Konungen, att föreslå Rikets Ständer -åsom cn fullföljl af
deras förut fattade, af Konungen sanktionerade beslut, det
ifrågakomna, fer fastighetsägares understöd, ämnade silf-
verlänets upptagande, samt följaktligen beredt öfverträ-
delse af 75 Y Riksdagsordningen, hvilken till sitt hufvud-
sakliga innehåll åberopas.
Ehuru ordställningen 1 denna slutliga utveckling af Hr
Justitie-Ombudsmanrens bestämdt uttalade åsigt, att vi å-
sidosatt de för Riksdagsärenders behandling,
medelst Grundlag, stadgade former, en anklagelse,
som, isin ursprungliga alimanlighet qvarstående, säkerligen
bör väcka en -pänd uppmärksamhet på egenskapen af de
skäl, som kunnat tillvägabringa dess uttalande, snarare sy-
nes åsyfta eh handling, som möjligen kunde inträffa, än
den, som verkligen inträffat, helst beredelse till en öfver-
trädelse af Grundlagen fätteligen skulle kunna tolkas så-
som något så vfulländadt, att ätalet åtminstone hade bordt
afvakta öfverträdelsens verkställigbet, så vilje vi likväl ic-
ke tvista om betydel en af de ord, som emot oss blifvit
använda, utan zerna gå våra vedersatare till mötes, då vi
upplaze dem i deras skarpaste mening.
Vi skole derföre, punkt för punkt, genomgå de an märk-
vingar, som i Hr Justitie-Ombud,mannens, till Riksrätten
aflåtna, memorial innefattas.
Om med de i Grundlag stadgade former för Riksdagsä-
renders behandling här förstås (ech annan mening lärer ej
heller deraf kunna dragas) vår tillsty, kande å!gärd om öf-
verlemnandet till Rikets Ständer af Kongl. M.j:ts Nådiga
skrifvelse af den 4 sistlidae Okt ber, så känove vi ätmin-
stone inga andra, 1 Grundlag, stadgade former, för Kgl.
Propositiovers och Skrifvelsers afgifvande, än i 27 och 48
SS i Riksdags-Ordningen, hvaraf den förstnämde iunehåller
allt, hvad som kan blifva föremål för Konungens meddelan-
den till Rikets Ständer, under Riksdagens lopp.
Om denna oinskränkta rätt, af intet lagstadgande begrän-
sad, likväl skulle kunna anses blifva det genom ett tillvä-
gabragdt afslag å en-kilt Riksdagsmans väekta likartade
motien, så skulle nödvändigt det förbållande deraf uppkom-
ma. att Konungens Gruodiagsenliga rätt att till Svenska
Folkets församlade ombud framställa och yttra sina tankar,
genast vid Rik-dagens början, genom en sammansättning af
enskilte motionärer, helt och hå!let kunde tillintetgöras;
och hvad officiell kunskap äger väl Konungen om dylika
enskilta motioners förkastande? De leda till ingen sådan
åtgärd å Rikets Ständers sida, som är af den natur att med-
delas Konungen; och likväl vill det synas, som om man
fordrade, att Konungens rådgifvare skulle vara ansvarige
för det mer eller mindre afseende på Konungens initiativ,
som vid dessa enskilta tilldragelser borde fästas.
All tillämpning af de enskilta motioner, som vid denna
Riksdag blifvit i förevarande ämne väckta, på Kongl. Maj:ts
till Rikets Ständer aflåtna ofta åberopade skrifvelse, kunna
vi således i intet afseende godkänna; såsom lagstridig både
till sin grund och till sina släföljder.
Oss återstår således endast undersöka beskaffenheten af
dem, som Hr Justitie-Ombudsmannen åberopar i afscende
på föreskrifterna i 75 Riksdagsordni. gen
Vi läse och genomläse den, och, för vår fattning åtmin-
stone, erbjuder den icke, för ifrågavarande fall, den påföljd,
som Hr Justitie-Ombudsmannen antydt. Den utgör lilväl
hufvudgrunden för vårt dragande inför rätta, och det tor-
de derföre ej böra vara oss obetaget, sårom föremål för
Konstitutions Utskottets majoritets maktutöfning, att när-
mare pröfva de åligganden, som, för densamma, äro näm-
da Utskott i Grundlagen föreskrifne. Vi öppse Regerings-
formen, och läse dess 106 S, att om Konstitutions-Ut-kot-
tet finner någon ledamot at Stats-Rådet eller föredragande
uppenbarligen hafva handlat emot Regeringsformens tydliga
föreskrift eller tillstyrkt vågon öfverträdeise deraf och af
andra Rikets gällande lagar, eller uanderlåtit att göra före-
ställningar emot sådana öfverträdelser, eller dem vållat och
befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af någon upp-
lysming, då äger Utskottet att ställa nämde Stats-Kåds
ledamot celler föredragande under tilltal af Justitie-Om-
budsmannen inför Riks-Rätten. Vi jemföre dermed, såsom
rättesnöre för Konstitutions-Utskottets pröfning och beslut,
83 S i Rrgeringsformen, som inrehåller: ej må någon för
framtiden gällande förklaring af Grundlagarna stadgas, u-
tan på det sätt, som enligt föregåevde 2:nc SS, vid ändring
i dem iakttagas bör. Efter deras ordalydeise skola de i
hvarje särskilt fall tillämpas.
Med dessa premisser utrustade, gå vi nu att ådagalägga
huru Konstitutions-Utskottet uppfyllt sin pligt, och huru
vi uppfyllt vär. i
Vi hafva redan uttalat vår mening, i afseende på det för-
menta åsidosättand t af formerna för Riksdagsärendernas
bebandling, och på den verkan afslaget å enskilt Riks-
dagsmans väckta motion ansetts, i sin mån, böra medföra
å Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse af den 4 sistlidne Okto-
ber. Vi skola nu utv:ckla grunderna, hvarföre vi tillstyrkt
densamma.
De kunna häst sammanfattas i efterföljande enkla satser:
Att det beslut om ifrågavarande lån, som vid Riksdagen
år 1828 — 1830 af begge Statsmakterna fattades, och på
Rikets Ständers egen unrderdåniga anhällan blef med Ko-
nungens sanktion, å öfligt sätt, försedt, ej, vid det påföl-
jande Riksmötet, kunde, genom ett enkelt tillkännagifvande
å den ena sidan, upphäfvas, utan den andras begifvande;
Att om, hos majoriteten af närvarande Ständer, samma
öfvertygelse om lånets behöflighet för jordbruket och nä-
ringarna bade gjort sig gällande, som vid sistförflutna Riks-
dag, och Konungen öppnat denna, med förklarande till Ri-
kets Ständer, att han återtog den åt lånet lemnade Nådiga
sanktionen, den förra öfverenskommelsens orubbliga helgd
säkerligen blifvit högljudt och ifrigt åberopad och Konun-
gens rådgifvares tillstyrkande åtgärd, i detta afseende, möj-
ligen påkallat, ech, i sidant fall, med grundade skäl, som
nu saknas, ett konstitutionelt beifiande af ett blifvande
Konstitutions- Utskott;
Att då likväl Rikets Ständer ansågo sig ensamme kunna
i denna fråga besluta, Kongl. Maj:ts till dem aflätna skrif-
velse endast var ett svar på deras tillkäunagifvande, åsyf-
tanda att Sterföra fråean. af stor vist för det allmänna, i