dad rött att Törvanta verkstalnghet at detta heslut, samt
att följaktligen detta Konungens hardlingssätt icke allenast
var Dess lagliga sätt, utan ccs Dess Konunesliga pligt;
Att då Rikets Ständer, förbiseende allt hvad i Lånefrå-
gan sig tilldragit, och utan att ens -ätta Konungen i till-
fälle att med Dera samräda om de uppstådda betänklighe-
terna deröfver, utsträckt deras rättshegrepp ända derhän,
att endast hos Konungen anmäla, det Deras förra beslut
hade till all kraft och verkan upphört; så skule vi såsom
Konungens Rådgifvare illa hafva uppfyllt vår pligt, om vi
hade frånstyrkt Konungen ett ogillande omdöme öfver en
ätgärd, syftande till rukbuing af den afmälta jemvigt, som
Grundlagarna stadga emellan de konstitutionella Statsmak-
terna. Den utgör hufvudvilkoret för den frihet under Lagy
som åt Svenska folket förvaras och den Konungen, enliet
16 S Regering Formen, har till helig rättighet och pligt att
oförkränkt vårda och upprätthålla. Rikets Ständer hade
äfven i Deras skrifvelse, men likväl endast i allmänna or-
dalag, yttrat, att De funnit Rikets allmänna ställning ej
fordra lånets upptagande. Att godkänna detta, hade varit
att fränträda den rätt, som är Konungen 1 895 Kegerings-
Formen förb hållen, att, från Sin upphöjda ståndpunkt
inom samhället, säkrast vara i tillfilte a:t öfverskåda och
bedöma det hela, med alla dess delar och särskilta, stridi-
ga. intressen;
Att då S7 4 RegeringsFormen, som handlar om si!ttet att
stifta allmän civil-, kriwinal- och kyrkolag, i sin slutme-
ning innehåller: Stanna två Stånd emot två, förfalle frå-
gan och förblifve vid det som förut sadgat varit; så sy-
nes deraf klarligen, att äterupprepandet af denna sats i 75
S RiksdagsOrdniuvgen ej kan lämpas på Konungen, utan al-
lena. på Rikets Ständer sins emellan. Ty om denna 75 8
skulle få en vidsträcktare tydning, så blottställde man sig,
i tillämpningen, för flera och vigtiga olägenheter. På hvad
tydligen uttryckt och derföre laglig grund skulie man väl
kunna förmena Konungen, att, under Riksdagens lopp, i
händelse Han funne Rikets väl det oumgängligen kräf-a, till
Rikets Ständers nya och lugnare psöfning örverlemna hvar-
je fråga som helst, eburu den redan en gång hade utgjort
föremål för Deras öfverläggningar och a:stag? Eller om :
man antoge, att detta icke medgåfves, och de skarpaste
slutföljder ville dragas af föreskrifterne i 87 S Regcrings-
Formen och 75 RiksdagsOrdningen; så skulle nödvändigt
det besynnerliga förhållande uppstå, em man ville drifva
denna sats till all den ytterlighet, so. dess döda bokstaf,
utan afseende på andra Grundlagsstadganden, kan medgif-
va, att, å cna sidan, Konungens prerogativ, såsom förut
sagdt är, kunde inskrävkas dels genom enskil!e Riksdags-
mäns afslagna motioner, dels genom RiksStåndens inom sig
fattade, stridiga och till intet resultat ledande beslut, samt,
å den andra, Rikets Ständer sjelive blefve, i sådana fall,
alla de meddelanden och framställningar från Konungens
sida beröfvade, af ehuru stor och väsendtlig nytta de för
landet i allmänhet för öfrigt kunde vara, hvilka i någon
mån ägde sammanhang med redan väckta och afslagna
frågor. Ett sådavt förhållande de begge Statsmakterna e-
mellan har aldrig och kan aldrig hafva varit afsedt i våra
G-undlagar, och bör ej heller genom dera! ensidiga tolk-
ning tillsägabringas;
oo Att då det ämne, som Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer af den 4 sistl. Oktober omfattar, icke
lärer kunna hänföras till dem, för hvilkas behandling 81,
83, 87 och 88 45 RegeringsFormen meddela föreskrifter, så
lärer, i afseende på behörigheten af berörde skrifvelses af-
låtande, den benämning af andra m ål endast vara til-
lämplig, som 27 8 RiksdagsOrdningen upptager, efter an-
förande af Propositioner, rörande Grundlagars eller öfriga
lagars och ekonomiska författningars stiftaude eller förän-
dring. Ingen inskränkning till tid, annan än Riksda-
gens lopp, eller till föregående tilldragelser, finnes der-
uti för Kongl. Maj:t bestämd, ech den har, sedan Grund-
lagens stiftande, först under närvarande förhållanden blif-
vit såsom an:pråk framställd, och genast, i dess nyskapa-
de, förmenta laglighet, emot Konungens Rådgifvare as-
vänd. Och likväl, em endast afseende blifvit fästadt på
den rätt, som 56 RiksdagsO:dninger enskilt Riksdagsman
tillägger, äfven efter den bestämda motionstidens slut, att
väcka nya frågor, då de af redau fattade beslut, eller re-
dan upptagna ärenden, eler under Riksdagen inträffande
händelser, emodelbar!igen föramledas; sä hade lätteligen, i
afseende på de ytterligare anledningarna för Konungens of-
vanberörde Nådiga skrifvelse, den upplysning kunnat vin-
nas, att, äfven under denna Riksdag, nya frågor blifvit
hos Konungen anmälda om bildavde af Bypoteks-föreningar
till förmån för Jordbruket, och om sättet att understödja
dylika inrättningar, genom mesverkan från Statens sida.
Dessa fråzor hafva af Kouungen blifvit Rikets Ständer med-
delade, och hafva åtminstone bordt lemva nya anledniogar
att betrakta sjelfva hufvudfrågan under andra åsigter, än
de, som lågo till grund för Rikets Stävders första behand-
ling af ämnet, vid början af invevarande Riksdag.
Af hvad här ofvan anfördt blifvit, anse vi det vara på
det mest ovedersägliga sätt ådagalagdt:
1) Att StatsRådets Ledamörer handlat fullkomligen
grundlags-enligt, i både sak och form, då de till-
styrkt Kongl. Maj:ts den 4 sistl. Okt. till Rikets Ständer
aflåtna Nådiga skrifvelse, angående upptagande af ett lån
till befrämjande at Hypoteksförevingar;
2) Att KonstitutionsUtskottet, genom sin emot Konun-
gens Rådgifvare i denna sak riktade anklagelse, handlat
uppenbarligen grundlagsvidrigt i både form och
sak;
3) Att, om KonstitutionsUtskottet genom Grundlagarna
är stäldt utom allt juridiskt ansvar för sina åtgärder,
denna föga afndsvärda ansvarslöshet duck innebär dan
högsta moraliska pligt, att vid alla tillfällen utöfva
lugn och opartisk pröfning, och icke kränka andras rätt.
Vi inskränka oss, för det värvarande, till ofvanstående
svaromål och förklaring öfver Hr JustitieÖa budsman-
nens under den 23 dennes till Höglofl. RiksRätten aflåtna
AvmärkningsMemorial. Stockbolm den 27 Dec 1834.
M. Rosenblad. G. af IVetterstedt.
G. Lagerbielke. C. A. Löwenhielm.