkt vetenskapsman eller icke, utan
synnerligast om han är af goda tänkesätt; ja vid
leverans af ljus till sessionerna måste man noga
tillse, om leverantören är bien intentionne eller
tvärtoia i politiken. Jag torde icke behöfva vida-
re utbreda mig öfver ett allmänt kändt ämne. Ail-
mänheten vet t. ex. hvad den på vär Vetenskaps-
Akademi inympade klass för allmän lärdom vill
säga. Den är Akademiens politiska element, som
styrer och ställer, äfven om ordet allmän skulie
kunna öfversättas med ordet ingen. Läsaren kar,
till tidsfördrif, anställa en vetenskaplig examen med
en och annan Exellens.
Sålunda har det politiska elementet i alla våra
vetenskapliga och vittra korporationer inkräktat
dem helt och hållet, och 1ål bredvid sig de arma
lärda för ett sken skull och för att göra korpora-
tionens dagsverken, men ingalunda för art låta dem
komma till något välde. En eller annan verklig
vetenskapsman är road af att stå väl hös sina sto-
re kamrater; och sedan hans tro är så pröfvad,
att hon anses icke mera kunna fella, då först
ST Sa
- omv - AE