kan voeppeligen tillgodosöras, förr än den träder ut ur ringen och derigenom vinner en mera obehbindr-d synokrets. Om tanken vore fri, om dess yttring icke vanstäildes eller så ofta tyddes illa, huru mycket skulle mannaåldrens försvarare c) här hafva att säga, såsom motbevisving till den sats du bed drifvit till iörmån för det föråldrade? Du klagar öfver hvad du kallar det yngre sligtets otåliga bemödanden att förflytta maktens innehafvare för att få intaga deras ställen. Käre Filaletes! jag fruktar, att du äfven häruti är orättvis, och jag nyttjar uppsåtligt ordet frukta; iy det är tvifselsutan ett betänkligt tecken om så icke skulle vara — Det står illa till i ett land, der statsmannaegerskap:rna eller förmågan, inom en lagstiftande korps eger tillfälle art uppenbara sig, om fran att gerom maktinflytelsen kunna bidraga till sina medmenniskors väl, till fäderneslandets bästa, icke skulie :emn en tillväcklig retelse för att uppkalla en mängd täflare för uppnåendet af ett så ädelt mil. Vi hafva bemärkt din klagan; men förgäfves sö-, ka vi dess anledningar. Vi igenfinna icke och ingenstädes, desse af dig angifne oroliga kandidater sill det statsembete du synes vilja bibehålla, icke allenast åt åluerdomen, men, efter dina egna ord, äfven ät de föråldrade. Vi våga förespå en tid, en snart stundande, då värt, genom sjelfva störens hastighet, vid konflikten emellan den gamla och den nya tiden, ännvu:med stillaståendets domning besvärade fädernesland, kommer att erfara behofvet af män, med erforderliga egenskaper, för att genomföra en mängd oundrsiklisa förändringar, med hvilka det visat sig, att de dussintals fö ordnade kommittegerna hittills kommit ingen hvart, emedan J suttit och hållit igen emot alla de förändringar i hufvudgrundsatserna, som skulle utgöra första vilkoret derför, att detaljerna blefvo bättre, men icke sämre än det som behöfsver afskaffas. Det är då, käre Philale es, som ein k agan kommer att åskådligt visa hela dess obefogenbet; ty, vi skulle mycket misstaga oss, om icke vår största sambällsolycka är, att desse män då komma att saknas, och att den öfverklagade trängtan efter makten, åtminstone bos den redbara dugligheten, då icke kommer att Men, Phbilalctes! räkna icke på tillfredsställelsen ifrån ett sådant tillstånd; tro ej att nju!ningen för dig och för de dina kan blifva s:or, vd den möjliga saknaden af bepröfvad duglighet! Var öfvertygad, att om du och de dina, med all sannolikhet, icke efterirödens af något buttre, så blifver det med skäl den förflutna tidens oskicklighet, som kommer att af samhället straffande belastas med förebråelsen, att icke hafva efterlemnat någon anmnan grundsats för maktens arfsrätt, än den andemening jag upphämtat af ditt tal till ungdomen, och som, med något fövändrade ordalag ), synes hafva åsyftat följande: Vi, nu föråldrade innvehafvare af maktbestyret, öfverlåte åt eder, unge män, föredömet af ett iemligen makligt statslif att eftersträfva, och måhända felsteget af någon ofrivillig förbättring a:t undvika. Det senare är icke mindre lärorikt an det förra: dragea fördel af begge! Vi begära ingen annan belöning för vår långvariga tjenstutöfning, än fullt erkänvnande, att ingen kunnat förvalta makten bättre än vi, en obrottslig vördnad, framför allt intet klander, och dertill endast litet tålamod; ty, de fleste af oss kunna ju icke lefva mer än på sin höjd ännu fem och tjugu år. Hvad kostar väl Eder (de utkorade välforståendes) allt detta? Iegenting. Det är ju bara ett förskott, som en gång med ränta skall återbetalas af hela den generation, som blifver så lycklig, att kanhända uti andra 50 år få se eder, under all sköns glädje och gamman, vårda eder heisa uppå Rådsstolarne; och vilkoretl för denna lycka är, att J nödvändigt måsten se och bedömina 0is med andra ögon, än känvslans, sanningens och erfarenhetens! Jag har icke varit i stånd ait finna, hvarken ung eller gammal, som vill könna sig rörd af den na Din pathos, käre broder och jag hade i sanving Öaskat, att Du icke påbördat ungdomen någon tillviteise för otacksamhert, som blott måste framkalla den öppna och uppriktiga förklarivg, att man, åtminstone i inre politisk mening, har ganska litet att tacka jör. (Aftonbladets Philaletes). AA Ca talar ill då ran 4 Ar ElalaA 2 Ca a MM: I