7 en LA - entre
farit med öfverläggning, är det omöjligt för hvilka
invektiver som helst, att rubba mig ur den lugna
fattning hvarmed jag anser denna fråga, Är stor-
men väl förbi och komma lugnare dagar, torde det
blifva på tiden, att se till, om man icke kunde för-
bättra den felagtiga jury-inrättniogen, hvartill Stån-
den väl nu gifvit befallning, men icke förslag.
Hvad annat straffdomar kunnat uträtta, — icke
gifva de inspiration af arbetslust och tankar.
Prosten ASTRAND, som instämde med reservan-
terne mot betänkandet (hvilkas yttranden förut i
detta blad varit införde), förklarade att han icke
trodde, att ett Utskott, som af grundlagen vore å-
lagdt att sammanjemka Ståndens beslu:, skulle kun-
na göra grundlagen till en sådan vaxnäsa, att ett
stadgande i en S. kände hafva mindre kraft än ett
sådant i en annan. I denna fråga berodde allt af
ordet besluta , hvilket Talaren ej förstod på sam-
ma sätt som Tit. Wingård. Det fordras två Riks-
dagars heslut för att åstadkomma en grundlags-
förändring och detta vore den åierhållaade kraften
som ej borde eller kunde fianas i em Konstitutions-
Utskottet gifven rättighet att vägra en samman-
jemkning af Ståndens gemensamma tankar. Memo-
rialet borde alltså återremitteras och Utskottet å-
läggas, att inkomma med ett jemningsförslags uti
hvilken åsigt äfven Prosten NORDIN instämde.
Domprosten HEURLIN (skriftligen): hade så fat-
tet ordalydelsen af grundlagen, att för åstad-
kommandet af en förändring i våra grundlagar for-
drades, utom Konungens sanktion, först att Konst.
Utskottet skulle framlemna förslag dertill och sedan
att detta vid 2:ne på hvarandra följande Riksdagar
skulle af Ständerne gillas. Den fria pröfning som
tillkomme Ständerne vid den Riksdag, då frågan
väcktes, skulle vara alldeles utan betydelse och än-
dämålslös, om Ständerne icke förmådde utverka för-
ändring uti eller förkastande af Utskottets ursprung-
liga förslag. Dock ansåg Talaren Konst. Utskottet
och Rikets Ständer böra med gemensam vilja sam-
manverka, och ingendera egde ensam eller oberoen-
de af den andra att i dylika frågor besluta. — Två
ytterligheter skulle altså kunna gifvas: den ena om
Konst. Utskottet ägde magt att tvärtemot Ständernes
uttryckliga förklaring, till grundlagsenlig behandling
vid en blifvande Riksdag, antaga ett förkastadt för-
slag, i hvilket fall Konst. Utskottet, i stället att vara
grundlagens vårdare, blefve Riksens Ständers för-
myndare; — den andra — lika vådliga — om Riksens
Ständer skulle kunna aftvinga Konst. Utskottet nå-
got grundlagsförslag, som Utskottet för sin del ogillade.
— Talaren fann, att Utskottet kastat sig in på den
förra af dessa båda ytterligheter, och försökt att
frånkänna Ständernes gemensamma tanka allt infly-
tande på de framställde grundlagsförändringarne, och
detta så mycket mer utan skal, som Utskottet äf-
ven, utan ringaste anledning, hvarken af frågans na-
tur eller grundlagensstadganden, sammanbundit tvenne
olikartade förslag: neml. indragningsmagten och Ju-
ryinrättningen och gjort förändring i ena fallet till
vilkor för de andras. Vår nu gällande Tryckfrihets-
Lag skiljde bestämdt emellan d-ssa ämnen, och af-
handlade den äfven i olika f. S. — Då Konst. Ut-
skottet nu inkommit med förslag till ändring i dessa
delar, ansåg Talaren Riksens Ständer utan afseende
derpå att Konst. Utskottet funnit för godt att hopställa
sina förslag i ett och samma betänkande, vara oför-
hindrade att om hvarje fråga särskildt yttra sin
mening, och sjelfve med sin magt upphäfva ett sam-
band som saknade allt stöd i både grundlagen och
frågornas beskaffenhet. Utskottet borde derföre icke
anmodes, utan åläggas att upphäfva denna förening
af olikartade frågor, och särskildt uptaga hvad
Ständerna yttrat om hvardera. Den förras upphäf-
vande hade icke ailenast Utskottet tillstyrkt, utan
ock alla 4 Stånden sammanstämmande bifallit, så
att denna förändring kunde anses så afgjord, att den
borde hvila till behandling vid nästa Riksdag; och
i den senare borde Utskottet sammanjemka Ståndens
olika meningar.
Prosten AHLQUIST, Doktorerna HVASSER och
GRENANDER, samt Prosten MITTAG talade i ena-
handa syftning som Dom-Prosten Heurlin.
Dector BEXELL yttrade skrifteligen, att han an-
såg Utskotte:s ifrågavarande Bet:de hafva framträdt
i ett både eget och oväntadt skick. I stället att
iakttaga den i grundlagen för Utskotten bestämdt
stadgade pligt, att sammanjemka Ståndens olika me-
ningar, och, 1 händelse denna jemkning ej godkändes,
framlägga de deraf följande voterings propositioner,
hade Utskottet, enligt Talarens tanke, visat sig döft
frn nmäntvaAnAR dd Maxonu dr oo Ö