al del syntes, att nan varit af olhka tanta med Ut-
skottet, i afseende på det första förslaget, mea ut-
vecklade nuiformen enahanda åsigt som den föregå-
ende Talaren. Man hade tillvitat U skottet, att
hafva velat tillegna sig en obehörig makt, måhända
borde detta återstudsa på dem, som mu, på sidan
om de föreskrifpa formerna, ville tillvägabringa än-
drivg i grundlagarna. Han påminte om huru man
är 1912 bade haft ett medgörligt K onstitutionsUt-
skott, som tillstyrkt birall till en grundlagsändring
vid samma riksdag Om -Konstitutions-Utskottet
vid denna Riksdag j viade samma medgörlighet
mot enskilda förslag så skuile, om icke nu, åtmin-
stone i en framtid, den sapsade opinionen derföre
hålla Utskottet räkning. Den analogi Grefve Björn-
stjerna framställt mellan detta förslag och det för-
hbatliga Pey:onnetska förslaget i Frankrike, kunde
Frih. ej !igerfinva, då man här höll sig inom legli-
ga fo.mer. Grefve Björnstjerna hade vidare klan-
drat, att Utskottet ansett sig sjelf för ett konserva-
tivt element och anmärkt, alt det sednare vore ett
rörelseelement; detta voro sannt; men just af det-
ta skäl hade Grefvens slutföljd varit oriktig då rö-
rels:kraften f.amåt icke låg hos Ständerna. Man
borde ej af känslan för saken låta hänföra sig att
förbise formeu. Man hade sagt att Utskottet be-
gått ett våld, då det nekat att sammanjemka stån-
dens mecingar, men det vore mer än besynnerligt
om det kunde kallas för ett våld att endast vid-
blifva sis en gång yttrade tanka. Grefve Björn-
stjerna hade slutbgea hotat att framkomma med
en ry proposition. Härom ville Frib. icke inlåta
sig vidare förrän han finge höra hvari denna pro-
position bestod. Friherrn — förklarade för öf-
rigt att han skulle vara fullkomligt trygg vid de
cblida omdömen som falldes emot Utskottet. (En
del af detta yttrande skedde med så låg iöst, att
det vil är möjligt att någon del deraf undgått oss.
Er DALMAN, W. F. Efter det förträffliga anfö-
rande, så väl rörande saken som formen, hvilket
Hr Grefve Björnstjerna afgifvit, syntes visserligen:
intet vara alt tillögga; ty Hr Grefven hade på ett
så fullständigt, skarpsinnigt och klart sätt: utveck-
lat ämnet, att det endast kunde väcka förundran,
att icke en hvar bland BR. och A. funnit sig till
den grad deraf öfvertygad, att diskussionen slutat
med en allmän acklamation till detta yttrande.
Emellertid hade man, å andra sidan, försökt ett
slags vederläggning, och dervid utfarit mot tryck-
pressen på ett sätt, som en vän af denna icke kun-
de med kallblodighet afhöra. Friherre Boye hade
yttrat att Jury-inrättningen blott åsyftade att skyd-
da intresset bos en förhatlig korporation, som kal-
Jas jurnalister, men att nationens intresse derigenom
äfventyrades. Talaren ville, i detta afseende, ej
vädja till Friherrns upphöjdare känsla, till den hö-
32 bildning, som man borde träffa hos en man af
yans egenskaper. Talaren väntade från detta håll
icke något tillfredsställande svar — han ville ej el-
ler från denna synpunkt ingå i en ytterligare ut-
veckling af den bevisning, en föregående Talare
framställt. Men han vädjade till erfarenheten, och
frågade: När var tryckfriheten till den grad miss-
brukad i Sverge, som innan juryn inrättades, och
inrättades den ej, uppå styrelsens förslag, just för att
hämma dessa skändliga missbruk. Den ädle Fri-
herrn ägde sjelf ganska sorgliga minnen från denna
tid. Eller hvem af Eder, M. H., yttrade Talaren,
nar ej hört talas om striden och rättegången mellan
Friherre Ludvig Johansson Boye och Hr Carl Au-
gust Grev:smöhlen , paskillerna mot framlidne Gref-
veaf Ugglas, fabeln om Räfvarne m. m. d. Hvem
vet ei, alt det just var de många vexlade rältegångs-
skrifterna, som gåfvo anledning till den giftigaste smä-
delsen? Nå väl, vill man då 4 nyo framkalla dessa
scener? Vidare hade samme Friherre sagt, att det
å senare tider ytterst sällan bändt, att någon blif-
vit fälld i tryckfrihetsmål. Talaren trodde tvärtom,
att flera tryckfrihetsmål bhfvit fällde af jury, än
som lagligen kunnat fällas om domstolen nödsakats
behörigen motivera Utslagen. Ansvarige utgifvaren
för en tidning, devi Talaren vore medarbetare, ha-
de under ett år vid särskilta tillfällen af jury blif-
vit fälld till betydliga böter och fängelse, för upp-
satser, som endast innehjllit allmänna reflexioner
rörande vår östra granne och beskaffenheten af vår
National- Representation. Och Tal. bade af män,
som, lika med Frih. Boye förfäktade jury-inrättnin-
gens upbörande, hört försäkras, att dessa artiklar
icke kunnat fällas af domstol. Men detta oaktadt,
och ehuru vår jury för närvarande var så organi-
serad, alt, med förutsättning af åklagarens eller stv-