uta! PDoOlstedt intora atnonp;, omen ect bjudanlat al pennicgelån, vändt sig till bonom, för att genast erhålla valuta för en då ännu icke till betalning förfallen stuldsedel, å ett återstående kapital af 1400 Rdr banko med hypotek af Göta kanal-bolags obligationer för 1200 Reår för hvilka handlingar Hoffstedt gifvit henne recpisse, med förbindelse, att inom den 22 nyssnämde månad lemna heane 1000 R:r banko, och återstoden då sedela förfölle till betaining. Men då Hoffstedt sedermera icke vidare hördes af, f-.nn bon sig nödsakad, att bos polisen anmäla rhållandet, med begiren om Hoffsted:s uppkallande till förbör. En af Polisens tjenstemän hade emellertid på hennes begäran uppsökt Hoffstedt, och på lämpligt sätt förmått hon--m, att i sfberalning på sin förhindelse, lemna den summa Hoffstedt då kontant haft hos sig, utgörande 1,142 Rdr rgs, som afskrifvits å Hoffstedts receipisse. Inför Poliskammaren hörd den 27 November, erkände Hoffstedt det emot horom angifoa förhållande, med förklaring, att han diskonterat skuldsedeln med bypotek hos n annan notabilitet från Hermansonska processen, f. d. Kryddkramhandlaren Döling, hvilken skulle hafva derföre lemnat Hoffstedt full valuta, deruti dock inbegripen en annan förskrifoinz å 400 Riksdaler banko, som Hoffsted: sedermera pantsatt hos Juden Levin Joseph för 100 Rdr samma mynt. Dessa penningar, jemte den öfri a vinsten uti hvad Hoffstedt af Döling kontant bekommit, hade han användt till reg!erande af sina egna affärer. Slutligea utlofvade Hoffstedt att, om han endast fick anstånd till den 3:dje December, uppgöra saken med Enkefrun. Hon var dermed nöjd, så framt Hoffstedt ville ställa någon säkerhet för sitt åtagande; och på anmälan af polisbetjeningen, att Hoffs:edt skulle ega rätt artiga möbler i sitt hemvist, förordvades at dessa skuile upptecknas, med föreläggande för Hoffstedt, att ej förskingra desamma. Emot detta beslut protesterade Hoffstedt, under förmälan, att all hans husgeråd redan sore för Exekutionsbetjenten Liljedahls räkning belagdt med seqvester af Öfver-Ståthållare-Embe:ets kansli. Vid sedermera hållne förhör, har Hoffstedt återtagit sin uppgift, angående pantsätningen af en skuldsedel hos Levin Joseph, hvilken sistnämde jemväl betridt detta förhållande. Liljedahl, som hördes, i afseende på ofvannämde seqvester, förmälde, att han väl haft en sådan säkerhet uti Hoffstedts lösegendom, men att seqvestern redan för tångt tillbaka upphört, sedan Li!jedahls fordran blifvit godtgjord. Hoffstedt, som vidgick det:a, påstod häremot nu, att Liljedahls rätt till sakerne blifvit traosporterad å en skomakare vid namn Borgström, hvilken tillförene gått Hoffstedt tillhanda med försvar vid mantalsoch skattskrifningarne. Sådant oaktadt beordrades polisbetjeningea, att för den ifrågavarande Enkefruns räkning belägga Hoffstedts mobilier med ny qvarstad. Detta verkställdes en dag då Hoffsredt, för en nödvändig om ock obehaglig utflykt till gäldstugan, ej befann sig hemma, hvilket föranledde polisbetjeningen att till yttermera visso, försegla jemväl dörren till Hoffstedts rum. Hoffstedt som på aftonen lärer sluppit ut från gäldstugan, lät sådant dock ej förhindra sig att öppna dörarne, enär han ej kunde ligga på gatan, hvarefter de med qvarstad belagde sakerne transporierades hem till Borgström, hvilken inför polisen icke allenast vitsordade Hoffstedts uppgifter, utan äfven tillade, att dessa saker numera tillhörde. Borgström och att, då ingen kunde panta hans egendom för annans gäld, Borgström ansåg Öfvers åthålla:eEmbetets sigill hafva för honom intet att betyda. På målsegandens begäran, att Hoffstedt, som ej gjordt någon min af att uppfylla sine löften om godtgörelse, måtte befordras till ansvar för sitt bedräghga förfarande emot henne, remitterades målet, för vidare laglikmätig behandling, till Stockholms Norra Förstads Westra Kämmers-Räött. En anmärkningsvärd omständighet i detta mål, är a:t polisen dermed tagit befattning, då det egentligen är ett civilt mål. Om man också måste önske, att bedrägerier förekommas, och det således må medaifvas, att ändamålet varit berömvärdt, är denna sak likväl icke af krimisel natur, och sortera således under den civila processualen enär intet falsarium dervid ezt rum. 1 synaerhet måsie qvarstads-åtgärden vid ett sådant tillfälle förekomma besynnerlig, och vi tvifla storiigen att Poliskammaren för denna utsträckning af sin myndig