Cc55 ViISKOLL, Ville lataren nogengen protestera.
Med ett sådant handlingssätt, nu lemnadt oanmärkt,
och måhända i framtiden fortsatt, torde Utskot:et
en dag tränga sig emellan varande och kommande
Ständer, och hksom uppträda i ett målsmanskap för
dem bägge, och derigenom rubba den serie af san-
sad, betydningsfull och innerlig förening, som isam-
hällsförhållanderne borde fortgå genom tidernrv.
Doctor BJÖRKMAN delade reservanternes åsigt.
Det berodde visserligen på Konst Utskottet att fram-
ställa eller icke framställa de förelagne ändringarpe,
men, en gång framstå Ide, voro de ovillkorlizen, eni. 56
S. Reg. formen, underkastade Ståndens granskning, och
anmärkningar, hvilka, väsentliga eller ej, det tillkomme
Utsko:tet att sammanjemka. Utskottet agde icke att å-
tertaga hela förslaget, om anmärkningarne ej öfverens
stämde med dess egna åsigter; och vid äterremissen
hade Utsk. endast att sammanjemka anmärkningarne,
eller, i hsändelse sådant vore omöjligt, framställa vo-
teriagsproposition deröfver för afgörande i förstärkt
Utskott. I afseende på Utskottets förklarande, att
R:ks-Stånden godtyckligt söndrat hvad Utskottet
förenat, hvaraf ville synas, som Utsk. egenmägtigt
kunde bestämma gränsen för Ständernes anmärknin-
gar, vilie Talaren endast hemstalla om grundlagen
borde förstås så, att Ständerne endast linge förkasta,
ej förbättra, blott klandra, men ej föreslå något
bättre än det klandrade. Detta vederlades tydligen
af det i 56 Y. R. F. nyttjade ordet besluta, som
icke kunde betyda annat än definitift antaga eller
icke antaga ett Utskoltets förslag, såsom grundlag.
Utskottets obehöriga förklaring, att detsamma, ehvad
åtgärder än af Ständerne vidtogos, bör, sådant det
från Utskottet utgått, hvila till grundlagsenlig be-
handling vid nästa Riksdag, ansåg Talaren tarfsa
den tillrättavisning; att betänkandet borde återre-
mitteras och Utskottet åläggas att efter nogare tolk-
ning af grundlagen, och med uppoffring af sitt sjelf-
tagna förmynderskap för Rikets Ständer, inkomma
med förslag till de emot betänkandets särskilde de-
lar gjorde anmärkningarnes sammanjemnkande, eller
med propositioner till votering deröfver i förstärkt
Utskott.
Doctor HOLMSTRÖM: anförde skrifteligen. Då
jag reserverat mig mot Utskottets beslut i hufvud-
saken, torde jag vara så mycket mer ojäfvig att yt-
tra några ord till dess försvar eller ursäkt, hälst
jag funnit dess åsigter något oskonsamt bedömde.
Enligt min öfvertygelse ligger orsaken till den slags
förbistring, som nu eger rum emellan de motsatta
opinionerne inom Utskottet och Riks-Stånden uti
sjelfva grundlagens otydlighet, RiksensStänder få icke,
enligt 56 och 81 Sf. BR. F. och 29 f. R.O. vid samma
Riksdag, som ett grundlagsförsl-g blifvit framställdt,
derom besluta. Betyder ou deita, att Riks-Stånden
hvarken få antaga eller förkasta detsamma, elier blott
det förra? — Riksens ständet få göra anmärknin-
gar vid förslaget, hvilka Utskott skall sammanjem-
ka, Men om dessa anmtrkningar i något eller mnå-
gra stånd gå ut på ogillande af hela förslaget, hu-
ru skola de då sammanj mkas? Man säger: frågan
skall öfverlemnas till afgörande af förstärkt Kon-
stitutionsUtskott men om voteringea der gifver det
resultat, att förslaget ogillas, huru står detta till-
sammans med stadgandet i 56 Y att förstärkta Ut-
skoltets omröstning skall lemna ett fullständigt be-
redt Utlåtande att hvila till nästa riksdag? — Kon-
stitutions U:skottets pluralitet har omfattat den tyd-
ning af dessa med hvarandra icke rätt väl förenli-
ga stadganden, att ett Utskottets förslag icke får
vid samma Riksdag som det blifvit framlagdt, för-
kastas, samt att följaktligen anmärkniugarne dere-
mot, om hvilkas sammanjemnkning det kan blifva
fråga, endast skola angå redaktionen af förslaget.
Vid tillämpningen af denna grundsats på ifråga-
varande fall, må först erinras att Konstitutions-
Utskottet vid denna Riksdag icke ansett sig kunna
eller böra föreslå Indragningsmaktens upphäfvande
ovilkorligt; denna makt, ämnad till ett värn mot
tidningspressens missbruk, ansågs ej böra borttagas,
förrän man funnit ett bättre, mot ändamålet sva-
rande korrektiv. Detta ansågs af Utskottets majo-
ritet finnas 1 Juryinrättningens totala afskaffande
och Tryckfrihetsmålens öfverlemnande till laga dom-
stol, såsom före år 1815. Följakteligen blef det
nödvändigt att framställa begge dessa förslag om
Indragningsmaktens och Jurynämndens samtidiga
upphäfvande, såsom ett odelbart förslag, helst det
väsendtliga deraf låg icke i någondera delen hvar
för sig, utan i sjelfva sambandet dem emellan, eller
just uti det vilkorliga upphäfvandet. När åter
RiksStånden nu förkastat detta sammanfogande,