Br ZANDER iastämde med Hrr Biåth, Holm och Exzerman sawt de af Frih. Boye och Hr Grapengleser afgifne reservationer, och bestred boritagande af förbud. Hr ARNBERG hade ifrån början, inom Utskottet varit 2f den tanka att man först borde, i detalj, granska Tulltaxan, innan man afgjorde frågan om förbuds bibehållande eller uteslutande. Denne talarens mening hade dock i Utskot:et blifvit und rkäod. Det skulle kunna synas, som haa ej hanilat konseqrveat, då han nu afstod härifrån; men som han ansåg det endast leda till tidsutdrigt, att till sist gömma denna privcipfråga, yrkade han att den nu måtte afgöras. Den vore äfven i sjelfva verket afgjard, g:nom det beslut Stårndet fattat i afsecnde på utförsel af Tackjern, det Ståndet ansett böra förbjudas. — HAr Petrd har såsom stöd för ett friare system åberopat Roms och det gamla Grekland exempel: Talaren trodde, i motsats härtill, att det just var genom dessa länders fria handel och den derigeuom införda luxen, som desse nationer förvekligades och tillintetgjordes. Beträffande Amerika, hade det troligen inga förbud då det upptäcktes; men det torde för des; invånare varit nyttigt om Spauiorer varit till införsel förbjudne. — Tullen borde ej allenast vara en statens intrad, utan äfven ett skydd för näringarne, och ehuru talaren i allmänhet ej ansåg ett förmynderskap för dem vara godt, så måste de dock i sin begynnelse skyddas. HH: HOLM trodde att man först borde afgöra priseipfrågan, innan man ingick i detaljerne. Denna principfråga vore ock, genom beslutet angående tackjernet, afgjord. Det vore nödvändigt att, genom förbud, sätta en gräns för landets öfrerhopande ned sådane varor, som äro alldeles oayttige. Talaren nämnde exempelvis den uti Kastenbofshuset vid Gustaf Adolfs Torg nyligen öppnade handelsbutik, den ialaren var öfvertygad innehålla fullkomligt umbirlige öfverflödsvaror för vida mer än 100,000 Rdr. Hr GRAPENGIESER upplog Hr Hessles yttrande ait ingea talat för näringarne utan blott för fabrikerne Hr G. iobegrep under ordet näringar bå de fabriker och handtverkerier och hade alldrig åtskiljt dem, der deras intressen voro förenade. Yrkade bifall till Betänkandet N:o 29, der förbud var bibehållet. . Hr BÅÅTH ansåg stridande mot all sund logik att börja med tillämpningarne före principen. Hr BELLEDAY var öfvertygad att de, som talat för prohibitifsystemets bibehållande, lika varmt, som talaren önska förekomma lurendrägeri; han hyste likväl en alldeles motsatt åsigt. Dessutom vore det mindre välbetänkt att på förhand bestämma att förbud skall i Tulltaxan finnas; ty det kunode ju hända att Ståndet ända ifrån den försa artikeln, Agat, ända till och med nist den sista, ej funne för godt att förbjuda någon artikel, och då skulle Ståndet nödgas att förbjuda den sista, eller ärtika, som Stånudet måhända eljest ej velat förbjuserar LIMNELIUS, HÖÖK och OLBERS talade emot förbuds borttagande. a Hr PETRE. Under här uppkomne opinionsstrid, bar man äfven tvistat om fabriksintressets öfvervägande inflytande framför handtverksiotresset. I anledning deraf tager jag mig friheten anföra ett exempel, använubart för begge dessa intressen, Iändamål att visa, buruledes man ofia uti en uppskrämd inbillniog förespeglar sig fara, som icke i en verklig möjlighet finner rum, I förra tulltaxan är beviljadt införande af fruntimmersskor. Deraf förespådde man sig skomakarehandtverkets undersåne, och likväl visa nu tullspecialerne, att under en tidrymd af fem år endast 10 å 13 par dylika skor inkowmit. Men jag återkommer till principen. Kan man icke bestrida att frihet är hela verld.-orgsnismens grundprincip, så måste man erkänna, att handelsfrihet är ett nödvändigt vilkor för odlingecs framskridande. Eno värd talare har väl anfört, att andra länders ex empel icke här voro tillämplige. Då jag likväl tror, alt dylika exempel här äro på silt ställe, vill owråde har flera stater, hvilka tillämpa hvaran— . it jag hafva eriorat derom, att Tyskland, inom sitt dra motsatta tullförfattningar. Man finner der, om man eljest bör tro på författare, som nyligen härom skrifvit, att välmågan är öfsverägande stor i dem af dessa stater, der handelsfriketen gynnas. Frankrike har belaggt utvikes ifrån inkommande iern med så hög tull,