uta! PDoOlstedt intora atnonp;, omen ect bjudanlat al
pennicgelån, vändt sig till bonom, för att genast er-
hålla valuta för en då ännu icke till betalning för-
fallen stuldsedel, å ett återstående kapital af 1400
Rdr banko med hypotek af Göta kanal-bolags obli-
gationer för 1200 Reår för hvilka handlingar Hoff-
stedt gifvit henne recpisse, med förbindelse, att in-
om den 22 nyssnämde månad lemna heane 1000 R:r
banko, och återstoden då sedela förfölle till betai-
ning. Men då Hoffstedt sedermera icke vidare hördes
af, f-.nn bon sig nödsakad, att bos polisen anmäla
rhållandet, med begiren om Hoffsted:s uppkal-
lande till förbör. En af Polisens tjenstemän hade
emellertid på hennes begäran uppsökt Hoffstedt,
och på lämpligt sätt förmått hon--m, att i sfberal-
ning på sin förhindelse, lemna den summa Hoffstedt
då kontant haft hos sig, utgörande 1,142 Rdr rgs,
som afskrifvits å Hoffstedts receipisse.
Inför Poliskammaren hörd den 27 November, er-
kände Hoffstedt det emot horom angifoa förhållan-
de, med förklaring, att han diskonterat skuldsedeln
med bypotek hos n annan notabilitet från Her-
mansonska processen, f. d. Kryddkramhandlaren
Döling, hvilken skulle hafva derföre lemnat Hoff-
stedt full valuta, deruti dock inbegripen en annan
förskrifoinz å 400 Riksdaler banko, som Hoff-
sted: sedermera pantsatt hos Juden Levin Joseph
för 100 Rdr samma mynt. - Dessa penningar, jem-
te den öfri a vinsten uti hvad Hoffstedt af Döling
kontant bekommit, hade han användt till reg!eran-
de af sina egna affärer. Slutligea utlofvade Hoff-
stedt att, om han endast fick anstånd till den 3:dje
December, uppgöra saken med Enkefrun. Hon
var dermed nöjd, så framt Hoffstedt ville ställa nå-
gon säkerhet för sitt åtagande; och på anmälan af
polisbetjeningen, att Hoffs:edt skulle ega rätt arti-
ga möbler i sitt hemvist, förordvades at dessa
skuile upptecknas, med föreläggande för Hoffstedt,
att ej förskingra desamma. Emot detta beslut
protesterade Hoffstedt, under förmälan, att all hans
husgeråd redan sore för Exekutionsbetjenten Lilje-
dahls räkning belagdt med seqvester af Öfver-Ståt-
hållare-Embe:ets kansli.
Vid sedermera hållne förhör, har Hoffstedt åter-
tagit sin uppgift, angående pantsätningen af en
skuldsedel hos Levin Joseph, hvilken sistnämde jem-
väl betridt detta förhållande. Liljedahl, som hör-
des, i afseende på ofvannämde seqvester, förmälde,
att han väl haft en sådan säkerhet uti Hoffstedts
lösegendom, men att seqvestern redan för tångt till-
baka upphört, sedan Li!jedahls fordran blifvit godt-
gjord. Hoffstedt, som vidgick det:a, påstod häre-
mot nu, att Liljedahls rätt till sakerne blifvit
traosporterad å en skomakare vid namn Borgström,
hvilken tillförene gått Hoffstedt tillhanda med för-
svar vid mantals- och skattskrifningarne. Sådant
oaktadt beordrades polisbetjeningea, att för den
ifrågavarande Enkefruns räkning belägga Hoffstedts
mobilier med ny qvarstad. Detta verkställdes en
dag då Hoffsredt, för en nödvändig om ock obe-
haglig utflykt till gäldstugan, ej befann sig hemma,
hvilket föranledde polisbetjeningen att till ytter-
mera visso, försegla jemväl dörren till Hoffstedts
rum.
Hoffstedt som på aftonen lärer sluppit ut från
gäldstugan, lät sådant dock ej förhindra sig att
öppna dörarne, enär han ej kunde ligga på gatan,
hvarefter de med qvarstad belagde sakerne trans-
porierades hem till Borgström, hvilken inför po-
lisen icke allenast vitsordade Hoffstedts uppgifter,
utan äfven tillade, att dessa saker numera till-
hörde. Borgström och att, då ingen kunde panta
hans egendom för annans gäld, Borgström ansåg
Öfvers åthålla:e- Embetets sigill hafva för honom
intet att betyda.
På målsegandens begäran, att Hoffstedt, som ej
gjordt någon min af att uppfylla sine löften om
godtgörelse, måtte befordras till ansvar för sitt be-
dräghga förfarande emot henne, remitterades må-
let, för vidare laglikmätig behandling, till Stock-
holms Norra Förstads Westra Kämmers-Räött.
En anmärkningsvärd omständighet i detta mål,
är a:t polisen dermed tagit befattning, då det e-
gentligen är ett civilt mål. Om man också måste
önske, att bedrägerier förekommas, och det således
må medaifvas, att ändamålet varit berömvärdt, är
denna sak likväl icke af krimisel natur, och sorte-
ra således under den civila processualen enär in-
tet falsarium dervid ezt rum. 1 synaerhet måsie
qvarstads-åtgärden vid ett sådant tillfälle före-
komma besynnerlig, och vi tvifla storiigen att Po-
liskammaren för denna utsträckning af sin myndig-