ganska mäktigå intressen, men att landet i allmänhet derigenom lider, kan vid eftersinnande af den Franska jerntillverkniogens höga pris, icke betviflas. Vårt grannrike, Norrige, som numera njuter handelsfrihetens fördelar, torde för öfrigt böra åberopas såsom ett öfvertygande bevis på de stora verkningar, en dylik, på riktiga grunder tillämpad, frihet förmår åstadkomma. Hr SANTESSON önskade och hoppades att vi måtte framskrida ull större frihet i handeln; men trodde att man måste gå varsamt tillväga och ej nu borttaga o: det förbud. Gevom votering beslöts, med 33 röster mot 16 att ordet förbud skulle i Tulltaxan bibehållas. I äfrigt bifölls den första punkten. Vid tolfte punkten ati Betänkandet N:o 29 väck!e Hr Helsingius fråga derom att Kongl. Maj:t måtte tillerkännas rättighet att öka tullen på utländska varor, när en sådan förhöjning grundade stig på traktater, och till upprätthållande af reciprocitetssystemet. Häruti instämde Herrar Bååth, Arnberg och Hallgren. Ar HOLM deremot ansåg sådant stå i strid med 60 S Regeringsformen, och som grundlagen ej kan på detta sätt ändras, så måste talaren sätta sig emot förslaget i Ar NORMAN förenade sig med Hr Holm. Ur LEFFLER gillade förslaget att Kongl, Maj:t målte få rättighet att böja tullen i enlighet med reciprocitetssystemet. Om Ständerna gåfvo Konungen en sådan tätt, så skedde tullens höjande med Srärdernas samtycke och då vore grundlagens både bokstaf och anda uppfylld. Hr HELLEDAJI trodde Ständerne väl kunna lemna Kongl. Maj:t rättigheten att i sådant fall höja tullee; men dervid vore intet vunnet. H: EGNELL instämde med Hr Leffler. fir EKERMAN ansåg 604 Regerings-Formen vara så tydlig, att talaren ej kun ie medgifva Kopungen denna rätt, eburu han önskade att kuana det. Hr PETRE. Ehuru Hr Helsingii förslag har ett stöd för sig uti Högv, Preste-Ståndet, hvilket på derom, af en icke andelig Ledamot väckt fråga, detsamma med stor pluralitet redan antagit, kan jag icke medgifva bifall dertill, enär man genom ett dylikt bifall, kunde komma att i ovanlig ordning tillvägabringa en grundlagsförändring. Hrr BÅÅTH och MODIN ansågo 60 4 RegeringsFormen ej lägga binder 1 vägen för Rikets Ständer att öfverlåta till Kongl. Maj:t en sådan rätt. Hrr HESSLE och HOLM yttrade sig i motsats häremot, Ståndet afslog detta förslag. Vi utelemna de öfriga vidiyftiga diskussionerna, bland hvilka eadast den om tullen å kaffe upptog nästan ett helt förmiddagsplenum, det vill säga, omåring fyra timmar, och wilja endast tillägga, att Herr Helledajis fruktan det Ståndet skulle fion2 sig nödsakadt att med förbud belägga artikeln ättika, snart befanns vara aldeles öfverflödig, enär ett ej obetydligt antal artiklar. blefvo dels belagde med direkt förbud, dels i tull så högt beskattade, att de derigenom kunna anses förbudne. Hvad som dock torde förtjena att nämnas är, att vid åtskilliga artiklar, för hvilka Utskottet tillstyrkt en något högre införseltull än den, som uti 1830 års tulliaxa finnes upförd, de talare, som yttrade sig emot en sådan förhöjning i tullen, såsom ett hufvudsakligt skäl, anförde, att sådant endast skulle tjena att upmuntra och egga till tullförsnillning och lagbrott. Emot förbuden anmäldes åtskillige reservationer. Uti plenum den 20:de December förbehölt Hr Helledaij sig, att fågiokomma med skriftlig reservation emot Ståndets 1 flera delar af tullbetänkandet fattade beslut. Bonde-sStåndets öfverläggning om ARMEENS ORGANISATION. (Forts. af Riksdsgsm. Strindlunds yttrande fr. N:o 296.)