höres från de periodiska pressar, hvilka bafva att
hugna sig af indragningsmaktens alltför omisskänne-
liga beskydd.
Det återstår att visa, buruledes all förhoppning
saknas, att det ifrågavarande utländska lånet kunde
komma att i allmänhet gagna Sveriges jordbruk.
Den Kongl. Propositionen framställer icke någon
utsigt, att, till verklig lättnad för låntagaren, er-
hålla lån till nedsatt ränta. Icke heller omtalas
deruti någon så konstaterad nyita af hypoteksföre-
ningars stiftande, att Rikets Ständer kunna derup-
på göra någon annan beräkning, än den ännu ovis-
s:, hvilken legat till grund för beviljandet af det
biträde, som Binken äger att, för i orterne sig bil-
dande lån-associationer, lemna. Vore det äfven en
möjligbet att negociera lånet till pari, så skulle
dock detsamma, fördeladt mellan rikets provinser,
på den vdsträckta jordytan från Ystad till Hapa-
randa, blifva så obetydligt, att icke den ringaste
fördel deraf är tänkbar. Sakra låntagare af jord-
brukande klassen hafva hittills icke saknat tillfälle,
at! på eoskilt väg erhålla erforderliga lån, till och
med från utländsk hand och för lägre ränta än 6
proc. Följderne af allmogens indragande i diskon-
terne vittna nogsamt, att allmänna låneinrättningar
ofta verka förstörande på jordbrukarnes välstånd.
Oriktig är den sats, att skulden på jordegendomar
i närvarande tid är oföränderlig, och så att säga
oskiljaktig från Svenska jorden. Skuldien är perso-
nel, och förändrar sig i den mån, som jorden om-
byter egare. Svenska jorgbruket hjelpes bäst me-
delst lindring och jemkniog i skatter; hvilket, utan
misskning i statens inkomster, år verks!ällbart. Vid
förra riksdagen försummades ett då dertill erbjudet
tillfälle, i förslaget, att på bevilluingen öfverflytta
passevolansen. Vid denna riksdag har ett annat
tillfälle: dertill gått ur händeroa, det nemligen, som
var beredt uti betänkandet om jordbrukets befriel-
se från den högst betungande och förderfliga skjut-
sen. Obemäldt bör icke lemnas, att samma sida i
StatsUtskot:et, från hvilken nu utgått tillstyrkan af
ett utländskt lån, på uppgifven grund af jordbru-
karnes, gerom fivanciela förhållanden, iråkade van-
makt, motsatte sig hvarje yttrande, rörande jord-
brukaraes förlägenhet, under den tid, då de stora
avslagsfrågorna iprom Utskottet behandlades.
Med förklarande af rättmätigt missnöje öfver den
inom StatsUtskottet, synbarligen mot BorgareStån-
det, gjorda högst obefogade insinuation, att Utskot-
tet borde vara på sin vakt mot de vingleri-intres-
sen, hvilka skola söka hindra framgång åt alla på
räntefotenrs nedsättning syftande förslag, anhåller
j:g om afslag på den Kongl. lån- propositionen och
b fall till StatsUtskottets derom afgifue betänkande.